Upp till Citta Alta

Vi vaknade efter en skön natts sömn på hotel Mercure i Bergamo. Åkte hissen ner till frukostserveringen.

Frukostservering, Mercure hotel, Bergamo

Vi slog oss ner vid ett litet runt bord med utsikt ner över receptionen. Vi tog för oss av frukostbuffen, bröd, juice, yoghurt, frukt med mera. Trots att det såg ut som bröd och kaffe på vilken kontinental frukost som helst, var både bröd och kaffe helt klart godare än vad det brukar vara. Utanför kunde vi se att staden började vakna till liv och gatorna successivt fylldes.

Reception, Mercure hotel, Bergamo

Hissen i ena änden av frukostmatsalen tog oss upp till rummet och vi gjorde oss klara för dagen. Vi plockade ihop våra väskor, åkte ner till markplan och checkade ut.

Città bassa – Bergamos lägre och yngre stadsdel

Efter vi ställt in väskorna i bagagerummet åkte vi och parkerade bilen på en stor parkering några få kvarter ifrån hotellet. Innan vi gav oss ut på sightseeing gick vi till ett apotek och köpte plåster till Ankis hälar som hade fått skavsår.

Bergamo stad

I ett hus vid centrala Città bassa, den lägre delen av staden, ligger turistorganisationen och där köpte vi bussbiljetter tur/retur upp till Città alta. Strax utanför ställde vi oss vid busshållplatsen, bara några minuter senare dök buss 1a och stannade till. Vi gick på och tog plats när bussen körde igenom stan för att sedan påbörja klättringen uppför till höjden.

På väg upp mot Citta Alta, Bergamo

Några minuter senare bromsade bussen in vid sluthållplatsen bakom Città alta. Vid busshållplatsen ligger en lite kiosk och bakom den en charmig servering fylld av väldoftande vackra blommor. På andra sidan gatan kunde man blicka ut över en grön vacker dal som kantades av pastellfärgade hus längs ena sidan. Vi skulle återvända senare, men vårt första mål för dagen var att ta oss ytterligare en bit upp för att komma till den högsta kullen i Bergamo, som kallas Castello.

Castello di San Vigilio – högt över Bergamo med fantastiska utsikter

Via en liten tunnel kom vi ut på andra sidan av en stor mur och direkt till höger därefter fann vi rälsen där man kunde ta en vagn uppför en brant kulle.

Citta Alta, Bergamo

Efter några minuter kom vagnen mot oss och vi fick först invänta passagerare som skulle gå av. Vi blev sedan på släppta av en biljettkontrollant och vi tog plats i den lilla vagnen. Det var en kort men ganska brant väg upp till toppen. Då vi klev av kom vi direkt ut på en liten kullerstensgata som fortsatte klättra uppåt.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Via några trappor som var kantade av vackra blommor och citronträd i trädgårdarna till de charmiga typiska italienska husen kom vi till toppen. Uppe på kullen var den täckt av gräsmattor och små stigar. På intilliggande kullar kunde vi se vackra gårdar som låg på sluttningarna, säkert vackra miljöer att bo i.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Från en utsiktsplats kunde vi se borgformationen med mur och med torn i hörnen, vi stod på platsen som kallas Castello.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

På ena sidan gick ett litet vattendrag där några änder badade. I fjärran kunde vi se de snöklädda topparna av södra alperna.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Solen värmde skönt och Anki passade på att luta sig bakåt mot muren, blunda och njuta av de sköna solstrålarna under tiden Lasse fotograferade omgivningen.

Anki njuter av solen uppe på Citta Alta, Bergamo

Efter en stund här vände vi tillbaka neråt och i ett gammalt hus intill växte ett träd ut ur taket.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Vid linbanan där vi tidigare stigit av låg en trevlig servering som nu dukade upp för fest, ett bröllop gissade vi. I ena hörnet satt ett band med Piano, Kontrabas och trummer och spelade lite lounge-jazz under tiden som gästerna började anlända.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Vi passerade och fortsatte in i en liten gränd, men vände snart igen. Vi passerade åter festligheterna men fortsatte istället nedåt nu.

Anki uppe på Citta Alta, Bergamo

Città Alta – Bergamos äldre stadsdel på en höjd

Denna gång tog vi inte linbanan utan tog oss ner till fots. Under promenaden stannade vi till och fick många vackra vyer av Cittá alta med Bergamo stad i bakgrunden.

Uppe på Citta Alta, Bergamo

Efter en kort promenad var vi tillbaka vid linbanans start och fortsatte genom tunneln. Från buss stationen där vi tidigare gått letade vi oss in mot gamla stadsdelarna. Då värmen och promenaden gjort oss törstiga stannade vi till och köpte en dricka.

Gata, Citta Alta, Bergamo

Vi gick igenom de smala gamla gränderna i gamla stan och kikade då och då in i lite skyltfönster. Från ett av husen ringlade en lång kö in till en pizzeria där man köper pizza per valda bitar, på liknande sett som vi sett i andra italienska städer som t.ex. Rom. Det såg riktigt gott ut, men det var inte dags för lunch än.

Pizzeria, Citta Alta, Bergamo

Snart kom vi fram till piazza Veccia, det gamla torget. Det är en mittpunkt i Cittá alta som var vacker trots att den stora byggnaden i ena änden höll på att restaureras. Folk satt och njöt av solens värme och de mysiga miljöerna runt fontänen mitten på torget så väl som på marken.

Piazza Vecchia, Citta Alta, Bergamo

Vi fortsatte vår promenad genom Cittá alta och fascinerades bland annat av deras speciella stenläggningar över hela stadsdelen, snarare bestående av runda stenar än fyrkantigt bearbetade som kullerstenar annars brukar vara.

Gata, Citta Alta, Bergamo

Väldigt charmigt men Anki var glad att hon inte hade högklackade skor på sig. Ett arbete pågick även att restaurera den gamla katedralen, Cappella Colleoni, vid baksidan av piazzan dit vi kommit.

Lasse i Citta Alta, Bergamo

Vi fortsatte genom de smala kvarteren och kom ut vid Porta San Giacomo, den speciella port i muren som går längst Cittá alta.

Porta San Giacomo, Citta Alta, Bergamo

Åter igen fick vi fantastiska vyer över staden och omnejden. Härifrån kunde vi även skymta Bergamo flygplats och plan som stod på landningsbanan.

Utsikt från Porta San Giacomo, Citta Alta, Bergamo

Ett litet stenkast ifrån denna port ligger en busshållplats som vi ställde oss vid och väntade. Endast en halv minut senare stannade en buss till men den var så full att endast en person ur kön fick plats. Vi andra avvaktade tio minuter till då nästa buss kom. Det var dock ingen lång väntan, vi njöt av solen och blickade ut över vyerna nedanför oss.

Snart tog nästa buss oss ner till Bergamo nedre stad. I centrum hoppade vi av och gick in på shoppinggatan, för att strosa runt och se utbudet bland butikerna.

Citta bassa, Bergamo

I en bokhandel passade vi på att köpa en guidebok över hela Italien. En del av affärerna var stängda, på grund av siesta gissade vi, men en hel del var ändå öppna. Några klädbutiker fick ett besök och på Benetton kom Anki ut med en påse.

Balkonger, Citta bassa, Bergamo

Vi gjorde ytterligare några besök i butiker men återvände snart till torget i centrum. Det var hög tid för lunch och vi tog plats vid ett litet bord på ett trevligt café. Här beställde vi in varsin panini och en kall öl.

Anki på Caffe del Colleoni, Citta bassa, Bergamo

Vi njöt av tillvaron under tiden vi åt den goda paninin och klunkade kall italiensk öl. Nu tog vi också ett beslut på vilket nästa destination på resan skulle bli.

Det var bara några kvarter till parkeringsplatsen där vi ställt bilen tidigare idag. Vi hoppade in och körde direkt till hotellet där vi hämtade våra väskor.

Bilresa från Bergamo till Cinque Terre

Därefter lämnade vi Bergamo för att köra några timmar på italienska motorvägar söderut mot Cinque Terre.

Motorväg från Bergamo

Vi åkte via Brescia söderut mot La Spezia. Vägarna var bra och trafiken flöt på fint.
Strax innan vi kom fram till La Spezia tog vi ett vilt beslut på att försöka ta oss ut till någon av de fem byarna. Något som skulle visa sig vara tuffare än vi kunnat anat. Vi hade förstått att många människor skulle besöka dessa platser under helgen, men hade en förhoppning om att det ändå skulle lösa sig, som det oftast gör på våra resor.

Kustväg på väg mot Cinque terre

Kväll i Cinque Terre

Vi började köra mot Riomaggio. Vägarna klättrade längst kurviga bergväggar. På vägen ner mot byn stod mängder med bilar parkerade utmed vägen. Inne i dessa byar får man nämligen inte köra bil, utan generellt gäller det att ställa bilen utanför vid betalparkeringsplatser för att sedan via shuttlebuss eller till fots ta sig vidare in till byarna.

När vi kom fram till vägens ände för bilar visade det sig att parkering skulle bli ett stort problem. Bilarna framför oss vände om och en italienare som stod lutad mot en av bilarna sa till oss att det troligtvis var helt fult och omöjligt att få en parkering här i närheten. Vi som trodde att hotell skulle bli det största problemet, kunde inte drömma om att parkering skulle bi en så stor fråga.

När vi körde tillbaka uppför spanade vi efter parkeringsplatser och när vi väl hittade ett ställa att ställa bilen på hade vi kört en mycket lång strecka från byn. Att gå hela vägen för att kanske upptäcka att det inte fanns hotellrum kändes tufft.

Kustväg på väg mot Cinque terre

Därför fortsatte vi nu mot nästa by, Manarola. Tyvärr upprepades problematiken, inte heller här kunde vi få parkering och därmed inte heller ta oss ner till byn.

Vi funderade nu på om vi skulle bege oss tillbaka till La Spazia för kvällen eller om vi skulle göra ett tredje och sista försök i nästa by, Vernazza. Nu löste sig äntligen parkeringsfrågan. Vi parkerade och bestämde oss för att ta med våra dagsryggsäckar om ifall att vi skulle få ett rum för natten. Efter en kort ompackning lämnade vi bilen och gick ner mot byn.

Vernazza, Cinque terre

Det var en gammal och rustik by med små hus i solblekta pastellfärger. En lugn och trevlig känsla rådde över platsen. Vi gick ner för den lilla gatan och kom strax fram till hamnen och det lilla torget. Torget kantades av serveringar och restauranger.

Vernazza, Cinque terre

Många av dessa agerade också hotell. Vi började fråga runt men möttes av skakande huvuden på alla ställen. De flesta sa att det nog skulle bli svårt att hitta boende här för kvällen. Allt var uppbokat. Vi knackade på och ringde på varje dörr där vi kunde läsa camere, dvs rum. Dock utan någon framgång alls. Vi började inse att det nog skulle bli att få gå tillbaka till bilen, men passade på att gå en sväng och se oss om och fotografera lite.

I samma stund som vi började kolla på restaurangalternativ för att ta något att äta innan vi lämnade byn, så visade det sig att alla restauranger just stängt. Klockan tio verkade vara en magisk tid för alla kök i denna by och ingen verkade ens överväga att servera oss. Lite snopna promenerade vi tillbaka till bilen och funderade på vilka alternativ vi hade.

Mörkret hade nu lagt sig när vi körde de slingriga vägarna uppåt berget. Vi kände oss ganska säkra på att det borde finnas hotellrum till oss i La Spezia som är en relativt stor stad och körde i denna riktning. Väl framme visade även detta sig svårt. Efter att ha snurrat runt och besökt diverse hotell, som dessutom var ganska väl dolda i staden, insåg vi att det inte fanns ett enda ledigt rum i hela La Spezia. Tipsen vi fick var att åka söderut eller mot Parma.

Klockan började bli mycket sent och dessa alternativ kändes osäkra då det innebar ytterligare en timmes bilresa, och vi ville ju besöka de fem byarna nästa dag. Vi körde därför uppåt Cinque terre igen och hittade en parkeringsplats där någon husbil stod parkerad. Helt sonika fällde vi sätena och gjorde det så bekvämt vi kunde vilket faktiskt blev förvånansvärt bra i vår hyrda Fiat.
Möra och något av två slagna hjältar somnade vi hur som helst gott i bilen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *