Golden Circle Island

När vi vaknade vid åtta tiden på morgonen, drog vi isär gardinerna och drog upp rullgardinen för att upptäcka det lika becksvart ute som vi anade det skulle vara. Vid denna tid på året går solen inte upp förrän framåt elva på förmiddagen och börjar sjunka redan vid tre.

Uppe på åttonde våningen finns hotellets restaurang med panorama vy över Reykjavik hamn och bukten norr om staden. Här serveras frukost fram till 10 på morgonen. Vi plockade till oss av grovt bröd, ost och pålägg, yoghurt, juice och kaffe.

Frukost på Hotel Arnarhvoll, Reykjavik

Anki rostade några skivor bröd samtidigt som Lasse hällde på smet på våffeljärnet. Det fanns även några varma rätter för de som önskade, men det hoppade vi över. Solen skulle inte gå upp än på ett tag men vi kunde skymta utsikten som säkerligen skulle bli mycket vacker dagtid.

Anki intar frukost på Hotel Arnarhvoll, Reykjavik

Planen var att köra en runda under dagen och upptäcka åtminstone en bit av Island. Under frukosten bestämde vi oss att börja med en sväng ner till stans turistinformation för att höra om de hade några tips eller råd inför vår utflykt.

Tillbaka på rummet packade vi på oss lager på lager av kläder och gav oss sedan av. Vi tog oss snabbt ner till stan och parkerade vid Ingolfstorg där turistinformationen ligger. Det lilla huset var upplyst och det kändes nästan som det var mitt i natten. Stan låg öde fortfarande öde. Tjejen på turistinformationen bekräftade att det var lugnare så här några dagar efter nyår, men att jul- och nyårshelgen hade varit hektisk för dem.

Vi berättade att vi planerade att köra längst Golden Circle som en välkänd runda med flera av Islands största sevärdheter. Hon beskrev bästa vägen ut ur stan för att komma på rätt väg, och passade på att kolla in vägverkets webbsida med information om rådande väder och väglaget på de vägar vi skulle köra. En del hade varning för halka, annars var det mest en del snö och blåst som det flaggades för.

Vi passade även på att fråga lite löst om turer till glaciärer och utflykter för att se valar. Allt gick att göra, men just valutflykterna ställdes ganska ofta in vid den här årstiden pga kraftiga vindar. Dessutom var det mindre valar som var vanligast att se, vilket gjorde att våra tankar att göra detta inte längre kändes lika heta.

Idag var det dock utflykt med egen bil som gällde. Vi körde ut ur Reykjavik och följde Saebraut vägen nordöst till vi svängde höger vid Kringlumymyrarbraut och efter några rödljus svängde vänster på Miklabraut. Denna väg skulle vi nu komma att fortsätta ett bra tag på. Det var fortfarande mörkt men vi kunde ana att gryningen var på gång. Vägen ledde oss i riktning mot Mosfellsbaer där vi lämnade stans bebyggelse bakom oss.

Landsväg strax utanför Reykjavik, Island

Det var ett vackert vinterlandskap som vi färdades i. Utmed ena sidan betade ett flertal vackra islandshästar.

En hjord islandshästar, Island

Gryningen skapade vackra färgskiftningar på himmelen. Det kändes skönt att ha dubbdäck då vägen stundvis var helt täckta av is. Snö flög periodvis över vägen och vi förstod verkligen varningarna att alltid kolla vägarnas skick innan man ger sig iväg. Omständigheterna kan säkerligen mycket snabbt förändras.

En slingrig vinterväg på Island

Framför oss såg vi något bryta den annars så vita vyn. En stor sjö delade det snötäckta landskapet. Vi ville föreviga denna vackra vy och hittade ett ställe vi kunde köra intill där det till och med fanns en liten karta över var man befann sig. Det var dock väldigt nära att vi knappt steg ut ur bilen. Vi öppnade bildörrarna och snön virvlade fram över oss. Vinden var så kraftig att det tog i bilen.

Þingvellir National Park och Tingvallavatn från väster, Island

Samtidigt var naturen och vyerna så vacker att vi ändå ville göra ett försök. Vi såg till att halsdukar och mössor satt som de skulle och tog sedan våra kameror och begav oss ut. En stor hög av snö som skottats upp av snöskotrar både dolde vyn, men skyddade ev också lite för snön som fördes fram i vinden. Det var dock inte så skönt att man ville stanna för länge. En asiatisk kille kom fram och snackade lite med oss, men vi hoppade snabbt in i respektive bilar igen för att köra vidare.

Omgivningarna blev ljusare. Vid det här laget var vi faktiskt inte säkra på om det skulle komma att bli så mycket ljusare på dagen än så här. Vi körde av vid det första officiella stoppet på denna runda; Tingvalla. Detta är en av de mest historiska platserna på Island.

Þingvellir National Park med Tingvalla kyrka

Här kan man med blotta ögat se hur litosfärplattorna glider isär. Västra Island hör till den Nordamerikanska plattan medan östra Island hör till den Eurasiatiska plattan. De båda plattorna skiljs från varandra med 5 mm per år.

Klyftan skapad av kontinentalplattorna vid Tingvalla Island

En bra bit nedanför oss kunde vi se Þingvellir kyrka, eller Tingvalla kyrkan som platsen kallas på svenska. Vi fick fantastiska vyer över omgivningarna.

Tingvallavatn vid Tingvalla, Island

Efter att ha stått här en bra stund och beundra de mäktiga vyerna hoppade vi åter in i bilen och fortsatte. Men vi var inte klara med Thingvellir. Vi svängde av en kort bit senare och körde neråt för att komma ner till den lägre sidan om sprickan där kyrkan ligger.

Ena avfarten ledde oss ner till den sidan, men till en parkering där man kunde vandra till ett vattenfall. Vi såg toppen av vattenfallet som var fruset till is, och eftersom vi skulle stanna till vid ett ännu mäktigare vattenfall senare idag valde vi att inte ta oss närmre detta vattenfall utan endast ta en kortare promenad häromkring.

Vinterlandskap Þingvellir nationalpark, Tingvalla Island

Vi körde vidare en bit närmre kyrkan och tog åter en promenad. Killen från Malaysia vi tidigare pratat med kom emot oss. Han huttrade och skrattade när han berättade att han försökt ta sig över någon bro, men att den djupa snön hindrade honom att fortsätta.

Þingvellir kyrka, Tingvalla Island

Nere i bottnen av det klara porlande vattnet gnistrade mängder med mynt som folk kastat i. Vattnet är extremt klart, och det är också delvis på grund av det klara vattnet här som vi såg bussar med dykutrustning och folk som var på väg ner i vattnet. För om man önskar, kan man dyka ner i vattnet längs klyftor skapa kontinentalplattorna och se så långt som 100 meter djupt ner. Säkerligen en otrolig upplevelse, även om det en dag som denna känns mycket kallt att hoppa ner i så kallt vatten.

Ovanligt klart vatten vid Þingvellir nationalpark, Tingvalla Island

Vi gick ner till den söta lilla kyrkan som låg idylliskt bland det snötäckta landskapet. När man gick fram och tittade in igenom fönstren till kyrkan kunde man bland annat se en julgran pyntat med isländska flaggor längst fram vid altaret. Intill kyrkan låg en liten kyrkogård.

Þingvellir kyrkogård, Tingvalla Island

Solen lyste svagt genom tjocka moln och bildade rosa lila färg på delar av himmelen. Omgivningen är vacker med många små bäckar med porlande vatten.

Is och snö vid ett Tingvalla vattendrag, Island

Här finns leder och broar över till andra sidan, men det var inget vi brydde oss om denna dag. Kylan bet och vinden gjorde att vi inte tog någon längre trekk här, utan återvände till bilen efter en promenad omkring kyrkan och dess närmsta omgivning.

En vinterhimmel speglas i vattendrag vid Tingvalla, Island

Vi fortsatte vår tur i bilen och förundrades ständigt över naturen vi färdades i. När vi kom runt på andra sidan om sjön, Þingvallavatn, stannade vi till vid en rastplats och gick ut och såg ut över vyn.

Snöklädda berg vid Þingvellir national park

Vägen var smal, isig och slirig när snö som blåste skapade drivor. Det var få bilar och det var förhållandevis låga hastigheter som gällde. Vid några tillfällen stannade vi till vid väggrenar eller utsiktsplatser och dokumenterade de mäktiga vyerna.

Vinterväg på Island

Klockan var runt två på eftermiddagen och vi visste inte riktigt om det var normalt dagsljus eller om det rent av var skymningen som redan var på gång. Himmeln hade vackra färger om än skymda för en del moln. Det kändes som detta kunde vara en föraning om norrsken man ofta kan se här på natten.

Vi körde vidare och vårt nästa mål på denna sträcka var den mäktiga geysern Geysir. När vi färdades utmed vägen såg vi plötsligt ett stort rökmoln komma upp bakom ett berg. Vi förstod att vi var nära vårt mål.

Ett ångmoln från Geysir skymtar på avstånd

En bit längre bort svängde vi av till höger och körde in på parkeringen till Geysir center. Vi gick inom för att passa på att långa toaletterna och passerade en servering och butik med både turistgrejor och kläder. Flera tröjor, jackor, mössor och strumpor såg extremt varma och sköna ut, men vi la ingen tid på att kolla in detta närmre. En kille som jobbade där som vi bytte några ord med berätade att vattenfallet vi hoppades hinna med också,Gullfoss, låg 15 minuter härifrån, men när mörkret lagt sig var det kolsvart där och vi bestämde oss för att se till att hinna dit innan det blev mörkt.

Vi gick över vägen och kom direkt över till en gång bredvid ett område med flera små puttrande heta källor och geysrar.

Landskapet kring Geysir ryker av varma källor

Den stora geysern som alla vallfärdade till låg längst bort. Den kan blåsa upp till 70 meter vatten och ånga. Gångvägen var isig och extremt halt på sina ställen. Det gällde att vara försiktig när man gick runt här.

Is runt den stora Geysern vid Geysir, Island

Vi kom fram till den och strax kom det första utbrottet. Man märker tydligt när ett utbrott närmar sig. Vattnet bubblar mer och mer, och alldeles innan utbrottet dras vattnet ner i kratern. Plötsligt kommer en stor vattenbubbla upp och extra läckert är det den millisekund man ser en stor blå genomskinlig boll av vatten.

Undertrycket lyfter vattnet till en stor bubbla innan den blåser iväg ånga, Geysir

Sen sprängs den och vattnet flyger upp i luften och förvandlas till ånga när det varma vattnet möter kylan i luften som snabbt försvinner bort i vindens riktning.

Ett flera meter högt ångmoln från geysern, Geysir

Det gick några få minuter mellan varje utbrott, en del var stora medan andra var betydligt mindre.

Skymning vid Geysir, den stora Geysern som gett fenomenet sitt namn

Vi lämnade stora Geysir bakom oss och passerade lilla Geysir där vattnet i hålet bubblade av värme och värmen höll isen borta från mossan precis runt om.

Frost i gräs och mossa runt lilla Geysir

Hela landskapet runt platsen är fantastiskt vacker; den mörkgröna mossan, vita ångan från alla små hål i marken, de svarta bergen nästan helt snötäckta och skymningen i olika toner av blått och rosa.

Otroligt vinterlandskap i Geysir vid skymningen, Island

Vi gick tillbaka till bilen, gled ut från parkering och lämnade Geysir bakom oss.

Vägen vid Geysir, Island

Nu körde vi vidare mot Gullfoss vattenfall. När vi närmade oss delade vägen sig och skyltarna pekade egentligen på att vi skulle köra vänster, men Lasse ville minnas från ett tidigare besök att själva vattenfallet låg till höger. Vi tog till höger vilket visade sig vara helt rätt i stunden då vi kunde köra direkt fram till vattenfallets topp. Vi parkerade i en vändzoon som förmodligen främst är avsedd för bussar och sightseeing turer. Just idag var det dock inga bilar alls, och helt rätt plats då vinden tagit fart och det blåste ordentligt.

Gullfoss, stort vattenfall på Island

Det var mycket kallt och vinden gjorde det rått varför vi var snabba att ta oss fram i blåsten till utsiktsplatsen till vattenfallet. Stora delar var fruset till is, men vissa delar rusade vattnet fram i hisknande fart.

Gullfoss, fruset vattenfall på Island

Vår nya vän från Malaysia dök upp och han passade på att låta en annan besökare ta kort på oss tillsammans. Fingrarna var frusna och det var så kallt att det var svårt att hantera kameran. Det var en fascinerande vy, men tyvärr alldeles för blåsigt och kallt för att klara av att stanna en längre stund. Solen var på väg ner och vinden tog tar i både oss och vår utrustning.

Måne över Gullfoss, fruset vattenfall på Island

Månen sågs nu klar på himmelen och det började skymma. Efter att ha insupit vyn en sista gång tog vi oss snabbt tillbaka till bilen.

Nu körde vi igång värmen och fläkten på högsta nivå för att tina upp våra frusna kroppar under tiden som vi körde ut ifrån området och ut på vägen.

Vintrig landväg i skymningen, vid Gullfoss Island

Det fanns ett alternativ att fortsätta och göra en hel cirkel tillbaka till Reykjavik. På denna väg fanns en mindre vulkan man kunde bestiga. Men med tanke på att solen var på väg ner och det nu var riktigt kallt och blåsigt bestämde vi oss för att ta oss tillbaka samma väg som vi kommit.

Skymning över isländskt vinterlandskap

Att bara köra omkring på Island är en upplevelse i sig. Snön lyste upp vägen då skymningen la sig. Och i omgångar flög också mängder med snö över marken vi körde. Vi passerade flera flockar av islandshästar som ofta stod tillsammans i grupper i sina inhängnader utmed vägen. De stor ofta nära ihop och hjälptes åt att hålla värmen.

Islandshästar i närheten av Gullfoss

Vid ett ställe på vägen stod två bilar i diket på varsin sida om vägen. Vi rullade ner fönsterna och frågade om allt var ok. En amerikansk kille tackade och sa att de hade fastnat men att en bärgningsbil var på väg. Den anra bilen hade stannat till för att hjälpa dem, och råkat fastna i snön även de. Så de skrattade och sa att det är nog bäst vi kör vidare så inte vi också fastnade. Vi skrattade och vinkade och önskade dem lycka till.

Berg i ett isländskt vinterlandskap upplysta av månljus

Det var en stjärnklar kväll och månen lyste upp det vackra vinterlandskapet.
Vägen tillbaka till Reykjavik tog cirka två timmar och trots att det började skymma tidigt så tog det lång tid för mörkret att ta över och då lyste månen upp vägen och landskapet.

Månen lyser upp en isig vinterväg på Island

När vi klev ur bilen vid vårt hotell kändes det riktigt kallt. Det var skönt att komma in på vårt rum och för första gången denna dag plocka av oss jackor, halsdukar och mössor. Dock var vi bestämda över att göra besöket kort, och gav oss snart ut på stan igen.

Kvällen innan hade vi gått en bra runda på stan och fått en bra överblick över restauranger och serveringar. Vårt hotell har bra läge ett stenkast ifrån shoppinggatan och restaurangstråk, Laugavegur, och flera trevliga restauranger ligger i närheten.
Vi kollade in några stycken men bestämde oss ganska snabbt för att gå in på Sólon.

Exteriör Café Solon, Reykjavik

En ung servitris visade oss till ett runt bord och gav oss menyer. Det fanns mycket att välja på menyn med lite olika inriktning. Vi beställde rödvin och vatten att dricka och gick sedan över till maten. Anki valde en wok med kyckling medan Lasse valde en Sólon hamburgare.

Hamborgari

Restaurangen var snudd på fullsatt på nedervåningen, när ett bord blev ledigt dök snart nya gäster upp.

Interiör Kaffi Sólon, Café Solon Reykjavik

Vi hade inte ätit mycket sedan frukost så maten satt mycket gott och vinet värme fint. Som vanligt var vi ganska mätta men det är alltid trevligt med dessert och vi kollade in menyn igen. Anki valde en chokladkaka och Lasse en Cheesecake baserad på Skyr, en slags isländsk Yogurt.

Skyr Cheesecake, Dessert Café Solon Reykjavik

Självklart var även detta mycket gott och vi tog varsin espresso innan vi bad om notan.Vi betalade och tackade för oss. När vi kom ut var det mycket lugnt på gatorna i centrum.

Kaffi Sólon, Bankastræti Reykjavik

När vi kom tillbaka till hotellet snackade vi med killen i receptionen om norrsken. Norrskensutflykter har åkt ut ikväll sa han, vilket innebar att de bedömde att det fanns mycket goda chanser att se. Han rekommenderade oss att köra en halvtimma utifrån stan mot samma håll vi kört tidigare på dagen. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och körde iväg. Vi hade inget att förlora och det skulle vara kul att få se. Inne i staden upplevde vi himmelen svart och det var svårt att se något annat. När vi lämnade staden bakom oss tilltog vinden. Sista gatulyktorna försvann bakom oss och det blev mörkare. Vinden drog upp snön så det blev slirigare underlag på vägen. Efter en kort stund kunde vi inte se något då vinden skapade en ogenomtränglig vägg av snö. Det var tur att de gula stolparna utmed vägen visade var vägen är så man inte kör ner i diket. Vi fortsatte några minuter till bort från staden men väglaget och sikten blev värre och värre dessutom syntes färre bilar till. Det kändes osäkert utan en tuffare bil och bättre kännedom om vägarna och vi tvingades vända om. Men innan vi lämnade landsbygden stannade vi längs vägen och tog ett foto av det nästan magiska landskapet, endast upplyst av månen.

Snöklädda berg endast upplyst av månen en stärnklar natt, Island

Vi fick inte se det norrsken vi hoppats på, men det var ändå en fantastisk miljö och ett minne för livet.

Vägen tillbaka mot Reykjavik en vinternatt, Island

Det var dags att återvända tillbaka till staden och det hade blivit dags att inhämta lite sömn inför nästa dags upplevelser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *