Det hade regnat i stort sett hela natten. När vi vaknade på morgonen var det mulet och regnet såg inte ut att avta. Visserligen är det en vacker miljö att befinna sig trots dåligt väder, men vi ska inte sticka under stol med att vi gärna hade haft klarblå himmel och sol våra sista timmar på Vilu Reef.
För första gången fick vi användning av paraplyet som tillhör villan. På vägen till frukostserveringen passerade vi poolbaren som var helt utan gäster i detta väder. Vår indiske servitör från kvällen innan stod dock där och hälsade glatt när vi passerade. Vi passade på att ta några ord med honom, tacka honom och säga adjö.
Det är verkligen kul att kännas så pass omtyckta av personalen. Flera av dem gav uttryck att de tyckte det var väldigt tråkigt vi skulle ge oss av.
När vi i restaurangen talade med vår vän från Bangladesh kom en kvinlig anställd förbi och skojade och sa att inga sjöplan skulle gå ifrån ön på ett bra tag. Vi svarade glatt att ”vi får väl offra oss och stanna längre”.
En av kockarna gav oss en blomma. Blomman symboliserade att de var glada att de fått lära känna oss och ett hopp om att vi skulle komma tillbaka igen.
Vår vän från Bangladesh gick och hämtade en blomma han lagt undan till oss. Tillsammans med hans kollega berättade de att blomman symboliserade hur glada de var att ha lärt känna oss och ett hopp om att vi skulle komma tillbaka igen.
Efter frukosten gick vi över till kontoret och betalade för vår vistelse. Vi hade betalat boende och sjöplan hemifrån Sverige, så det handlade om det vi druckit under veckan, Ankis Spa besök, vykort och sarong vi köpt.
Detta var snart avklarat och vi gick tillbaka till vår villa. Det var med allt större separationsångest från plats och boende som vi nu framled sista timmarna på ön. Vem vill lämna ett sådant här paradis?
Det var en molnig och regnig dag.
Regnet började avta, men det var fortfarande molnigt. Rummet fick vi behålla fram till vi skulle lämna ön vid tre-tiden på eftermiddagen. Trots att vi bara hade några timmar kvar dök Mausoom Ali, vår roomboy, upp för att bädda och byta handdukar.
Mausoom Ali, vår roomboy på Vilu Reef.
Mausoom Ali berättade att han kom från Fuamulaku, en ensam ö i sin egen atoll nästan längst söder ut i Maldiverna. Han var nyfiken på Europa och sa han funderade på att spara pengar så han någon gång skulle kunde resa till Tyskland.
Vi packade våra väskor och förberedde oss för att lämna vårt boende. När vi var klara hade regnet upphörd och vädret började klarna upp.
Vi bestämde oss för att ta en promenad.
Vi gick längst med bryggan där alla vattenvillor ligger, njöt av omgivningen och tittade ner på fiskarna som tydligt syntes i det klara vattnet nedanför oss. Bland annat såg vi några riktigt klarblå turkosa fiskar och fler av de picassofiskar vi tidigare sett när vi snorklat.
Borta vid poolen var det fortfarande få människor. Vi fortsatte inåt ön, strosade omkring och önskade att vi kunde få stanna ytterligare några dagar…
Efter att ha gått en promenad kring ön återvände vi till bryggan som leder en till vattenvillorna.
Ju längre tiden gick, ju bättre blev vädret. Tillbaka i vår villa, nu enbart en kort stund innan vi skulle lämna rummet, gick vi ut på altanen och lutade oss mot räcket och njöt av vyn och värmen. Vilken underbar plats!
Så dök en kille upp som skulle hjälpa oss med väskorna, och vi fick ta adjö av vår mysiga villa.
När vi passerade Poolbaren visste vi att vår vän ifrån Indien var ledig för dagen. Flera gäster låg nu i solstolarna och vädret blev stadigt bättre.
Vi passerar beachbungalows, bland annat den vi tidigare bode i, på vår väg mot receptionen.
Nu gick vi inom restaurangen och tog ett sista farväl till Joseph Thomas, vår vän kocken som jobbade främst med frukten på middagarna. Han var mycket ledsen vi skulle ge oss av, men vi lovade att försöka hålla kontakten med varandra. Eftersom vi planerar att genomföra en Indien-resa under nästa år kanske vi dessutom kan få lite Indien-tips av honom.
Vi lämnade nyckeln och en positiv utvärderingsblankett i receptionen och satte oss på uteserveringen till Nautilus bar i väntan på att båt och plan skulle vara klara för påstigning.
Under tiden vi satt och väntade kom ytterligare ett plan ner lågt över ön och landade en bit ut i lagunen.
Vy ifrån bryggan in mot stranden. Strax kommer båten och hämtar oss för att köra oss ut till pontonplanet..
En ung kvinna ur personalen kom och hämtade oss och vi gick ut på bryggan. Ett antal nyankomna gäster gick iland och efter det lyftes våra väskor ombord. Sen var det dags för oss att gå ombord på båten.
En dhoni med ett antal unga män låg och väntade på att få lägga till, men fick vänta tills vår båt lämnat bryggan.
Vi ser vattenvillorna på avstånd när vi lämnar den vackra ön.
En kort åktur på cirka 10 minuter ut i Lagunen tog oss till den flytande pontonen där vi gick av båten och ombord på planet.
Dags att gå av båten och ombord på pontonplanet.
Vi var endast fyra personer på planet som har cirka 15 platser. Eftersom vi var så pass få satte oss på var sin sida av planet för att kunna täcka olika vyer ovanifrån. Det är fantastiskt vackert att flyga över Maldiverna med alla atoller och öar. Denna mänga formationer i turkos och olika toner av blått såg ut som abstrakta konstverk.
Vilu Reef sett ifrån planet.
Vi lyfte och hade snabbt ön en bra bit bakom oss. Planet ändrade dock riktningen något och vi kunde se Vilu Reef ifrån fönstret.
En av öarna vi passerade hade form som ett hjärta.
Flygturen gick mycket smidigt och tog cirka 35 minuter.
Planet gick sakta ned när vi närmade oss Male.
Här flyger planets två piloter barfota.
Male skiljer sig mycket ifrån Maldivernas andra öar. Sett ifrån ovan är det en ganska ful stad. Byggnaderna ligger tätt packade och man verkar ha nyttjat varenda litet område på ön.
Maldivernas huvudstad Male sett ifrån planet.
Planet rundade flygplatsen som ligger på sin egen ö och landade på vattnet på ena sidan av flygplatsön. Härifrån tog vi oss sedan med en liten transferbuss till ankomst/avgångshallen för internationella flyg. Vi hade landat något före utsatt tid och vår agent på Maldiverna hade ännu inte kommit till platsen.
Vår vän Anna som skött bokningar hade hört av sig till oss någon timme tidigare om tidsändringar som Qatar Airways gjort varpå vi fått göra justeringar i vår resplan som krävde nya biljetter.
Vi gick upp till Qatars Airways kontor på flygplatsen och efter lite om och men så skulle de fixa en re-issue av biljetten åt oss.
Male Flygplats.
Nu hade vi drygt en timma på oss innan vi kunde checka in. Vi satte vårt bagage i ett bagagerum och under vägledning av Abdulla Faisal, vår agent som nu dykt upp, skulle vi se staden. Tillsammans med honom tog vi en liten färja över till Male.
Abdulla visade oss runt i Maldivernas huvudstad under någon timmas tid. Stan upplevs av oss som ganska liten. Flera av de personer vi passerade hälsade på Abdulla.
Kyrkogård med mausoleum där både kung och drottning är begravda.
På en gammal kyrkogård fanns en slags mausoleum där man begravt en kung och en drottning. De kvinnor som begravts hade gravstenar med rund överdel medan männen hade en slags spets på sin gravsten.
Vi fick lov att stå utanför och även ta kort, men in fick bara lokala personer gå.
Presidentens bostad.
Vi fortsatte längst med gatan och passerade presidentens bostad. Egentligen är det inte så uppskattat av säkerhetspersonalen att man tar kort på denna byggnad men Abdulla kände vakterna så vi kunde fotografera om vi ville.
Många flyttar från öarna till Male stad för att arbeta. Abdulla själv kom ifrån en av öarna.
På frågan om folk tjänar ok och kan leva ett bra liv tvekar Abdulla lite men svarar ändå att det är ok… Många har idag arbete men arbetslösheten är omkring 10% och stiger successivt. Vidare nämnde han att det är dyrt att bo på Male. En lägenhet med två rum kostar omkring 400 USD i månaden.
Barnen går i grundskola, men om man vill gå någon högre utbildning får man åka till andra länder.
Den största och nyaste moskén i Male.
Det finns flera moskéer i Male och varje moské har sin egen minaret.
Vi gick förbi den största moskén i huvudstaden, som också var den senast byggda. Ifrån denna gata kom vi ut på en större gata och en park som ligger intill vattnet. Det kändes som vi befann oss i en slags mittpunkt i stan.
Park i Male.
Efter att saxat några gator gick vi in och igenom en saluhall där det såldes frukt, kryddor och dylikt. Vi fortsatte och passerade en utomhusmarknad och gjorde även ett kort stopp vid en fiskmarknad som höll på att avslutas för dagen. Det låg ändå kvar några riktigt stora fiskar på golvet.
Saluhall i Male. Här säljs allt möjligt men framför allt väldigt mycket bananer.
Det blev ett kort stopp i en butik med Maldiviska konsthantverk innan Abdulla ledde oss via hamnvägen tillbaka till båtarna.
Gatorna var livfulla och trafiken tät.
En gata, en vardag, mitt i Male.
Vi gick ombord på en av båtarna och strax lämnade båten Male och åkte över den korta biten till flygplatsön.
Båttur från Male till flygplatsön.
Vi hämtade ut väskorna, tackade Abdulla och checkade in vid Qatar Airways diskar.
Inne på transfer området finns endast ett fåtal butiker. Vi behövde dock inte vänta så värst länge innan vi blev ombedda att gå till gaten.
När det blev dags att boarda fick vi gå en kort bit utomhus från gaten till flygplanet. Kvällen var mörk, klar och behagligt varm och det var mycket trevligare att promenera sista biten utomhus än att trängas i en buss för den korta vägen till planet som så ofta är fallet.
Det var två ganska trötta personer som gick ombord.
Planet lyfte och vi vinkade hejdå till Maldiverna – ett av de vackraste paradis vi någonsin besökt.
