Det var en skön och lugn morgon och vi hade inga tider att passa. Som tidigare dagar vid vår frukost var det fortfarande mörkt ute. När vi tittade ut genom fönstret såg det ut att ha regnat en del under natten och mycket av snön på gatorna nedanför hade smält bort.
Vi njöt av hotellfrukosten och pratade om vad vi skulle hitta på denna dag. Det var lördag, och vår sista heldag i Reykjavik. De flesta affärerna skulle inte ha öppet nästa dag, som var söndag, och vi tyckte det kunde vara trevligt att ta en i Reykjavik stad under dagtid.
Lördagar öppnar de flesta affärerna vid 11 och stänger vid 18.
När vi reste oss från frukosten gick vi över och ställde vi oss vid ena delen av restaurangens servering och blickade ut genom fönstret. Hotellet har en stor terrass som vi inte märkt av tidigare. En av de trevliga kvinnorna som jobbade på Hotel Arnarhvoll kom dit, öppnade en dörr och sa att vi gärna fick gå ut även om det var kallt. Och visst var det kallt, men också en fantastisk utsikt.
Vid elva-tiden gav vi oss ut på stan. Vi gick längst med shoppinggatan Laugavegur. Vårt första besök var på 66 degrees north. Ett varumärke med en tagline som lyder “keeping iceland warm since 1926”. Redan i denna första butik vi gick in i blev det några inköp för oss båda.
Utbudet hade mycket fokuserat på vinter- och utomhuskläder samt tillbehör. Detta måste vara det perfekta landet för att köpa denna typ av kläder, här vet alla vad som krävs i kyla och väta. Ett framgångsrikt varumärke inom detta på Island borgade för bra kvalité.
Vi fortsatte längst med gatan och gick vidare in på Timberland som har en butik i ett riktigt charmigt och genuint litet hus. Inte undra på att man tycker det är något speciellt med detta hus, i efterhand fick läste vi att detta hus var det nästäldsta huset på Laugavegur gatan. Huset byggdes av Gudmundur Jónsson 1871.1878 sålde han huset till Peter W. Biering och efter det har huset under 109 år ägts av denna familj. I en del av byggnaden öppnade en familjemedlem en skoaffär runt 1900. Efter att Reykjavik stad tog över byggnaden har den restaurerats något, men det har sett till att behålla så mycket som möjligt av originalet och sett till att behålla delar som visar hur gammalt och genuint detta hus faktiskt är.
Inne i butiken träffade vi direkt på en trevlig säljare. Alla vi träffat på under vår vistelse på Island känns genuint väldigt trevliga och tillmötesgående.
Visserligen var det rea, men när Anki skulle kolla in ett par nya trekking skor blev det naturligtvis ordinarie pris. Eftersom Island inte är med i EU kan man dock handla taxfree, så om butikerna själva inte erbjuder kvitto där man fyller i personuppgifter för att få tillbaka pengar, se till att be om det.
Med några påsar i händerna fortsatte vi strosa omkring och gick in och ut ur diverse butiker. Utbudet i butikerna under denna årstid självklart på vinterkläder.
Det finns många inhemska designers på Island och man kunde se vissa egna isländska trender, bland annat fanns en tydligt sådan när det gällde skor.
Shoppandet hade gjort oss sugna på en fika och vi gick in på mysiga Kaffetár.
Detta Café ligger där Laugavegur möter Bankastraeti och hade många besökare när vi kom dit, men vi hittade ett ledigt litet bord.
Anki slog sig ner med våra påsar under tiden Lasse gick och beställde två cappuccino, panini, en kaka och en snickerstårta som visade sig vara helt fantastiskt god!
Kaffetár är en mysigt kafé. Ena väggen är blåmålad och fylld av fotografier på personalen och diplom från diverse utbildningar och tävlingar de deltagit i. Stället har gratis wifi och flera av gästerna satt med laptops, eller läste tidningar och böcker.
Efter en trevlig fikastund gav vi oss åter ut i Reykjavik. Mörkret hade börjat lägga sig.
Det blev ytterligare några butiker, men sen gick vi mot vårt hotell för att lämna de påsar vi gick och bar på. Samtidigt passade vi på att göra oss klara för kvällen så vi inte behövde gå tillbaka.
Affärerna höll på att stänga när vi kom ut igen, men vi tog vägen genom
Arnarhóll parken och kom ner vid statyn vid Laekjargatan och Bankastraeti. Himmeln hade en läcker mörkblåfärg och molnen gav viss dramatik till vyn.
Vi anade att norrsken tyvärr inte skulle vara möjligt att se ikväll heller, men gick för säkerhets skull inom turistinformationen för att dubbelkolla. Våra aningar stämde. Inne på turistbyrån fick vi höra att alla utflykter för att se norrsken var denna kväll inställda. De som arrangerar turerna kollat alltid noggranna väderprognoser, och den sista uppdateringen sker vid 18-tiden varje dag. Idag hade de dock kunnat konstatera redan tidigare att det inte skulle gå att se.
Vi promenerade vidare ner mot Austurvöllur torg som vid den här tiden på året har en stor julgran med julljus strax intill den lilla kyrkan. Snön lystes upp av lamporna från granen så väl som lamporna som satt i träden. Kvällen var stilla och det var mycket få människor i rörelse.
Vi fortsatte ner till Ingólfstorg och svängde in på Austurstræti där flera serveringar ligger. Vi såg några sköna fåtöljer vid fönstret till Austur Bar & Grill och gick in och slog oss ner där för en drink.
Än så länge var det inte så många som hade kommit hit, men precis som stället vi var på kvällen innan skulle detta ställe förmodligen förvandlas till ett partyställe några timmar senare.
En trevlig servitris tog emot våra beställningar, Lasse beställde in en isländsk öl och Anki ett glas vitt vin.
Austur är ett trevligt ställe med både en restaurangavdelning och en bar. Här finns också utrymme för privata tillställningar. Vi satt i en hörna vid fönstret ut mot gatan i två stora röda fåtöljer. Mitt emot oss var en skinnsoffa med en griffeltavla i guldram med namnet på baren skrivit.
Hela baren var upplyst i röd belysning. Trappan upp till andra våningen gick också i rött med vägg full av glasskivor så det skulle se ut som krossat glas.
Vi passade på att skriva några vykort när vi satt här och sippade på våra drinkar. Fler och fler besökare kom in genom dörren. Flertalet började nu gå mot salen bakom trappen där ett större rum för restaurangservering fanns.
När Lasse betalade fick han bekräftat av bartendern att det skulle bli betydligt fler besökare senare, men kanske först runt midnatt skulle det vara som mest.
Vi lämnade Austur och promenerade ut i kvällen. Så småningom skulle vi sätta oss på någon restaurang men än så länge ville vi mest strosa omkring i stan och passa på att hinna se så mycket av kvällen i Reykjavik som möjligt då det var vår sista kväll på Island för denna gång.
Vi gick uppåt i stan längsmed Laugavegur och kikade lite på olika restauranger. Vi hade sett en restaurang som fått mycket bra betyg på Tripadvisor och en missbedömning gjorde att vi trodde den lång närmare än den gjorde. När vi väl kom dit blev vi påminda om att det där med att många gillar något på webben inte alltid går att följa, eftersom det är så olika bedömningar och utgångspunkter när man rekommenderar. Kort sagt, det var absolut inget som lockade oss och vi vände om och gick åter ner mot Austurvöllur torg.
Tidigare hade vi sett en liten restaurang som såg trevlig ut och nu hade den också fått lite besökare. Vi gick runt till entrén till Thorvaldsen Bar & Restaurant på Austurstraeti och gick in.
Den trevliga servitrisen visade oss direkt till ett bord där vi slog oss ned. En rund bokhylla gick mellan baren och restaurang serveringen, böckerna låg utspridda och här och där stod ett litet stearinljus på som lyste upp mysigt i den dämpade belysningen.
Lasse valde en Thorvaldsen wrap med smörstekt hummer, vitlök, rödlök, spenat, körsbär tomat och vitlökssås. Valet berodde delvis på att det inte varit så mycket fisk och skaldjur, trots att det kanske är en av de främsta delikatesserna när det gäller mat på Island.
Medan Ankis val föll på en Wok-rätt med kyckling och grönsaker. Vi blev serverade varsitt glas rödvin och en stund senare dök våra rätter upp.
Restaurang delen är förhållandevis liten, men det gör kanske stället lite mysigare. Det satt sällskap vid de flesta borden. Vi var mätta, men man kan ju alltid titta på utbudet av efterrätter. När vi valde en av de mindre desserterna för att dela på, visade sig det vara slut och vi blev hårt rekommenderade den största, en varm chokladkaka med grädde, frukt och bärsås. Det var svårt att stå emot och vi valde dela på en som avrundning.
Vi var mer än nöjda när vi betalade och tackade för oss. När vi kom ut på gatan såg vi att lite fler hade hittat till trevliga Austur Bar & Grill på andra sidan gatan, som vi besökt tidigare på kvällen.
Vi följde Austurstraeti och gick via Bankastraeti upp på Laugavegur. Det var skönt att ströva igenom stan och vi ville inte riktigt ge upp för kvällen, men var inte sugna på något mer heller. När vi gått runt en stund så återvände vi till hotellet. Men innan vi gick in såg vi att något kom ut från Harpa, Reykjaviks konserthus. Vi tog oss över kalkofnsvegur, som går längs med bukten, och över till entren.
Det kändes en aning överraskande att det var öppet. Men vad trevligt att vi fick tillfälle att gå in i denna speciella byggnad och se insidan.
Insidan av byggnaden består av svart sten, vilket för tankarna till de svarta vulkanerna som dominerar det isländska landskapet, men när vi talade med en trevlig säkerhetsvakt berättade han att det var svartfärgad betong.
Buggnaden består av tre våningar och vi tog hissen upp till översta våningen. I ena änden hörde vi lite sorl och såg att det lång en servering där som lockat något litet sällskap. Det var sannolikt också orsaken till att Harpa var öppen en sen kväll.
Ytterväggarna består av en slags rutkonstruktion av metall med neonljus som skiftar färg och ytterst en glasväg. Vårt hotellrum låg rakt över gatan och vi hade sett ljusspelet innefrån men kunde nu beskåda det innefrån.
Det var sen kväll och vi åkte ner till bottenvåningen igen. Här fanns också en butik, stängd vid denna tid, med souvernirer och isländsk design. Vi gick längst in och kom fram till väggen ut mot bukten. Harpa måste vara en vacker vy även utifrån havet.
Det började bli sent och vi anade att de nog snart skulle stänga. Vi var också nöjda för kvällen och gick mot utgången. Vi hejjade vakten och tackade för besöket innan vi lämnade harpa bakom oss.
Det var en kort sträcka vi skulle gå, men det gällde att ta det lugnt då det var såphalt på den lilla bryggan utanför och över vägen. Bara några få minuter senare kom vi in på vårat hotell igen. Vi hejjade på killen som satt i receptionen, det var inte mycket för honom att göra denna kväll.
Vi tog hissen upp till fjärde våningen och satte nyckeln i dörren till 404 för en sista natts sömn i Reykjavik för denna resa.
