Denna morgon var i stort sett alla lite trötta efter gårdagens bonfire.
Alla tog ganska lång frukost och vi pratade en del med Toby, en medelålders man från Texas som flyttat till Kalifornien där han jobbade som psykolog. När vi var klara med frukosten var vädret molnigt.
Vi la vi oss i hängmattan och läste och hoppades att det snart skulle klarna upp. Efter någon timme gick vi över till John från Orange County där vi blev bjudna på kokosnötsvatten som han hade fixat genom att slagit hål på några nötter han hittat.
Johan låg i en hängmatta och klinkade lite gitarr. Det var en slö stämning på Nabua då alla var trötta efter den sena kvällen. Tröttast var Hank som uppenbarligen inte mådde helt bra efter sina sena natts cava-session i byn.
Trumman kallade och vi tog plats på bänkarna inne i matsalen. Dagens lunch bestod av spagetti med morötter och sallad.
John på väg att lämna Nabua Lodge.
Efter lunch tog vi avsked av John som skulle fortsätta sin ö-luff till en annan ö i Yasawa-gruppen. Vi bytte kontaktuppgifter och vinkade av honom när han lämnade ön med motorbåten.
Molnen började lätta och flera av oss gäster på Nabua tog badlakan och böcker satte av längs stranden. Så småningom dök en skylt mot Oarsman’s Bay upp som pekade inåt ön. Vi sneddade in på en stig mellan buskar och träd. Vid en liten smal å fick vi ta oss över via balansgång på en stock.
Längs vägen passerade vi några män från ön som var på väg åt motsatt håll. De hälsade och frågade vart vi var på väg innan de fortsatte.
Naturen öppnade upp och framför oss låg vackra Oarsman’s bay. Denna vackra strandremsa förekommer ofta i olika reklamsammanhang för Fiji; broschyrer, hemsidor, vykort med mera.
Efter vi placerat våra badlakan på stranden hoppade vi i vattnet och plaskade runt en stund. Det var skönt även om vi badkrukor kunde önskat någon grad eller två ytterligare. Vi la oss på våra badlakan och njöt av solen och vyerna.
Vädret blev allt bättre och molnen allt glesare. Uppe i den lilla strandbaren kunde vi köpa öl, läsk och lite snacks som satt gott. Det blev en underbar eftermiddag med sol, bad och trevligt sällskap.
Vid halv fem började solen sjunka allt lägre över Oarsman’s Bay och hettan började övergå till något svalare temperatur.
Hela gänget samlat vid Oarsman’s Bay
Vi packade ihop våra handdukar och böcker för att påbörja vår promenad tillbaka mot Nabua Lodge.
Vy på väg från Oarsman’s Bay till Nabua Lodge.
När vi kom ut ur buskaget och fram till stranden fick vi en vacker solnedgång över öarna. Färgerna speglades i den blanka vattenytan.
Det var mycket låg vattennivå och en växt stack upp bland stenarna. Var det en vattenväxt som avtäckts eller en växt för land som regelbundet blev dränkt av tidvattnet som annars tog över platsen?
Under skymningen gick vi sista biten tillbaka till Nabua och det var nästan mörkt när vi kom fram.
Det var skönt att duscha av sig salt och sand, även om vi önskat att det även fanns varmvatten i kranen. Lasse tog lite foton ute endast med ljus från måne och de få lampor som finns på Nabua Lodge. Tiden gick snabbt och det blev dags för middag.
Middagen denna kväll bestod av svampsoppa och en currykyckling med potatismos och sallad. Under vår eftermiddag på Oarsman’s bay hade det anlänt ett nytt par som var från Adelaide som vi bekantade oss med.
Vi satt kvar en kort stund efter middagen och snackade. Ikväll skulle vi få ta del av en fiafia-show; en traditionell dans och sångshow, framförda av byborna.
Leo kom in och bad oss ta med stolarna ut. Byborna var redo att uppträda för oss!
Vid första numret stod alla upp och sjöng för oss. I sina famnar höll de vackra blomsterkransar som de trädde över halsen på alla oss som satt i publiken.
Sedan satte sig några av männen och kvinnorna i en ring på golvet och spelade och sjöng medan kvinnorna framförde en traditionell söderhavsdans för oss.
Kvinnorna och männen turades om att dansa. Kvinnornas dans är lugn och stillsam medan männens danser ofta är betydligt kraftfullare och krigiska.
I vissa danser var både männen och kvinnorna uppe samtidigt. Mot slutet blev alla gäster uppbjudna att dansa någon variant av Fijiansk sällskapsdans som följdes av en ringdans som de kallade “snakedance”.
Stämningen var hög och alla skrattade hjärtligt och då och då skrek vi ut “Bula!”.
De avslutade med en sång och en av männen tackade oss alla personligen och skakade hand.
Därefter dukade kvinnorna upp med souvenirer man kunde köpa. Det fanns saronger, stora snäckor, halsband och armband bland annat. De flesta av gästerna köpte någon vara eller två, Anki köpte några lokalt tillverkade smycken till sig och några vänner.
När alla kände sig nöjda efter försäljningen packade kvinnorna ihop sina saker och vi gick för att köpa varsin öl och hängde utanför matsalen och snackade med de andra gästerna. Ett naturligt ämne är ofta resor när man träffas på sådana här ställen.
Det blev fler öl och vi blev kvar i flera timmar. Johan låg i en hängmatta och spelade lite gitarr medan resten av oss bara snackade och avrundade kvällen.
Elektriciteten var stängd och det var helt mörkt på ön när vi gav upp och gick till våra respektive boenden någon gång runt midnatt.
