Vi plockade in resväskorna och körde ut till Landvetter. Under tiden Lasse parkerade bilen checkade Anki in oss via vår e-ticker och valde sittplatser, återstod bara att lämna in väskorna sk bagage drop. I gatearean passade vi på att växla till oss lite Euro innan vi gick in. Det var molnigt och lite grått när Cityairlines planet lyfte med sikta på Italien. Det var klart och vacker när vi landade på Leonardo Da Vinci International Airport i Fiumicino, som hanterar den största delen av flygtrafiken till Rom.
När vi kom fram till bagagebandet var det inte helt tydligt var väskorna skulle komma men när vi hade listat ut det rullade snart vårt bagage fram. Vi gick ut i ankomsthallen och letade upp vägen till tågstationen, en inte helt smidig väg om man har bagage men för övrigt smidig lösning för att ta sig in till Rom. Vid en lucka kunde vi köpa biljetter som vi stämplade i en automat vid spåret innan vi gick på och tog plats. Vagnen blev ganska snabbt fullsatt men alla verkade få plats. Tåget lämnade flygplatsen och rullade inåt landet mot Rom.
Vid flera tillfällen sänkte tåget farten eller stannade upp helt. Det var för oss otydligt vad anledningen var, men mycket riktigt var den ordentligt försenad och resan på 30-40 minuter tog nära på det dubbla. Strax innan tåget rullade in på stationen bad en röst om ursäkt för förseningen i högtalarna på tåget. Vi kom av och gick igenom den långa byggnaden och ut på gatan för att snart korsa gatan och bara två kvarter ner från tågstationen Terminis ingång kom vi fram till vårat hotell, Hotel Atlantico. Det var inte riktigt det läget i staden och den stilen vi oftast föredrar på hotell, men vi hade fått en bra deal och använt en budtjänst som gjorde att vi hamnat här. Hotellpersonalen var mycket serviceminded och trevliga och gav oss ett bra rum på översta våningen. Knappt hade vi satt ner väskorna innan en bellboy kom och knackade på och bad om ursäkt för att vi fått ett rum som inte var bra, tydligen var det ett problem med elen på rummet. Två våningar ner fick vi ett något större rum som också var bra och gav utsikt ner över gatan nedanför.
Men vi var ju inte här för att fastna på hotellrummet så vi ställde ner väskorna och gav oss ut. Vi följde Via Cavour sydväst in mot de gamla stadsdelarna i Rom. Eftersom det var hög tid för lunch så stannade vi till i en delikatessbutik och köpte en stor Focaccia, ett salt tjockt bröd, med ost och tomater.
När vi kom ner till Colosseum slog vi oss ned på en stenmur nedanför och åt vår lunch i solen medan vi såg oss om runt denna historiska plats.
Det kändes skönt att lämnat en för tillfället molnig och grå svensk sommar bakom sig och njuta av både perfekt väder med klar blå himmel och denna fantasiska stad. Det var mycket folk runt Colosseum, det är kanske en av Roms största turistmagneter, och därmed också mycket försäljare av allt möjligt. Vi gick runt och kollade in byggnaden och området.
Det var inte första gången vi var här, men vi diskuterade att komma tillbaka en annan dag för att gå in och se hur den såg ut på insidan. Precis bredvid byggnaden står en pampig triumfbåge som byggdes till kejsar Constantin.
Ibland när vi kommer till en stad som vi varit i tidigare, men det gått en lång tid sedan senast, tycker vi om att bara gå runt, orientera oss, insupa atomsfär och se oss om första dagen. Därför gick vi nu runt Forum Romanum längs Circo Massimo, det som varit en jättearena i rom och tagit cirka 250 000 personer under romartiden. Idag är det bara en avlång öppen plats, en slags park för Romarna, men används ibland även vid konserter. Vi hade sikte på floden Tibern när vi gick längs parken norrut. Rom är en så fantastisk stad och vart man än går gör stadens färgstarka historia sig påmind i form av gamla ruiner, statyer och byggnader.
När vi kom fram till floden passerade vi en bro som vi sin sida hade en ruin av en gammal stenbro. Men vi tänkte gå över via den lilla ön intill, Isola Tiberna. Längs väggen på ett av de gamla husen på ön fanns balkonger som var fulla med blommor, en vanlig syn i medelhavstrakten.
Framme vid öns mitt finns en vacker gammal bro till ön. Innan vi gick över stod vi och såg oss om mellan de gröna bladen på träden längs vår väg.
Den vackra gamla romerska bron Ponte Fabricio med sina kullerstenar ledde oss över till själva ön.
En servering hade några få bor ute men dessa hade redan gäster och vi fortsatte vår promenad. På andra sidan ön tog bron Ponte Cestio oss till Trastevere. Detta område i Rom var en favorit från vårt förra besök i staden, de mysiga smala gränderna med växter som hänger ner över de gamla husens flagnande färg och överallt mysiga små serveringar som för tankarna till middagsscenen i Lady & Lufsen.
Vi följde Via della Lungaretta som går igenom denna mysigaste del av Trastevere.
När vi kom fram till Piazza Santa Maria, som är en slags centrum i Trastevere, så var våra fötter trötta och våra halsar torra. Sabatini Ristoranti kunde råda bot på detta och erbjöd dessutom en fin vy över hela torget med fontänen, kyrkan och de gamla husen runt torget.
Trots att det var hett i solen och folk sökte skuggan så kunde vi som älskar sol och värme inte låta bli att ta plats i solen på uteserveringen. När servitrisen kom fram beställde vi en stor flaska vatten för att släcka det grundläggande behovet av vätska och varsitt glas vitt vin för att njuta av. Det var ingen dålig start på resan, en perfekt dag, varm och skön, vi hade redan sett mycket fantastiskt och nu satt vi i denna mysiga miljö och njöt av ett kallt glas italienskt vin.
När vinet var slut och fötterna fått återhämta sig gav vi oss åter ut på Roms gator. Vi fortsatte från det lilla torget och in i nya smala gränder. När man ställer sig och kollar uppåt får man härliga vyer av husen med sina fönsterluckor, grönskan längs husväggen och ovanför den klarblå himmeln.
Utanför en kvartersbar satt några gubbar och filosoferade.
I en liten butik gick vi in och kollade på ett stort utbud av glas smycken. Anki övervägde en ring av glas men den klarade inte hennes kritiska granskning, färgen var inte riktigt rätt och kanske var den lite för stor. När vi kom ut på Via della Lungara som går längs med Tibern stannade vi till i en liten tobaksaffär för att åter fylla på med vätska, att gå på detta vis i värmen kräver mer än vanligt för att hålla balansen rätt. Ute på gatan mötte vi tre nunnor som kanske skvallrade något om vad vi närmade oss.
När vi kom fram till vägens slut såg vi flera broar längs Tibern, bland annat Ponte Vittorio Emanuelle II med sina fantastiska statyer på.
Vi stannade till på bron och kollade ut över Tibern och hur vackert den flöt igenom staden.
Innan vi gick över gjorde vi dock helt om och gick ner på Via della Conciliazione, denna stora aveny som leder fram till den kristna världens centrum, Vatikanen. Det var inte oväntat att det fanns mycket turister längs gatorna här, det man kanske kan bli lite överraskad över är den uppsjö av alla tänkbara kristna souvenirer som säljs här. När vi kom fram till Piazza Sant Peter stannade vi till och såg oss om. Det är en speciell plats och man kan förstå att det blir något alldeles speciellt när det fylls vid olika ceremonier. Torget ramas in av stora pelargångar längst sidorna som leder in mot Sant Peterskyrkan.
På ovansidan av pelargången återfinns statyer av helgonförklarade personer.
Nu gick vi åter mot Tibern och kom fram till Ponte Sant’Angelo bron med sina statyer av änglar. Detta kan vara en av de vackrast smyckade broarna i Rom.
Vid ena bropelaren stod en man och sålde piratkopierade handväskor och vi blev underhållna av att se hur han snabbt försvann ur sikta när han skymtade poliser i antåg. När de hade passerat bron var han tillbaka. När vi fortsatte vår promenad gick vi igenom en marknad utmed floden. Här fanns det vanliga marknadsutbudet samt en del med religiös koppling.
När vi nådde Ponte Umberto valde vi att gå över bron och in i den gamla historiska delen av Rom. Bara något kvarter eller två in sneglade vi ned på ruinerna av Stadio di Domiziano, som liksom Circo Massimo varit en arena i gamla Rom, men denna var betydligt mindre i storlek. Ett hus har byggts över ruinerna, öppet på markplan och ner till grunden av ruinerna. Sannolikt var markplan lägre på den tiden. Runt hörnet kom vi ut till det stora torg vars form utgår från innerplan på den gamla arenan, Piazza Navona.
Torget hade mycket besökare, som vanligt. Det finns tre vackra fontäner på torget varav den i mitten, Fontana dei Quattro Fiumi, är störst och kanske ståtligast med sin egyptiska obelisk.
En av slutscenerna i filmen Änglar och Demoner, som baseras på en bok av Dan Brown, spelades in på torget. Men nu var det inte någon dramatik utan bara en lugn eftermiddag vid en av Roms Piazzor. Vi gick igenom torget och upp mot Piazza Campo de Fiori men innan vi kom ut på nästa torg gick vi inom Blu Ice för att få smaka lite på den underbara Italienska glassen.
Efter vi valt två sorbet smaker var, Anki tog vattenmelon och kiwi medan Lasse valde jordgubb och passionsfrukt, tog vi plats på bänken utanför och vilade fötterna samtidigt som vi kunde njuta av glassen. Vi gick vidare upp på Piazza Campo di Fiori, vi hade bott i närheten vid förra besöket i Rom och vi tycker det är en ganska trevlig del av Rom. Runt torget ligger många serveringar och på gatan Via Dei Giubbonari ligger lite små butiker.
En kort promenad tog oss upp till Piazza della Rotunda som är ett torg vid en av de bästa sevärdheterna i Rom, det 2000 år gamla och välbevarade Pantheon. Flera av husen runt Piazzan ser gamla ut med den typiska flagnade orange färg.
Själva Pantheon fick någon typ av underhåll och delar av byggnaden var klätt i byggnad ställningar. Eftersom det gamla romerska templet är en kyrka pågick någon typ av gudstjänst och var avstängd för turister just denna eftermiddag. Vi gick runt och såg oss om i området och på kringliggande kvarter.
Det var hög tid för ett glas och via små gator och trånga passage kom vi fram till en vinbar. Vinoteca Novecento hade höga stolar och borden var stora vinfat. En kall Prosecco satt perfekt och som ofta på vinbarer serverades några goda små Hors d’œuvre till.
Det började bli dags för middag och vi funderade på vart vi skulle gå denna första kväll. Restaurangen bredvid såg populär ut och samlade många gäster under tiden vi tog ett andra glas Prosecco. När vi druckit upp betalde vi och lämnade den trevliga vinbaren samtidigt som det började skymma. När frågade en av de trevliga servitörerna vid restaurangen om det fanns några bord på uteserveringen, men tyvärr var det fullt och återstod endast bord på insidan.
Men en sådan här varm och skön kväll ville vi inte sitta inne och gick vidare. Några kvarter från Panthon kom vi fram till en korsning och i hörnet låg en restaurang vars uteservering på kullersten var näst intill täckt av grönska.
Inte nog med att det såg mysigt ut, menyn var i vår smak och personalen var otroligt trevlig och serviceminded. Det gav oss ett bord och kom ut med vatten och lite bröd under tiden vi valde ur menyn.
Båda två var sugna på Ravioli med Ricotta och Spenat, en av de godaste pastarätterna som finns när mixen är perfekt. Men även Rom klassikern Gnocci såg god ut. Anki valde Raviolin och när Lasse frågade servitören erbjöd han oss att få en tallrik med hälften av varje. Kanske inte så vanligt, men perfekt när man vill smaka på mer än en rätt. Naturligtvis serverades detta med ett glas Italienskt rödvin. Några bord bort hade en hund fått följa med sin matte men passade på att fjäska med en annan restauranggäst och så snart någon servitör passerade såg hunden mycket intresserad ut. Våra bordsgrannar tog in sin efterrätt och även om vi var mätta så kunde vi inte motstå frestelsen. Det blev espresso och utsökt Pannacotta till efterrätt.
Mätta och nöjda sippade vi upp det sista av det goda vinet, betalade och tackade för oss.
Det var dags att bege sig hemåt och nu skulle vi bara ta oss tillbaka till hotellet. Visserligen var vi trötta i fötterna men vi valde ändå att gå tillbaka eftersom man då också får se staden i kvällsbelysning. Vi passerade den mäktiga Vittoriano vid Piazza Venezia, en orgie i vit marmor och statyer som är en hyllning till en Victor Emmanuel som var den första Italienska kungen som kunde ena Italien.
Vi korsade gatan och gick in vid ruinerna vid Foro di Traiano. En fullmåne lyste vackert över Mercati di Traiano och vi konstaterade liksom vid senaste besöket att hela Rom känns som ett stort museum.
Det var sent men fruktståndet vid gatan hade fortfarande öppet och var fortfarande sent på kvällen fullt av exotiska frukter av alla de slag.
På vår sista väg hem stannade vi till i en liten butik och köpte lite vatten, även ifall kvällen var sen var det fortfarande varmt ute och man kände fortfarande det återkommande behovet av vätska. När vi tog stegen in på hotellrummet så gick vi inga omvägar, det var skönt att lägga sig efter en lång dag fylld av upplevelser.
