Vi gick upp vid åttatiden på morgonen, lite småtrötta som vanligt. Efter att ha vaknat till liv gick vi ner till restaurangen och åt frukost. Det var en god kontinental frukost men med tillskott av bland annat melon och Croissanter.
Vi återvände till vårt rum och hämtade väskorna. I receptionen vid entrén checkade vi ut och lämnade hotellet med en ny italiensk stad som mål. Idag skulle vi ta oss nämligen vidare ifrån Bologna till Venedig.
En promenad på cirka 10 minuter tog oss till Bologna centralstation. Kön till biljettluckan var kort och snart hade vi köpt oss varsin biljett till Venedig.
Tågperrong på Bolognas centralstation.
Från stationshallen fick man leta sig ned i en tunnel under stationen för att hitta sin perrong. Vi skulle längst bort i tunneln där vi gick upp på perrongen och tog plats i en vagn. Tåget från Trenitalia rullade ut 09.53 med färdriktning nordöst. Vagnen var fullsatt med passagerare och höll ok “tåg-standard”.
Lasse på tåget mot Venedig.
Efter att vi läst en stund så slumrade vi till. Det var molnigt och disigt väder över det platta landskap som passerade utanför fönstret.
Tåget rullade in på San Lucia tågstation i Venedig och vi gick direkt till kanalfärjorna och köpte biljetter med båt 82 till Rialto. Man får betala extra för resväskor, vilket kan upplevas lite märkligt. Himlen var lite grå men såg ut att kunna spricka upp inom kort. Canal Grande trafikeras av färjorna, små båtar och en och annan gondol passerade oss.
Då och då gled en båt eller gondol förbi med brudpar. De gamla vackra stenhusen, med vackra stenbalkonger, utmed kanalen hade ofta sliten puts och färg. Flera såg ut att vara under upprustning eller ommålning. De lite större kallas visst Pallazzo och man förstår varför då stilen för tankarna till mindre palats. In mellan husen dök små kanaler upp, som smala gränder på vatten.
När vi kom av vid Rialto bron rådde för en kort stund viss förvirring över vägen till hotellet, den vägbeskrivning vi fått över mail hänvisade hade en del kvar att önska. En servitör på en restaurang vid Rialto hjälpte oss med en vag vägbeskrivning och vi tog riktning och gick åt det hållet.
Efter att snurrat runt lite i de smala gränderna kom vi till torget Campo Manin och i en minimal smal gränd, Calle dela Vida o de le locande, hittade vi Hotel Centauro.
Vi checkade in och fick rum nummer 7 på andra våningen. Som ofta i sådana här speciella städer är inte hotellrummen så stora, men det var fint och mycket speciellt, med säkert 4 meter i takhöjd och tapeter med ränder i Venetiansk stil.
Torget som ligger precis utanför den lilla gränden till Hotel Centauro
Eftersom vi ville få så mycket som möjligt ut av vårt besök så lämnade vi rummet direkt efter vi satt ned väskorna och gav oss ut på staden.
Först satte vi av sydöst mot San Marco platsen. Lasse hade varit på kort besök här över en kväll ett år tidigare, men lyckades ändå hitta rätt direkt i denna stad som annars kan upplevas som en labyrint av små gator och gränder.
Längst med de små smala gatorna i Venedig finns mängder av butiker som säljer masker som är typiska för Venedig.
Vi passerade Hotel Naoimi där Lasse bott på vid det tidigare nämnda tillfället. Vi tog en kort stund och kollade ett rum, mest för att se utbudet av hotell i Venedig. Det är verkligen bra värde för pengarna, utmärkt läge och fint. Alla filmfantaster kan också få chans att se en portier som är en riktig Jean Claude Vandamme lookalike.
Det var bara en kort promenad till San Markusplatsen.
San Marco platsen
Vädrets makter ville oss väl och de gråa molnen byttes ut mot en vacker blå himmel med endast tunna slöjor av moln. Piazza San Marko var strålande vacker med sin stora öppna plats och alla duvorna som huserar här.
I ena änden ligger vackra Basilica di San Marco (Sant Markus kyrkan) och tornet Campanile, utmed torget ligger serveringar och en arkad med butiker, serveringar och museum.
Vacker vy ett kvarter ifrån San Marco platsen
Vår promenad fortsatte ned till Piazzetta San Marco som leder ner till hamnplatsen. Här gungar massor av gondoler i vattnet och pelaren med lejonet med vingar ligger högt över huvudet. Detta lejon med vingar lär vara någon slags symbol för Venedig.
På andra sidan Bacino di San Marco ser man den vackra katedralen San iorgio Maggiore på ön Isola San Giorgio Maggiore.
Det hade blivit riktigt varmt och vi beslutade oss för att gå tillbaka till hotellet och byta till lättare kläder och skor. På vägen tillbaka stanna vi till på en liten servering, Snack Bar Marco Polo.
Det blev varsin en öl, och en Focaccia Genovese (med skinka) och Genovese vegetariana att äta till lätt lunch.
Tillbaka på hotellet blev det sandaler och shorts istället för byxor och skor. Nu gick vi ut på Campo Manin och gick istället sydväst över Ponte Cortesia.
Överallt i Venedig möts man av charmiga gränder och vyer över kanalerna med gondoler.
Via Campo San Anzolo och Camp San Stefano kom vi till bron Ponte Accademia. Härifrån fick vi en vacker vy över Canal Grande och Santa Maria della Salute kyrkan med gondoler gungande förbi på vattnet.
Ifrån bron Ponte Accademia får vi en vacker vy över Canal Grande och Santa Maria della Salute kyrkan
Vi fortsatte över bron och genom gatorna ner till Fondamenta Zattere Ai Gesuiti med utsikt över Canale della Giudecca och över till nästa ö, Isola della Guidecca. Nyfikna gick vi först vidare österut och sedan norrut igen, slumpmässigt letande mellan små gränder efter vackra hus och platser.
Vi kom ut vid den lilla kanalen Rio de le Toresele på Fondamenta Ospedaleto och fick en vacker vy över den från bron Ponte Del Formager.
Nu hade vi gått en hel del och stannade till på mysiga Osteria Vecio Forner på Campo San Vio för espresso och lite mineralvatten samt en välförkänt vila för fötterna.
Lasse på mysiga Osteria Vecio Forner på Campo San Vio
Promenaden fortsatte tillbaka till Ponte Accademia och över den samma väg som vi kommit. Vid Campo San Anzolo tog vi en annan väg med sikte på att återvända till San Marco.
Ponte Accademia
Charmig balkong
På Piscina ligger en del butiker och vi gick bland annat in på Gucci. När Anki stod och tittade på smyckena föll hon för de vackra ringarna. Efter att ha provat några olika fanns det främst en som vi båda fastnat för. Lasse sa till expediten att vi skulle köpa den och gick bort till kassan som diskret låg bakom en vägg i butiken för att betala. Det blev verkligen en överraskningspresent till Anki, och vilken present sen… Det var med ett stort leende på läpparna Anki fick den lilla Gucci-påsen med ett vackert inslaget paket.
Gucci butik i centrala Venedig
I väntan på turister som vill ta en tur med gondol i Venedig passar vissa på att ta en tupp-lur.
Vi kom åter till San Marco platsen och gick direkt ned till Piazzetta San Marco och svängde runt vid Palazzo Ducale, Dogmernas palats. På baksidan av denna byggnad förbinds den med en gammal fängelsehåla via Ponte dei Sospiri, suckarnas bro.
Dessa fängelsehålor är kända för att bland annat hållit Casanova fången och många turister stannade upp på Ponte Paglia för att beundra bron medan andra valda att ta en gondoltur under den.
Suckarnas bro förbinder fängelsehålor till vänster med Palazzo Ducale, Dogmernas palats.
Vi gick över, svängde vänster på Calle Albanesi och vänster igen för att komma upp på Ponte Canonica som gav utsikt från andra hållet ut över Suckarnas bro ut mot Bacino di San Marco, vyn härifrån är mycket vackrare.
I flera av affärernas skyltfönster stannade vi till och beundrade den ena masken vackrare än de andra. Det finns även en del ganska groteska masker som vi dock inte var lika fascinerade av.
Nu satte vi sikte mot Ponte di Rialta, Rialto bron. Vi gick upp och beundrade utsikten åt båda hållen ut över Canal Grande.
Anki på Ponte di Rialta.
Vi gick över bron och på andra sidan om den promenerade vi längs Canal Grande på Fondamenta Del Vin. När den tog slut gick vi in och promenerade runt kring den delen av staden, innan vi vände för att gå tillbaka. Innan vi gick över Rialto igen gick vi förbi marknaden utmed Ruga dei Orefici med allt blandat utbud, alltifrån turistskräp till grönsaker och blommor.
Utsikt Ponte di Rialta.
Tillbaka på hotellrummet vilade fötterna en kort stund och klädde om för kvällen.
Hotellrum på Hotel Centauro.
Kvällsportiern gav oss ett tips hon tyckte var både bra mat och rätt priser, inte “turistskadat” som hon uttryckte det.
Först gick vi en sväng för att se lite kvällsvyer från de kvarter vi gått tidigare på dagen och ut till Canal Grande. I ett ganska mörkt och öde kvarter, Calle Cavali, hittade vi stället vi blivit tipsade om. Enoteca “Al Volto” hade ett antal bord ute längs gatan och var mysigt och vi upplevde det ganska enkelt. Det var med stor förvåning vi senare läst att bland annat Elton John brukar besöka restaurangen när han är i Venedig (han har tydligen köpt hus här på senare år).
Vi blev rekommenderade vinet Valent Lison Pramaggiore, Refosco dal Peduncolo rosso och vi tog in en flaska att dela på. Anki valde en vegetarisk spagetti variant på tomat och Lasse en lokal specialitet som tydligen stället dessutom är känt för bigoli in salsa, tjock spaghetti i en anjovis och lök sås.
Vi blev mätta och satt kvar och drack upp vinet.
När vi druckit upp och var nöjda så gick vi åter till canal grande. Ute på en brygga kunde vi lyssna på en underbar mansröst någonstans på andra sidan kanalen som sjung Santa Lucia på italienska på ett sätt som bara måste upplevas!
Rialto kvällstid
Vi fortsatte bort till Rialto som vi ville se så här på kvällen. Vi gick även upp på bron ännu en gång för att få en kvällsvy av Canal Grande.
Utsikt uppifrån Rialto kvällstid
Andra sidan av bron ger också en vacker vy om än något lugnare.
Utsikt ifrån andra sidan bron.
Staden känns nästan övergiven när man går i de små kvarteren vid midnatt, men när vi kom ut på San Marco platsen så såg vi att vi inte var ensamma.
Piazza San Marko, Sankt Markus platsen.
På serveringarna utmed torget satt folk och lyssnade på små stråkorkestrar som framförde kända stycken i egna lättsammare tolkningar. Vackert och mysigt.
Basilica di San Marco, Sankt Markus kyrkan.
Torget verkade vara där alla befann sig. Gränderna runt om var tomma och öde. Vi strosade omkring på torget en stund och njöt av den lågmälda klassiska musiken och kvällsatmosfären kring den vackra platsen.
Under vår promenad hemåt upplevdes staden tom igen. Klockan var runt ett på natten och när vi kom in på vårt hotellrum tog det inte lång stund innan vi somnat in. Det hade varit en dag full av upplevelser och intryck! Venedig är verkligen en vacker och speciell stad!
