Ibland är det ofattbart att man är trött trots att man sovit längre och skönare än vanligt. Men denna morgon var vi båda väldigt trötta. Men tanken på vilken underbar plats vi befinner oss på gör att man snabbt försöker vakna till liv, inte minst när man tittar ut och möts av en helt perfekt dag!
Vi gick ner till frukosten genom den vackra grönskande trädgården.
Efter några dagar plockade vi nu nästan rutinmässigt till oss av godheterna. Frukterna frossar vi i så mycket vi bara kan, det gäller verkligen att passa på. Väl hemma i Sverige blir vi inte serverade nyplockade solmogna exotiska frukter.
Cykeltur runt La Digue
Vi cyklade ner till La Passe och gick in på den lilla turistbyrån för att dubbelkolla tiderna för båtarna mellan La Digue, Praslin och Mahe. De tider vi tidigare hört verkade stämma och vår plan att försöka effektivisera våra sista semesterdagar för att kunna stanna ett dygn till på La Digue verkade funka. Jennie på turistbyrån hjälpte oss att boka hyrbil både till Praslin och Mahe vilket gör att vi hämtar upp vår bil direkt vid hamnen på Praslin och kan utforska den ön på fredagen, för att sedan åka över till Mahe lördag morgon och där direkt sätta oss i en bil och utforska den ön ända fram till kvällen då vi kör och lämnar bilen på flygplatsen då vi ändå måste ta oss dit för vår flight hem. Hon hade några tankar om boende på Praslin, bland annat ett nybyggt, men de verkade inte svara i telefon så vi bestämde oss för att återkomma om detta.
Vi tog våra cyklar och cyklade genom La Passe i riktning norrut. Strax efter La Passe ligger ett nybyggt stort hotell som vi vid närmare eftertanke kände igen namnet på då vi surfat efter hotell på La Digue hemifrån Sverige, Le Domaine de l’Orangeraie. De höll fortfarande på att slutföra arbetet, och igår när vi cyklade förbi trodde vi inte att det hade öppnat. Men idag såg vi folk ligga vid poolen. Det ser ut att vara ett mycket fint och lyxigt ställe.
En bit längre bort ligger en kyrkogård på höger sida.
Vid ena sidan satt två killar och pausade från sitt jobb att få bort löv och frukt från vägen. Vi hejade och cyklade vidare. Vattnet kändes lägre idag än det var dagen innan. Även om det inte är samma typ av strand på denna sidan som den södra delen är det en vacker vy och vill man bryta strandlivet mot en cykeltur och se lite mer av ön är det en trevlig väg att utforska.
Vi tog ett kort stopp för att ta några klunkar av vårt medhavda vatten innan vi fortsatte. Temperaturen var minst sagt hög och solen sken. Skuggan av träden och vindens fläkt som då och då svepte förbi var välkomnande.
Hotel Patratan låg på vänster sida och här kunde vi blicka ner över en fin strandbit där några personer badade.
En meny stod placerad vid entrén och vi konstaterade att det även kunde vara ett trevligt ställe att äta på, men det är en liten bit från vårt hotell vilket inte gör så mycket på dagen, men under den becksvarta kvällen kan det kännas lite längre.
Vårt minne sa oss att den här delen av ön utvecklats en del sedan vårt besök i 2003 och att fler hus hade byggts. Vi passerade några små kiosker längst med vägen. Flertalet ligger på samma lilla tomt som sannolikt ägaren själv bor.
Utanför en liten kiosk fick vi bromsa in för en jättesköldpadda som låg mitt på vägen.
Han tittade slött upp på oss och la sedan ner huvudet igen. Till höger, inne vid en trästam, kravlade flera sköldpaddsungar omkring. Ägaren till kiosken vinkade glatt nerifrån stranden menande att ville vi köpa något var det bara att ropa.
En hund som tidigare legat nere på stranden och rullat runt var nyfikna på oss och kom upp och passade samtidigt på att lukta lite på sköldpaddan som inte verkade bry sig. En tupp hoppade förbi trädrötterna och in bland sköldpaddsungarna. Här stod vi i norra delen av La Digue med hundar, tuppar och sköldpaddor vid våra fötter. Och en helt underbar strand och utsikt vid andra sidan. Livet kan verkligen skilja sig på olika platser här i världen.
Vi cyklade vidare och underlaget skiftade från helt ok asfalt till gropiga vägar och ibland även betydligt mer gropiga sten och sandvägar. Vi visste att vägen så småningom skulle ta slut och den punkten var även vårt mål innan vi skulle vända tillbaka. Vägen är kuperad men för det mesta är det ok backar men det är inte utan att man blir andfådd på sina ställen. Värmen gör det så klart inte lättare så dryck är alltid att rekommendera att ha i sin cykelkorg.
Två män vadade omkring i vattnet och fiskade. Vi stannade till för att fotografera omgivningen och kollade samtidigt in dem. Än så länge verkade de inte ha hittat något, eller så hade de redan varit uppe vid husen och lämnat av dagens fångst.
Vägs ände vid nordöstra La Digue
Vi kunde ana vägens slut längre bort och cyklade den sista biten. Precis som vi kom ihåg slutar vägen här tvärt. Direkt där asfalten slutar börjar stora stenar och gräs. Lite ovanligt men även lite charmigt.
Man kan säkert gå en bit till fots för att utforska ytterligare en del av ön och komma till ytterligare någon strand. Vi funderade på om det kunde vara en tänkbar väg för att ta sig till Anse Cocos strand som vi ännu inte besökt. Det är den strand som ligger efter Grand Anse och Petit Anse på östra kusten. Men idag var inte den dag vi skulle testa det. Vi vände istället om och påbörjade vår tur tillbaka.
Den ena av de två männen som fiskade gick nu omkring i vattnet med en fisk i ena handen. Han bar den samtidigt som han lyfte på stenar i hopp om att finna mer av havets läckerheter.
Vyn vi hade från cykelvägen var fantastisk. Havet var nästan mer turkost än vanligt och solens strålar reflekterade vackert på vattenytan.
Strax härefter såg vi en kiosk på vänstersida. En skylt sa att de sålde kalla drycker vilket lät väldigt läskande. Vi ställde våra cyklar och köpte en kall coca-cola som vi drack under tiden vi satt på deras bänk i skuggan och blickade ut över vägen och haven som skymtade mellan trädgrenarna.
Stärkta av vätska och lite socker fortsatte vi och snart var vi åter i la Passe. Vi gjorde ett kort stopp på turistbyrån men Jennie hade fortfarande inte fått tag på någon på hotellet på Praslin. Hon skulle fortsätta försöka och vi skulle återkomma senare under dagen eller imorgon. Tvärsöver gatan ligger ett internetcafe och vi gick bortom för att kolla möjligheten att koppla upp sin egen laptop samt priser. 2 rupies per minut skulle det kosta och de hade öppet 9 till 18. Datorn hade vi ju ändå på hotellrummet men det var bra att ha informationen om andan skulle falla på. Just nu kändes det dock ganska skönt att vara offline och bara fokusera på vilken solstol man ville välja, eller vilken rätt man skulle äta till middag. Det här är verkligen en plats för avkoppling.
Lunch på Tarosa café, La Passe
Vi gick inom en av souvenirbutikerna och såg en vacker ram av snäckor och stenar i samma stil som en stor spegel som hänger i restaurangen på vårt hotell. Det är inte den enklaste souveniren att packa ner och ta hem, men med ett fotografi från exempelvis Anse Source D’Argent strand kan den göra sig fint hemma.
Tvärs över gatan, precis vid hamnen, ligger Tarosa café. Vi satte oss vid ett bord i skuggan och beställde in Sprite, Sodavatten och en öl.
Som sen lunch delade vi på en sandwich. Det satt gott och detta café är ett trevligt ställe för en lättare lunch eller fika med utsikt över hamnen och havet.
Servicen är inte alltid den snabbaste men varför jäkta när man befinner sig i paradiset.
Solig eftermiddag vid poolen på Chateau St Cloud
Efter vår lättare lunch återvände vi till vårt hotell och lastade av våra små inköp på rummet. Badlakanen tog vi med oss och la på två solstolar vid hotellpoolen. Men själva poolen lockade mer än solstolarna och vi hoppade direkt i. Vattnet var mycket behagligt och det var skönt att svalka sig.
Efter att ha suttit en stund på poolkanten men benen i vattnet gick vi upp till strandstolarna och passade på att läsa lite i 
tidningar och böcker. Det tog dock inte någon lång stund innan vi hoppade ner i poolen igen.
Vi beställde in lite vitt vin och Sprite som vi blandade till en drink vilket var perfekt eftermiddagsdryck i solen.
Klockan närmade sig 18 och termometern visade 36 grader. Solen började skymma, men det hindrade inte oss från att ligga kvar i solstolarna. Två barnfamiljer hoppade ner i poolen men det var ändå väldigt lugn och avkopplande miljö. Ankis tidning var färdigläst och Lasse var i slutet av ett kapitel i hans bok. Det kändes som bra tajming att gå upp till rummet och ta en dusch inför kvällen.
Innan vi gav oss ut satt vi en timmes tid i soffgruppen i vårt rum och tog en läsk och lite snacks. Kvällens val av restaurang föll på hotellets egna. Det känns väldigt roligt att gynna stället som vi tycker så mycket om, även om vi självklart även vill variera våra dagar med andra restaurangbesök.
Trevlig middag på Chateau St Cloud
Att tolka av folkmängden på restaurangen hade flera nyanlända gäster kommit idag. Flera hade den här rödaktiga färgen som man är så typisk för den första dagen på semestern. Vi hälsade på personalen som vi vid det här laget lärt känna.
De kvällar restaurangen inte kör med buffé har de en färdigföreslagen meny. Vi valde dock att få kolla in a la carte och beställde samtidigt in en stor flaska vatten och en halv karaff rosévin. Vi blev serverade vitlöksbröd under tiden vi begrundade menyn.
Lasse valde huvudrätten på kvällens föreslagna meny medan Anki föll för en creolsk kycklingrätt i kokosmjölk. Båda rätterna serverades vackert upplagt med ris, en liten sallad som vi tror bestod av inlagd lök och mango och några tomatskivor.
Den alltid så leende servitören kom och serverade oss mer vitlöksbröd då han tyckte huvudrätten dröjde, men det var inget vi hade reagerat på. Vi satt och sippade på vårt rosévin och pratade om dagen och vår semester.
Mätta och belåtna tackade vi nej till dessert. Vi fortsatte istället med vårt vin och vatten och småpratade. De flesta borden reste sig men det kom även ett annat sällskap som slog sig ner.
Förutom det sista sällskapet var vi sist i restaurangen. Efter att ha skrivit på notan vinkade vi god natt till personalen och återvände till vårt rum.
Ännu en underbar dag vi till ända, god natt Chateau St Cloud.
