Utsikt ifrån takterassen på hotellet.
Det var första dagen på det nya året. När vi drog undan gardinerna möttes vi av ett underbart soligt och klart väder. Sjön låg lugn och vulkanerna syntes klart. Det var bara några få moln som låg kring vulkanerna.
På väg upp till serveringen.
Vi klädde oss och gick upp till serveringen för frukost. Rookie och hennes man satt i restaurangen och hejade när vi dök upp. Vi slog oss ned på balkongen och snart kom servitören Andres med menyn. Lasse valde en Tipico och Anki en continental frukost.
Utsikt från serveringens terass.
Solen värme redan trots den tidiga förmiddagen.
Dimitri dök upp och gjorde oss sällskap vid bordet. Han berättade lite mer om hur det var att jobba för FN. Eftersom han nyligen blivit placerad här kunde också berätta om vedermödorna med att skaffa bostad i Guatemala City, om att ta sig runt i där och om den brottsligheten i staden.
Efter en stund gjorde Thierry oss sällskap och pratade om hans erfarenheter av Belize i slutet av 80-talet, om hans flygplan och så kom vi även in på vår fortsatta resa.
När vi frågade om utcheckning så sa Thierry att det inte var så nog och vi kunde ta det lugnt. Med det härliga vädret och den vackra vyn kände vi inte för att stressa iväg utan bestämde oss för att stanna merparten av dagen.
På väg ner från serveringen till vårt rum.
Vi återvände till vår balkong där nu solen sken varm och skön.
Ingång till vårt rum på Lomas De Tzununás
Utanför vår balkong svepte rovfåglar förbi med hjälp av vindsvepen som skapades över sjön och längs bergen.
Utsikt från vårt rum på Lomas De Tzununás
Mycket av hotellet går i ljust träslag liksom de bekväma solstolarna som vi satt i på balkongen. Vi njöt av omgivningen och solens värme.
Nere i vattnet hörde vi plaskande av några av hotellgästerna som hoppat i vid bryggan och i sjön kunde vi se någon som paddlade runt i en kanot.
Här satt vi och njöt av värme och utsikt. Då och då skrev vi lite eller bläddrade i någon bok.
Det var klart väder och vi hade en underbar vy över hela sjön, vulkanerna och de byar som ligger utmed sjön.
Vid tvåtiden gick vi upp till restaurangen för att äta lunch. Servitören Mariano tog emot våra beställningar, en Pollo Piento (Tipico) och en pastarätt med tomatsås. De övriga gästerna vi umgåtts med kvällen innan höll på att förbereda sig för att åka hem. Dimitri kom förbi för att säga hej och byta e-mailadresser. Under vår lunch kom även Rookie och hennes man Freddie för att säga hejdå.
När vi lämnade bordet efter lunchen snackade vi lite med ägarna, Thierry och Maria, om båtar till Panajachel och vilka tider de kunde ha en dag som denna. De var inte helt säkra på dagens tidtabell men skulle kolla lite med de anställda som också var på väg att åka därifrån.
På väg ner till vårt rum efter lunchen
Tillbaka på rummet duschade vi och packade ihop våra saker. En hel del av vår packning hade blivit blöt under båtresan till hotellet dagen innan, vilket hade gjort att vi fått hänga upp det mesta av vår packning och låta det torka.
När vi var klara återvände vi till receptionslokalen. Maria berättade att det inte verkade gå så många båtar denna dag och personalen hade väntat i över två timmar på transport hem. Några ur personalen gick ned för att se om de kunde få tag på en båt trots allt.
Ägarna till Lomas De Tzununá, Maria och Thierry.
Vi fortsatte prata en stund med Maria, bland annat om hennes ursprungsland Uruguay. Thierry kom också och vi hade en trevlig stund.
En båt dök upp men drog iväg direkt och vi skulle inte hinna ner. Thierry erbjöd sig köra oss med sin båt till ett bra pris och vi tyckte det lät bra.
Vinden tar i och vi ser att det regnar längre bort när vi går ner till båten.
Vi tog farväl av Maria och gick ner för de många trapporna ner till bryggan. På väg ner upptäckte vi att killarna från personalen burit ner vårt bagage åt oss. Det var inte utan att man tyckte det var riktigt skönt att slippa släpa på dem vägen ner till bryggan.
Det hade börjat blåsa upp och vädret skiftade snabbt när molnen drog in över sjön. Thierry körde ut sin motorbåt ur ett litet båthus som ligger intill bryggan. Det var viss våggång när vi steg på båten. Vi tog plats i mitten under tak och en ur personalen kastade loss.
Solen sjönk allt lägre mot vulkanerna och de mörka molen tog över.
Färden tillbaka till Panajechel tog bara cirka 15 minuter nu när vi åkte direkt. Det började regna under färden och det duggade fortfarande när vi steg av. Thierry frågade om det var OK att lämna oss här, vilket det förståss var. Vi tackade för underbara dagar och vinkade av honom när han lämnade bryggan för att återvända till Lomas De Tzununá.
En kort bit upp från den lilla hamnen blev vi erbjudna billig taxi och med duggregn var det erbjudandet lätt att nappa på. Eftersom det är många enkelriktade gator här fick chauffören kör runt en bit för att komma in på huvudgatan i stan.
Vi hade lite löst kollat på ett hotellalternativ men chauffören tipsade om ett annat hotell som skulle vara billigt och bra. Det låg rätt till och vi hade inget att förlora på att kolla in stället.
Vid Hotel Utz Rajíl gick vi in för att se på rum. Det var finare än “backpacker” standard och låg bra till. Utav de två rummen vi blev erbjudna låg det ena utmed gatan och hade en liten balkong. Efter lite prisdiskussion fick vi ett bra pris och slog till.
Hotel Utz Rajíl
Vi hade planerat att resa vidare nästa dag och vi gick till reseagenten Ixchel Servicios Turisticos som hjälpt oss dagen innan och som dessutom nu låg på samma gata som vårt hotell. De flesta reseagenter erbjuder samma eller har mycket snarlikt utbud, med vi ville gärna gynna denna tjej eftersom hon kändes så serviceminded.
Målet var att ta oss tillbaka till Mexiko igen, och vi bokade plats på bussen till San Cristobal Del La Casa nästa dag.
När vi kom ut från reseagenten och ut på Calle Santander gick vi vidare upp längs huvudgatan. Utmed gatan finns många små butiker och marknadsstånd som vi strosade runt kring. Bussresan nästa dag skulle starta tidigt och vi passade på att köpa lite bröd när vi såg ett bageri vid gatans slut.
När Calle Santander nådde sjön Largo de Atitlán kom vi till den mysiga restaurangen Sunset Cafe. Vi slog oss ned vid ett bord mitt i lokalen och beställde in varsin Margarita och nachos med Guacamole.
Fajitas de Pollo
Restaurangen är inriktad på mexikansk mat. Vi har dock upplevt att mycket av de mexikanska matkulturen även ingår i den matkultur som finns i Guatemala och Belize.
Lokalen var dovt upplyst och på varje bord fanns levande ljus.
Huvudrätten blev en ordentligt tilltagen Fajitas de Pollo och vi lyckades inte få i oss allt. En liten orkester bestående av en gitarrist och en trummis underhöll med en mjuk och snygg form av Latin Jazz. På repertoaren fanns bland annat Besame mucho, och trots den tunna instrumenteringen lät det mycket bra.
Vi satt kvar och njöt av stämningen en stund. Men med sikte på en mycket tidig avresa nästa dag kände vi att vi inte kunde stanna allt för länge. Det blev dags att lämna den mysiga restaurangen.
På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till vid en liten affär och köpte lite mer tilltugg och dricka till vår bussresa nästkommande dag.
Tillbaka på hotellet sov vi snart gott under denna natt som var vår sista natt i Guatmala för denna gång. Imorgon bär det av till Mexiko igen!
