Det var en kall förmiddag och vi gick ner mot Louvren för att kolla efter något trevligt fik för att ta oss lite frukost. Efter att vi kollat runt bland utbudet och på lite menyer fastnade vi för Café de la Comédie.
När vi gick in hade vi först tankar om att sitta i uteserveringen men blev istället visade till ett bord inne som var både varmare och mysigare. Som vanligt var det riktigt tight mellan borden och servitören lyfte ut bordet för att Anki skulle komma in och få plats på insidan. Det var ganska litet och man hade använt stora speglar för att få rummet att upplevas större.
Vi beställde in Baguette och Espresso samt apelsinjuice. Det är något speciellt med franska baguetter, de är frasigare och har lite annan smak än på andra ställen i världen.
När vi kom ut på Rue St-Honoré funderade vi över våra alternativ för dagen. Vädret var lite blandat soligt och molnigt och vi tänkte åka upp till Montmartre någon dag men vi ville gärna komma dit när det var helt klar himmel. Nu bestämde vi oss istället för att gå upp till Triumfbågen. Rue de Rivoli går längst Louvren och vi följde den västerut.
Längs vägen passerade vi Place des Pyramides där man placerat en pampig guldfärgad staty av det katolska helgonet och national hjältinnan Jeanne d’Arc på en häst. Himmeln var klar och solen speglades i statyn.
Promenaden gick på Rue de Rivoli längs Tuileries trädgårdar. Fram till slutet av 1800 talet låg ett pampigt palats där idag Tuileries trädgårdar ligger, Tuileries Palace, men det brändes ner av en grupp som ansåg det vara en symbol för den tidigare rojalismen.
Framme vid Place de la Concorde var trafiken tät runt Obelisken från Luxor i Egypten och de två stora fontänerna. Det är en riktig knutpunkt i trafiken i centrala Paris och det är märkligt att trafiken har letts på detta vis så att den skärmar av dessa vackra monument. Runt platsen finns flera gamla vackra byggnader, flera pampiga arkitekturer med pelare och ornament.
När vi fortsatte västerut sneddade vi förbi entrén till Amerikanska Ambassaden. Ingången var lite avspärrad och välbevakad av vakter. Vi gick igenom en liten park upp till Champs-Élysées. Även om det var kallt ute så insåg vi att vi hade ett visst behov av vätska och köpte en flaska vatten vid en av de små kioskerna som kantar den nedre delen av Champs-Élysées. När vi gick norrut så följde vi det som kallas Axe historique, ett helt rakt stråk från Tuileries trädgårdar upp till Triumf bågen.
Vi passerade Grand Palais med alla sina speciella statyer på taket. Det stora palatset, som namnet betyder, byggdes som utställningshall till världsutställningen i Paris 1900, och har egentligen aldrig varit ett palats. Det är en mäktig byggnad och när vi gick förbi på nyårsaftonen var hela taket upplyst som av massor stjärnor.
Nu kom vi upp till butikerna på gatan som de stolta fransmännen kallar La plus belle avenue du monde, världens vackraste gata. Precis innan affärsstråket hade små parkplanteringar juldekoreras, det såg inget särskilt ut på dagen men var säkert effektfullt på kvällen. Det var kallt och vi passade på att värma upp oss lite när vi gick in och kollade på den stora Adidas butiken. På nedre våningen var det vanliga utbudet medan övervåningen bland annat hade Adidas kläder som designats av Stella McCarthy.
Ute på gatan igen gick vi över vi ett övergångsställe så vi fick vy från mitten och vyn var spektakulär.
Men vi beslutade att fortsätta på vår promenad och vi passerade flera mer eller mindre speciella butiker, som t.ex. Mercedes butiken mitt på gatan. Man kan bara gissa att de får på mycket tidig morgon när man skall ta in och ut bilar ur detta showroom.
Vi kom till ändan av affärsstråket och den stora rondellen vid Place Charles de Gaulle där den mäktiga Triumf bågen tornar upp sig i mitten. Det fanns många som stannade till och beundrade detta historiska monument och bussar stannade till och släppte av eller hämtade upp turister.
Mitt i platsen brinner en liten flamma vid den okände soldatens grav sedan första världskriget. Mannen som designade Triumfbågen dog långt innan den var färdigställd och massor av historiska händelser har utspelats runt bågen.
Efter att beundrat denna franska ikon en stund vände vi om och gick tillbaka längs Avenue des Champs-Élysées som bara blev mer och mer fylld med besökare. Butikerna hade många besökare och vi gick in och kollade på några av de som såg ut att ha någon vi blev intresserade av. På andra sidan gatan låg Louis Vuitton flagship store och i fönstret hade man gjort kul skyltning med sitt välkända monogram med initialerna.
En kort stund tänkte vi gå in, innan vi såg kön utanför. Besöket skulle mer ha karaktären att kolla runt och att så ute i kylan i en lång kö en stund för det lockade inte oss. Istället gick vi tillbaka och följde gatan tillbaka med några få stopp i butiker längs vägen.
När vi nådde slutet av själva affärsdelen av gatan svängde vi in och letade oss in några kvarter. Det var en tillfällighet att vi hamnade på Rue du Faubourg men strax kom vi fram till en liten rondell där det vi fick syn på en Prada butik med en riktigt cool entré som var målad som en slags pampig teater entré.
Naturligtvis kunde vi inte låta bil att gå in och kolla på utbudet och visst fanns det handväskor som Anki blev lite sugen på. Men inte mer än att vi kom ut från Prada utan att spenderat något.
När vi kom ut på gatan märkte vi att det var mycket poliser i området och ett halv kvarter senare längs Rue du Faubourg förstod vi att det var någon slags politisk funktion i byggnaden på andra sidan gatan. Det var vaktavlösning på Palais de Elysée, franska presidentens residens.
Längs trottoaren på andra sidan hade lite folk samlats. Om det var för vaktavlösningen eller för att hoppas få en skymt av presidenten om han var på väg någonstans visste vi inte. Vi stannade till en kort stund men fortsatte när inget mer hände.
Det är inget dumt ställe för presidenthustrun förstod vi när vi kom vidare längs gatan, alla stora modehus hade butiker längs gatan. Det var kul att gå in här och där och se lite på senaste designen såväl som klassisk design inom modevärlden. Längs husväggarna hade man dekorerat med julstjärnor som lyste upp när det nu började skymma. Hermès hade dekorerat med luftballonger längs husväggen och Lanvin hade kärlekstema i sitt kreativt utförda skyltfönster.
Men det var kanske Gucci som lockade Anki mest. Hon har sedan tidigare en snygg ring och en klassisk handväska och plånbok inköpt på Gucci butiker i Venedig, Boston och Milano. Det är inte tal om några billiga kopior från Kina. Det fanns en snygg väska men hon var inte helt nöjd med lösningen då väskan inte kunde stängas helt. Ute på gatan igen kollade vi in deras snygga skyltning med stora handväskor i neon.
Nu höll dagens sista solstrålar på att försvinna vid horisonten och vi gick ned Rue Royale till Place de la Concorde. Pariserhjulet var upplyst och snurrade sakta runt på sin plats intill Tuileries trädgårdar. Mitt bland trafiken var även Obelisken och fontänerna upplysta.
I fjärran kunde man se Eifel tornet som också var upplyst. Längs gatan hade man tänkt upp gatulamporna som såg ut att vara utformade på 1800-talet. Trots att det var en oerhört vacker vy att blicka ut över så var kylan minst sagt bitande.
När vi gick tillbaka längs Rue Royale gick vi in på café Le Minim’s. Det var skönt och varmt inne på caféet och vi slog oss ner vid ett bord. Strax dök servitören upp och tog emot vår beställning på varsin dubbel espresso. Det var ett riktigt klassiskt franskt café med gamla målningar och art nouveau dekoration i trä.
Vi passade på att bläddra lite i vår guide bok samtidigt som vi funderade på var vi skulle ta vägen härnäst. Espresson rann ner och snart var vi varma nog att åter pälsa på oss för att gå ut.
Granne med café Le Minim’s låg Christofle butik som hade ramat in skyltfönstret med massa små lampor. Mot slutet av gatan var det åter dags för ett besök i en design märkes butik, Dior denna gång. Åter fann Anki några fina handväskor, men när vi talade med en expedit i butiken så tog hon fram ”the Dior bag” vilket förstås var den som mest föll Anki i smaken… och lite på en prisnivå som kändes lite för hög. Bredvid Dior låg en liten innergård, Village Royale, som var trevligt upplyst och utsmyckad. Bland annat fanns ett antal röda granar med svarta julgranskulor, inte så traditionellt men lite kul annorlunda.
Precis där Rue Royale tar slut ligger Madeleine, en stor kyrka som mest liknar ett romerskt palats.
Vi gick upp längs Boulevard de Italiens och passerade bland annat den berömde konsertlokalen Olympia. Vid Operan för att gå upp till Galeries Lafayette.
Det var fullt med besökare men vi lyckades ta oss in genom trängseln utanför. Efter att vi kollat på lite handväskor även här åkte vi upp några våningar. I mitten av Galeries Lafayette finns en öppen del med balkonger runt vackert dekorerad.
En gigantisk gran hängde från taket med massa rosa julgranskulor och från den vackra kupolen i taket hängde gigantiska rosa paket.
Vi svepte igenom två våningar med dammode och Anki provade några plagg innan de meddelade att de snart stängde och vi tog oss ned och ut på gatan. Nu var vi nära hotellrummet och vi gick inom för att vila fötterna i några minuter och klä om inför kvällen.
Det var lugnt på gatorna kring hotellet och vi gick i riktning mot ett restaurangområde i Les Halles. Längs vägen stannade vi till vid ett stängt café med en poster på Lisa Ekdahl som snart skulle uppträda på Olympia i Paris.
Vi har hört talas hemma att hon haft en framgångsrik karriär i Frankrike men det är kul att se lite bevis på det på plats. När vi kom fram till stråket med restauranger vid Les Halles var utbudet stort och vi gick runt en stund och kikade på olika alternativ. Flera var fullsatta och en del var kanske inte riktigt i vår smak. Efter att vi kollat runt bland alternativen föll vi för riktigt mysiga Toro Tapas Bar & Restaurang.
En servitör visade oss till ett bord inne i den snyggt och modernt inredda restaurangen. Den var dovt upplyst, så det blev en mysig känsla.
Valet av vin föll på en Tempranillo-Shiraz vid namn El Miracle från Valencia. Menyn erbjöd diverse Tapas rätter och vi valde några favoriter bland det spanska köket. Först ut var en ljuvlig Gaspacho Tomat soppa, till vilket vi även fick in en rätt med spansk skinka och några skivor av vår spanska ostfavorit Manchengo.
När servitören stack fram en dessertmeny så var det svårt att motstå. Anki ville naturligtvis ha sin spanska favorit Flan, eller Crema Catalana som de kallade den här. Lasse valde en choklad dessert med mintglass.
Alltsammans var ljuvligt gott och när vi ätit upp sista av desserten kom två spanjorer in och satte sig på den lilla scenen med varsin gitarr. Det blev en riktig spansk flamenco stämning och bland annat flera riktiga Gypsy Kings klassiker som Baila Me och Bamboleo.
Vi satt kvar och sippade på vårt vin och på slutet av kvällen gick två kvinnor upp och dansade en snygg Flamenco.
När vi skulle betala så hade de problem då de inte kunde få sina maskiner att hantera kreditkorten, typiskt nog hade vi inte med fullt så mycket i kontanter, men det löse sig genom att vi letade upp en bankomat i närheten och gick tillbaka och betalade innan vi åter letade oss tillbaka till vårt hotellrum. Trots vi gick igenom centrala delar av en stad som Paris var gatorna i stort sett öde. Kanske berodde det på det kyliga vädret, som sannolikt höll folk inomhus.
