Halv sex kröp vi ur sängen och plockade ihop vår packning. Från vårt rum på andra våningen bar vi ner vår packning till hotellets ytterdörr. Vi fick tända lampor för att hitta vägen då hela huset inklusive hall och trappa inte hade någon lampa tänd.
Utsikt ifrån hotellfönstret.
Strax innan klockan slagit sex var vi klara och ställde oss ute på balkongen som ligger precis ovanför gatan och spanade efter minibussen som skulle hämta oss. Det var gryning och himmeln skiftade i blått och rosa. Bortom mellan huset kunde vi se vulkanen.
Kvart över sex dök bussen upp. De lastade upp vårt bagage på taket under tiden vi hoppade in längst bak i bussen. Vi hämtade upp ytterligare några passagerare och begav oss sedan av utifrån stan.
Bussen började klättra uppåt slingriga vägar och nedanför bredde sig landskapet ut och vi fick en vacker vy över vulkanerna och sjön.
Under tiden bussen klättrade allt högre förstod vi varför man kallar denna del av Guatemala för högländerna. Utsikten är underbar, ofta kantad av höga berg.
Vi slumrade till men vaknade ibland till för att se oss om. Gröna fält och berg inbäddade i tät vit dimma var oerhört vackert.
Vi gör en paus vid en bensinmack och under tiden vi sträcker på benen begrundar vi livet vid en bensinmack en helt vanlig dag i Guatemala.
Bussen stannade till för en kortare paus på en bensinmack med tillhörande butik i Huehuetenango. Här fanns också Luivi’s green house servering.
Det var varmt ute trots att klockan inte hunnit bli mer än nio. Vi köpte lite bröd, ost och dricka till frukost. Bussen rullade vidare efter en halvtimma.
På taket av en buss framför vår hade man spänt fast en hund på taket. Med de varma känslor vi har för människans bästa vän blev vi lite oroliga, men hunden tycktes vara obekymrad och stod stabilt och såg sig om under turen.
En hund som transporteras på ett busstak gjorde oss lite oroliga, men den verkade ta det helt med ro, och kanske tom varit med om detta ett flertal gånger innan.
Vi pendlade mellan att titta ut genom bussfönstret och att slumra till. Vi passerade enkla boenden, människor som i sina traditionella kläder gick och bar de lika traditionella packningarna längstmed vägen och bilar med transportflak där alldeles för många människor stod och trängdes. Ibland satt till och med någon på utsidan av flaket.
Att se flak fullpackade med människor är en vanlig syn när man åker längst vägarna i Guatemala.
När klockan var strax efter elva stannade bussen till vid gränsen mellan Guatemala och Mexiko. Vi steg av bussen och fick gå igenom en liten byggnad där tjänstemän stämplade våra pass innan vi lämnade Guatemala. Det gick smidigt, snabbt och problemlöst.
Gränsen mellan Guatemala och Mexiko.
Bussen stod parkerad utanför och när vi kom ut ifrån den lilla byggnaden packades våra väskor av busstaket.
Det var klart väder, blå himmel och mycket varmt i solen. En stor skylt hängde över vägen med texten “Bienvenido a Mexico, Welcome to Mexico”. Med väskorna på ryggen traskade vi över gränsen och visades fram till en annan buss. Ländernas lagar och regler gör att vi genom att transportera oss på detta sätt måste byta både buss och chaufför.
Vi blev lite konfunderade över att vi inte gått igenom någon Mexikansk gränskontroll men fick höra att den skulle komma längre fram. När vi åkt med bussen i cirka 5 minuter stannade vi. Här fick vi gå in i ett litet hus för att hantera gränsövergång och visum.
Tjänstemannen som vi räckte fram våra pass till, tittade nästan mer på tvn som stod bredvid honom där någon spansk såpa spelades, än i våra papper och pass som han sedan satte en stämpel i.
Vy över det mexikanska landskapet ifrån taxins bildfönster.
Bussresan fortsatte mot dagens mål. Landskapet var fortfarande kuperat med höga berg och djupa dalgångar. Vid halv tre rullade vi in i San Cristóbal del las casas.
Efter att släppt av några av passagerarna vid stadens buss station körde chauffören in till centrum och släppte av oss. När vi hoppade av rådfrågade vi honom om några hotellalternativ vi kikat på och blev rekommenderade Mansion de Los Angeles.
Hotell Mansion de Los Angeles.
Vi gick den korta sträckan upp längs Madero gata och kom fram till hotellet. Mannen i receptionen berättade att det fanns lediga rum och gav oss en liten rabatt på kontant betalning. En annan ur personalen visade oss rummet som såg mycket bra ut och vi bestämde oss för att stanna. Det var skönt att släppa av väskorna och komma på plats efter den långa bussresan.
Vi bytte om och gav oss ut på stan. På ett litet apotek på vår gata fick vi köpt lite medicin då vi för första gången på alla våra resor kände oss lite krassliga. Mannen var trevlig och serviceminded men kunde inte någon engelska så Ankis spanska språkkunskap kom väl till pass.
Vi gick över torget, Plaza 31 de Marzo, och letade efter en turistinfo för att få grepp om staden. När vi inte hittade den vid Palacio Municipal, kommunalhuset, frågade Lasse en polis och inte bara gav han vägvisning utan han visade vägen ända fram till dörren.
Inne på turistinformationen fick vi allmän information om staden med omnejd men mest verkade det som de tyckte vi borde se alla kyrkor i staden.
Katedralen i San Cristóbal del las casas.
Vi tackade för informationen och gick ut med kartor och annan information vi fått. Det var bra att ha tillgång till informationen men det kändes som det bästa vi kunde göra var att strosa omkring på egen hand.
Vi korsade torget ytterligare en gång och gick upp på Real de Guadalupe, en gata som går längs torget och fortsätter sedan genom stan. Promenaden gjorde oss törstiga och vi gick in på restaurangen Plaza Real för att ta oss något att dricka.
Vi gör en paus och tar en espresso på Plaza Real.
Plaza Real ligger på en innergård men med glasat tak. Servitören tog emot vår beställning, espresso och cocacola, och serverade oss omgående.
Gata i San Cristóbal del las casas.
När vi kom ut gick vi tvärs över gatan in till skivaffären Novedades Mexicana, där vi kollade in lite nya latin artister. Killen i butiken spelade den ena artisten efter den andra för att visa vilken typ av musik som fanns på de skivor han rekommenderade. Vi fick lyssna på alltifrån musik med lite “tuffare rock” till “ska-reggea” av nyare mexikanska och latinska artister.
Det kom in två kvinnor i butiken och frågade vad skivorna kostade var på killen i butiken svarade 50 för en bränd kopia och 200 för en originalskiva. Man förundras över hur öppet det var att sälja brända skivor här, medan man hemma jagar fildelare via datornätverk ner till hemma datorerna.
Gata i i San Cristóbal del las casas.
Vi återvände till hotellet där vi vilade fötterna och skrev dagbok en liten stund.
Med lite nya krafter gav vi oss ut på stan igen och strosade runt i centrum under tiden solen gick ner och månen upp.
Den trevliga gågatan Hidalgo har flera trevliga serveringar och butiker. Gatan är också bra upplyst för trevliga kvällspromenader. I slutet av gatan kom vi fram till en fin julkrubba i hörnet av kyrkan Templo del Carmen.
Krubba i slutet av Hidalgo gågata.
Staden har en slags turistbuss som liknar en gammal spårvagn som korsade vår väg tillbaka.
Vi fortsatte gatan norrut och förbi torget och stadens stora gula katedral. Gågatan fortsatte på andra sidan men nu med namnet 20 de Noviembro. Även här finns gott om barer, restauranger och butiker med kläder och turistsouvenirer.
När vi gått ett antal kvarter kom vi till slutet av gågatan. Här var en marknad i full gång på en öppen plats som såg ut som en liten park eller torg. Utbudet här var av mer lokal prägel och man sålde bland annat bakverk som såg spännande ut.
I ett annat marknadsstånd såldes godis och snacks. Kvinnan erbjöd oss smakprov på bland annat nötter och kryddiga habbas, kastanjer, vilket smakade så gott att vi köpte med oss en påse.
Vi fortsatte genom marknaden och när vi kom till ena hörnet som mest sålde klädesplagg fick Anki syn på en fin poncho som ledde till ett köp.
Nu hade vi sett det mesta av marknaden och gick tillbaka in mot torget, Plaza 31 de Marzo, mitt i staden. På en byggnad i mitten finns en servering och på taket stod ett Marimba band och spelade. Ute på torget tog ett par chansen och tog en svängom.
Torget Plaza 31 de Marzo.
Det hade varit en lång dag och vi var ganska trötta och hade båda råkat ut för några baciller. Kanske var det därför matlusten var begränsad. Vi valde att köpa med oss en Pizza på Dominos och återvände till vårt hotellrum. Med en massa kuddar gjorde vi det bekvämt för oss i sängen där vi satte oss och åt lite av pizzan samtidigt som vi zappade runt bland olika kanaler på TV bl a MTV mexico och lite amerikanska kabelkanaler.
Det blev en tidig kväll men vi hoppades kunna sova ut och känna oss piggare imorgon.
