Efter att ha duschat och packat ihop det lilla vi tagit upp ur väskorna gick vi upp en våning till hotellets takterass. Det var nyårsafton och såg ut att bli ännu en strålande vacker dag.
Utsikt ifrån takterassen på hotellet.
Vi skulle checka ut under dagen och bege oss någon annan stans, men vart vi skulle var inte bestämt.
Gatan utanför hotellet.
Än var det dock inte tid för utcheckning. Därför lämnade vi väskorna på hotell och begav oss ut för att äta frukost och ta ställning till vart vi skulle fira in det nya året.
Vi gick upp via Calle de Buenas Nuevas till huvudgatan i centrum, Calle Santander. Solen sken och det var varmt och behagligt.
Kvinnan på reseagenten som visat busschauffören vägen till hotellet dagen innan hade verkat seriös så vi gick dit. Kvinnan var inte där men vi satte oss och talade med en man om olika ställen runt sjön Atitlan. Han rekommenderade bland annat boenden runt Santa Catarina Palopó och Santa Cruz La Laguna.
Det var svårt att få grepp om de olika alternativen och vi lyckades inte få någon bild varken gällande standard, stil eller prisklass. Därför bestämde vi oss för att gå till ett Internetcafé och söka på alternativ. Vi behövde inte gå långt, närmsta Internetcafé låg granne med reseagenten.
En halvtimma senare hade vi fått en bättre bild av olika alternativ, även om det fanns flera frågor som kvarstod. Det var hög tid för frukost och vi bestämde oss för att fortsätta fundera under ett restaurangbesök.
Restaurante Jebel.
Längre upp på gatan hittade vi Restaurante Jebel och gick upp på ovanvåningen där vi slog oss ned vid ett bord utmed gatan.
En typisk frukost i Guatemala består av ost, ägg, stekta bananer samt bönröra.
Under frukosten kunde vi ta del av gatlivet nedanför oss samtidigt som vi diskuterade var vi skulle ta vägen härnäst. Det var knappt en timma tills utcheckning från hotellet skulle ske, även om den tiden säkert var ganska flexibel.
Gatan är full av liv nedanför oss när vi äter frukost på restaurangens andra våning.
När vi kom ner på gatan fick vi syn på en annan reseagent som vi gick in till. Här pratade vi med en ung tjej som var betydligt mer serviceminded än mannen vi tidigare pratat med. Hon började ringa runt till olika hotell och frågade efter rum och pris. Mycket var så klart uppbokat och vi fick inte till någon bokning, men fick lite tips med oss.
Vi bär ner våra väskor och checkar ut från Hospedaje Tzutujil.
Klockan gick och det var dags att gå tillbaka till hotellet för att checka ut. Vi packade ihop våra väskor och bar ner dem till första våningen. Det fanns ingen hotellpersonal i sikte men en kvinna som städade på andra våningen visade vägen till huset bredvid där vi kunde ställa vårat bagage i ett rum.
På ett hörn intill hotellet ligger J & M Internet och vi satte oss ytterligare en stund och kollade in några av de nya alternativen vi dykt på. Uppkopplingen var lite slö, men det var billigt och stället var enkelt så man kunde kanske inte vänta sig allt för mycket.
Vi blev allt mer intresserade av ett alternativ som den kvinnliga reseagenten tipsat om, Lomas de Tzununá.
Vi gick tillbaka till vår reseagent för att få hjälp att boka, men hon hade hunnit stänga. Då gick vi ner till stranden och promenerade utmed strandpromenaden för att spana efter en turistbyrå vi hört skulle ligga där. Vi såg inte till någon men blev istället uppvaktade av flera personer som ville sälja båtresor till oss vilket kanske gjorde oss något disträa.
Tillbaka på gatan vid vårt hotell letade vi upp en butik där det fanns en telefon man kunde använda mot betalning. Vi ringde själva Lomas de Tzununá där det visade sig finnas lediga rum. Vi bokade ett rum och meddelade att vi skulle ta oss dit så snart vi kunde.
Affären sålde glass och vi passade också på att köpa varsin vilket satt fint i den heta värmen.
Det var hög tid att ta sig ut till kvällens boende och vi hämtade våra väskor på Hospedaje Tzutujil. Med de stora ryggsäckarna på ryggen, de små på magen och lite annat i kassar korsade vi stan på vägen till den norra hamnen där båtarna som servar norra halvan av lago de Atitlán utgår från.
En fullpackad båt lämnar land.
Det fanns flera som ville få oss att åka i just deras båt men vi gick fram till den vi anade var den lokala båten, där flest människor stod. När vi frågade om destination och pris för resan, vilket var 20 quepos, stämde med de uppgifter vi tidigare fått vilket gjorde oss säkra på att det var rätt båt att välja.
Det gungade en del när vi hoppade i längst bak i den trånga båten och fullsatta båten.
Båt vi passerade på Atitlán sjön.
Plastbänkarna i båten var blöta redan när vi steg ombord, men det blev ännu mer blött i båten under resans gång. Det blåste en del på sjön och det stänkte upp en hel del vatten från vågorna när båten studsade fram.
Första stoppet var Santa Cruz La Laguna där några gick av och några hoppade på. Det började regna och de som satt längs fram höll upp en platspressening över huvudet men eftersom de samtidigt duckade så fick vi längre bak vår beskärda del också.
Båten passerade Jaibalito och efter en halvtimmas båtresa blev vi avsläppta på en liten brygga med hotellnamnet på en skylt. Vi fick hjälp av med vårt bagage och betalade för resan.
Snart kom en ung kille från hotellet ner och hjälpte oss bära en av de stora ryggsäckar. Det var en brant väg upp till hotellet och många trappor. Kombinationen tung packning och denna väg upp tog på krafterna. Sista sträckan mötte ägarinnan upp oss och hjälpte till med en väska.
Det var oroväckande molnigt och ganska mörkt när vi kom fram, men ändå så otroligt vackert!
Vi var andfådda med mycket nöjda när vi satte ner vårt bagage. Vilken underbar plats! Vilken utsikt!
Rummet var vackert, stort och luftigt, med stor balkong som gav utsikt över sjön samt vulkanerna San Pedro, Tolimán samt Atitlán. Den sistnämnda vulkanen har alltså samma namn som själva sjön.
Inne ifrån vårt rum med en otrolig utsikt över sjön och vulkanerna.
Efter att ha återhämtat andan satte vi oss en stund på vår balkong och njöt av den ljumna solen och den fantastiska utsikten. Nu var molnen borta och vädret vackert. Vilket härligt ställe att fira nyår!
Sen lunch på Lomas De Tzununa terrass.
Klockan halv fyra gick vi upp till byggnaden högst upp där receptionen och servering finns. Lasse tog en öl och Anki en coca-cola. Vi passade också på att beställa in lasagne med färsk avokado. Det var gott och vi var nog hungrigare än vi först trott.
Lomas De Tzununa ägs av ett par och mannen, som visade sig komma från Bryssel i Belgien, kom och hälsade. Han berättade att stället öppnat för bara 6 månader sedan. Vi förstod att detta var anledningen till att det inte var fullbokat en dag som denna, folk känner helt enkelt inte till det än. Vi pratade en stund och återvände sedan till vårat rum.
Klockan blev fem, vilket innebar nyår i Sverige. Mobiltelefonerna fungerar inte alls i Guatemala, så vi gick upp och ringde våra föräldrar från receptionen för den nätta kostnaden av 30 kr per minut. Hemma blev de glada att höra ifrån oss och berättade om snö och kyla. Vi blickade ut över den underbara utsikten och kände oss väldigt nöjda med att befinna oss på denna plats.
Solnedgång.
När vi kom tillbaka till vårt rum satte vi oss och njöt av utsikten från vår balkong. Det var fortfarande ljummet och skönt. Diset och molnen lättade och vyn av sjön och vulkanerna vid solnedgången var fantastisk!
Solnedgång.
Vi stannade ute under skymningen och när det blivit helt mörkt gick vi in. I ena hörnet av rummet står ett litet skrivbord och vi skrev lite dagbok och läste.
När klockan blev åtta var det dags att gå upp till restaurangen. Denna kväll körde man med fast meny för nyårsmiddagen. När vi steg ut från rummet och tog några steg passerade något våra fötter, vid närmare granskning en svart skorpion! Det är första gången vi sett en livs levande skorpion i det vilda.
Innan vi satte oss till bords tog vi en drink och blev bjudna på en paté på rostat bröd som var gjord lokalt av kockens far. Vi pratade lite med ägarna Thierry och Maria som båda har jobbat för olika FN-organ tidigare, men nu satsar på hotellet på heltid. De berättade om sina erfarenheter av svarta skorpioner; Thierry har blivit stucken men utan några större besvär. Dock visste han inte om det var representativt eller om han haft tur.
Vi slog oss ned vid långbordet och började tala med en tjej som hette Rookie som visade sig vara Thierrys dotter från tidigare äktenskap och som också bodde i Guatemala. Granne till bordet var även en dansk kvinna som bott i Nicaragua i sju år men nu flyttat till Guatemala.
Till förrätt serverades en Capresse sallad och några flaskor rödvin dök upp. Huvudrätten Carne en salsa de tomate con puré en una cama de verduras, bestod av en köttbit med potatismos och en slags tomatsås. Middagen serverades i ett lugnt och behagligt tempo och vi samtalade om platser, kulturer och resor.
Efterrätten var glass med färska jordgubbar och det hela avslutade med en god kopp kaffe, något som man faktiskt sällan får i detta land. Rookie jobbar med kaffefrågor inom någon typ av statlig myndighet och berättade om svårigheten att få upp kvalitetsmedvetenheten hos kaffeodlarna i landet. Dessutom dricker man väldigt lite kaffe i Guatemala, enligt henne 1,6 koppar om dan jämfört med t ex ett genomsnitt på 9-10 i Danmark.
Thierrys dotter Rookie och Anki.
När den danska kvinnan gick för att titta till sina barn flyttade Dimitri till vår del av bordet. Han jobbar med AIDS frågor i Guatemala, vilket är ett växande problem i landet. Vi sipprade på vinet och Tierry plockade fram sin gitarr. Det blev ett antal klassiska Bach stycken och sedan på begäran några andra melodier som han sjöng till.
Raketer började avfyras i grannbyarna San Pedro La Laguna, Santiago Atitlán och Santa Catharina Papoló i öster. Klockan närmade sig 12 och vi gick ut på balkongen för att se fyrverkerierna och skåla in det nya året.
Thierry spelar vackra klassiska stycken på sin gitarr.
Danskans man Steve kom och vi pratade en stund tills det var dags att ge sig för kvällen. 2006 började på ett annorlunda och trevligt sätt inbjudna i en belgisk familj sällskap i Guatemala.
Hoppas 2006 blir ett fantastiskt år!
Fyrverkeriet är slut och alla har gått och lagt sig. Sjön ligger stilla och det enda man ser i den bäcksvarta natten är ljuset ifrån andra sidan sjön.
