Vi vaknade till vid gryningen av att regnet slog mot rutan, men somnade om. När vi så småningom gick upp var det grått ute men regnet höll på att avta. Det var förvånansvärt få personer ute på gatorna när vi kom ut, kanske hade morgonens ösregn gjort att folk höll sig inomhus.
Bruegger’s Bagel Bakery som ligger vid det lilla torget vid Washington Street och School Street lockade med färska bagels. Bakom disken låg en mängd olika sorters nybakade bagels i stora korgar. Vi beställde en vitlöks bagel och en plain bagel, båda med creame cheese.
Vi slog oss ned vid ett bord vid fönstret utmed trottoaren. Caféet som var ganska tomt när vi kom in fylldes snabbt på och efter en stund var nästan alla bord tagna. Utanför började också gatorna och torget fyllas av fler människor. Vi hade ätit våra bagelsl och drack upp det sista av Brueggers french roast coffe.
Ute på gatan såg himmeln ut att spricka upp och det såg inte ut som det skulle bli något mer regn.
Faneuil Hall
Vi gick norrut till Fanueil Hall, en gammal historisk byggnad i nordöstra delen av downtown. Utanför står en staty föreställande Samuel Adams, som lär ha varit en av initiativtagarna till Boston Tea Party och därmed en förkämpe för den amerikanska friheten från Storbritannien. Bland ölfantaster är det kanske mer känt som ett amerikanskt öl som bryggs i Boston trakten.
Utanför byggnaden satt en ung kille och spelade trummor på plasthinkar, det var enkelt trumset men var imponerande bra och många samlades för att lyssna på honom.
Faneuil Hall
Vi gick in på undervåningen till Fanueil Hall där man sålde lokala hantverk och souvenirer från Boston med omnejd. Senare förstod vi att det fanns en stor övervåning också.
Vi gick rakt in i nästa byggnad, Quincy Market, där det var fullt av matserveringar med stort utbud för den hungrige. För vår del hade vi dock nyligen käkat frukost och tog oss ganska snabbt vidare.
Inne på Quincy Market
I den intilliggande byggnaden kollade vi in en kamerabutik och gjorde en sväng på Crate and Barrel. Den sistnämnda är en inredningsbutik med stort utbud av glas men även en hel del annat. Så här efter jul fanns det gott om julrelaterade produkter på rea.
Via ena änden av Quincy market kunde vi fortsätta till en brygga ute vid vattnet vid Bostons innehamn. I ett fönster på en byggnad såg vi att Ben Affelek hade filmat här i samband med filmen Gone, baby, gone.
Filmen är baserat på boken vid samma namn av Dennis Lehane som kommer från Massachusetts, han förlägger ofta handlingen i sina böcker till dessa trakter.
Det var lugnt längs piren som hade få besökare denna dag. Få tog ut sina båtar och färjorna verkade inte vara i tjänst. Endast någon enstaka båt passerade vår vy.
Utsikten var fin och vädret behagligt. Vi njöt av den lugna havsbrisen när vi strosade runt ute på piren.
Vyn är lika vacker när man vänder sig in mot stan. Med hamnen i periferin blickar man in mot de gamla husen som tillsammans med de moderna skyskraporna ger skylinen av stan en egen identitet.
Det var dags för lunch och i närheten av vårt hotell hittade vi den mexikanska restaurangen Fajitas and Ritas. Vi fick ett bord vi fönstret och beställde varsin Quesadillas. På väggarna finns roliga målningar i serietidningsstil som föreställer tequilaflaskor, grönsaker och annat som relaterade till det mexikanska köket.
Det var inga problem att bli mätta och nöjda, samtidigt som det var skönt att vila fötterna efter vår långa promenad.
Utsikt ifrån en balkong ifrån vårt hotell, Hyatt Regency.
Det blev endast ett kort stopp på hotellrummet. När vi skulle ta hissen ner efter vårt korta besök såg vi dörrar som leder ut till en uteplats. Vi blev nyfikna över vyn och gick ut. Solen låg lågt men gav skön värme.
Anki slog sig ner på en stol på uteplatsen och njöt av solen
Åter nere på gatan var vårt mål att gå ner till South End som vi läst en trevlig artikel om i New York Times. Det var en bit men fördelen med att gå är ju chansen att upptäcka saker på vägen.
Det var en längre promenad än vi väntat oss men en trevlig sådan. När vi var framme vid South End hade det började skymma. Tremont Street går igenom South End och vi följde gatan tills de mysiga restaurangerna, butikerna och pubbarna började glesna.
Solen gick ner i söder och lamporna längs gatan tändes upp. Vi tog en tvärgata över till södra Washington Street som vi följde en bit tillbaka. Även här ligger en del butiker och restauranger. Vid en hundgård flockades hundarna och deras hussar som tittade på när de lekte.
I ett hörn låg en butik som specialiserat sig på diverse prylar för hundar, och speciellt stort utbud fanns det av hundgodis i alla former. Det känns verkligen som det är en påtagligt stor del av Bostons befolkning som är hundägare, vilket passar oss som älskar hundar.
Vår väg fortsatte upp mot Back Bay. Mellan husen kunde vi se en vacker solnedgång.
På vår väg passerade vi ett av stans mest omtalade hotell, Jury. Byggnaden som tidigare varit huvudkontor för stadens poliser är stor och pampig.
Efter ett stopp på Juicy Coutour gick vi åter igenom parken Boston Common. Det var mörkt, kallt och fuktigt. Det låg slöjor av dimma och svepte in statyer och växter i ett mjukt diffust ljus.
Vyerna kring bron i parken var enastående, otroligt vackert och speciellt. Det var lugnt och stilla i parken och ett fåtal personer passerade oss längs vägen. Vattendragen var täckta med is som speglade upp ljuset från lamporna i parken.
Klockan hade blivit dags för middag. Vi hade läst på flera ställen om stans, ja kanske till och med regionens, bästa pizzeria vid namn Regina.
Pizzerian ligger på en bakgata i North End och det kanske inte är enkel att hitta dit av en slump, man bör veta var den ligger för att hitta det.
Pizzerian är enkel men trevligt. Vi fick ett lite bås som vi slog oss ned vid. Som ofta i USA är pizzorna stora och vi valde att dela på en. Valet föll en klassisk pizza som påminde om de vi ätit i Rom. Pizzorna bakas i en vedung och bottnen är tunn, inte den tjocka varianten som annars är vanlig i USA. Mycket gott!
På väggarna hänger bilder av celebra gäster som besökt restaurangen. Bland kändisarna på väggarna finns Jay Leno, Rene Russo med flera. Pizzan var god och vi lämnade mätta restaurangen.
Utanför var restaurangen en av de få upplysta punkter längs gatan. Det var iskallt och vi gick med snabba steg mot hotellet för att komma in i värmen.
