Den sista dagen på 2012 vaknade vi tidigare än vad vi brukar på semester. När vi drog undan persiennerna var det molnigt och disigt. Vi bestämde oss för att kombinera lite sightseeing i området med lite motion innan frukost. Med sneakers på fötterna och lätta träningskläder gav vi oss ut på trottoaren och gick i hyfsat rask promenad norrut. Vägen kantas av hotell och resorts, ofta riktigt stora sådana. När vägen svängde såg vi skyltar in till någon Maya lämning på andra sidan gatan men att ev besöka det får vänta till senare tillfälle.
Efter ca 15 minuters promenad kom vi fram till en publik strand vid namn Playa Delfines, den var fin och hade redan vid 9 tiden denna morgon besökare, även om molnen inte riktigt släppt tag ännu. Vi kunde dock ana att det var bara en tidsfråga. Strandvakten hade en sliten gammal husvagn att hålla till i som var parkerad utmed stranden.
Vi kom fram till ett litet centrum med bank, restauranger samt Museo Maya de Cancún. Vi har på tidigare besök i Yucatán besökt flera Maya lämningar och vi övervägde att kanske besöka ytterligare något under denna resa, men att gå in på museum är vi inte så mycket för.
Vi vände nu tillbaka mot hotellet. När vi var tillbaka vid den publika stranden hade solen brutit igenom och stranden hade fått fler besökare sedan vi passerade i den andra riktningen.
När vi kom tillbaka till Bel Air hade vi varit ute i över en timma och gått.
Promenaden hade gett rejäl aptit och vi gick direkt till restaurangen, fick ett bord och beställde in frukost. Vi valde båda en mixed musli med Yogurt och frukt, vilket lite mer påminde om gröt. Anki tog in en sk healthy omelette som var omelett utan gula med mexikansk touch. Lasse valde en Mexikansk variant på scrambled eggs. Vi drack flera glas apelsinjuice och koppar med kaffe till frukosten för att ta igen lite förlorad vätska från vår raska promenad.
Ute lockade en fantastisk dag och vi gick snart ut och la oss på solstolar strax intill poolbaren. Både vind och sol var behagligt varma. Det gråa och kalla vädret hemma var långt borta nu. Himmeln var klar blå och likaså var vattnet nedanför.
Efter en stund i solen passade vi på att beställa öl i poolbaren. De hade den Mexikanska Dos Exis på kran, och denna iskalla öl i värmen satt minst sagt perfekt. Vi läste och slappade i solen.
Efter några timmar började det kurra i magen och vi beställde in en hamburgare till Lasse, samt en tallrik med nachos som vi delade på. Vi hade sett en fantastisk Guacamole med nachos som någon beställt inifrån restaurangen och lyckades beställa ut en sådan även om de generellt inte serverar mat ifrån restaurangen ut till poolområdet.
Solen började sjunka och skuggorna över poolområdet blev allt längre. Vi kände oss nöjda med solstolarna och poolområdet för denna dag.
När vi gick förbi receptionen frågade vi om det var något speciellt som gällde för kvällen och det visade sig att de inte informerat oss om att det var speciella förutsättning för serveringarna denna kväll. Det fanns egentligen bara ett alternativ. De hade satt ihop en speciell nyårsmeny där man trots vår all inclusive skulle betala 50 US dollar per person i tillägg.
Inne på innergården hade de satt upp ett antal stora runda bord och man behövde boka plats. Vi hade kanske inte någon invändning, men tog ändå en liten stund att fundera på om vi skulle hålla oss kvar på hotellet eller ge oss iväg. Vi bestämde oss dock för att stanna och bokade oss för middagen.
Först blev vi visade till ett bord där det fanns två lediga platser, men så bad de oss att vänta lite och gick iväg och diskuterade alternativ placering. De kom tillbaka och visade oss till nya platser och sa att vid detta bordet skulle vi komma att sitta med andra engelsk talande gäster. Vid ett spansktalande bord hade Anki i och för sig kunnat träna på sin spanska, men en hel nyårskväll kändes faktiskt bättre att sitta vid ett bord där vi båda mer obegränsat kunde hålla oss till engelska.
Vi återvände till rummet och ut på balkongen för att se solen gå ner i lagunen utanför oss. Det var fortfarande skönt ute och vi tog en Corona och såg sista dagsljuset försvinna.
Innan vi gjorde oss klara slappade vi en stund och fastnade även framför warner brothers kanalen som visade maraton med gamla Vänner-avsnitt på tvn.
Vid åtta tiden kikade vi ner och såg att de hade en DJ på plats och lite lampor samt annan dekoration. Vid halv nio gick vi ner och slog oss ner vid vårt bord. En servitör kom direkt fram och frågade vad vi ville dricka och strax hade vi ett glas vitt serverat på bordet framför oss.
På andra sidan bordet satt ett trevligt par från New York, Tom och hans hustru med Israelisk bakgrund. Bredvid Anki satt en man med Rysk härkomst som var i Cancún för att försöka starta upp en verksamhet som researrangör inriktat på den ryska marknaden. Servitören sa till att de kunde starta serveringen av middagen när vi önskade. Efter en stunds samtal med New York paret bad vi dem starta serveringen. Det var först fyra små rätter, alla vackert presenterade på tallriken. Friterad banan med lax mousse, rökt forell med annanas chutney, sniglar och en liten rätt med fänkål följde efter varandra. New York paret berättade att de bodde i Queens och att mannen drev ett antal blomster affärer runt om i New York medans hans fru var en accountant.
En kort stund senare anslöt tre nya personer till vårt bord. Det visade sig att de också bodde i New York. Rudolph hade rötter i Dominikanska Republiken och hans sambo Lina kom från Columbia. Hennes tonårsson var med och var också väldigt trevlig om än något blyg. Detta gav oss ett tillfälle att tala om deras ursprungliga hemländer, som båda funnits med på tänkbara resmål för oss.
Det blev dags för huvudrätt där Anki valt en fin Oxfile med Merlot sås och potatismos medan Lasse valde en Lax Pesto med grillade grönsaker och vildris. Musiken höjdes sakta och stämningen blev successivt mer uppslupen. Vin och champagne flödade. Vi fick fin kontakt med de andra runt bordet och pratade hela tiden med någon av dem. Lasse valde en Sacher kaka med karamell och vaniljsås medan Anki valde en dessert med choklad och Baileys nudlar med bär.
Klockan närmade sig snabbt midnatt och personalen delade ut hattar, tutor och diverse saker som tillhyggen för att kunna väsnas lite extra vid nedräkningen. Små knyten med vindruvor delades också ut till alla. Precis som i Spanien är det tydligen tradition i Mexiko att vid tolvslaget äta tolv vindruvor. Kvinnorna fick söta tiaror med texten Happy New Year medans männen antingen fick hattar eller någon märkligt strutvariant.
En man som agerade konferencier och tidigare på kvällen hade hälsat alla välkomna på spanska, engelska och franska kom fram och bad nu alla ställa sig upp. Tolvslaget närmade sig och det var dags att påbörja en gemensam nedräkning. Vid 12 slaget blev det jubel, kramar och grattis runt bordet. Vi hade trott man skulle gå ned till stranden och kolla på fyrverkeri men alla stannade kvar och dansen drog igång på allvar.
Vi smet ner till stranden och kolla norrut över alla hotellen längs stranden men till vår förvåning såg vi bara någon enstaka raket på himmeln. Förmodligen hade de bränt av alla raketerna tidigare och inför och sen enbart precis runt själva tolvslaget.
På väg tillbaka sprang vi på Tom och hans fru som då var på väg till stranden. Vi stod vid poolen och pratade en stund, bland annat om Israel som turistresemål och gick sedan tillsammans ner till stranden igen och kollade in vyerna. Det var lätt blåsigt, som tur var så var vinden varm och därför gjorde det inte så mycket.
Vi återvände dock strax in igen och nu var dansgolvet fullt. Det andra paret från New York var uppe och dansade loss, och det dröjde inte länge förrän vi också var där.
Det var latin musik som dominerade och större andelen av gästerna var uppväxta i det här och sjöng med i låtarna och svängde på höfterna. Alla dansade med alla. Paret från New York med latinamerikansk bakgrund var båda väldigt dansanta och njöt av musiken. Då och då bildades ringar och alla turades om att dansa inne i mitten. En rupp av asiater gick loss och drog under en stund igång någon slags square dance liknande dans.
Vi satte oss en stund och den ryska killen hade fått en hel flaska champagne som han fyllde på våra glas med. När vi inte satt och drack champagne och pratade med våra nyfunna vänner var vi uppe och dansade. På dansgolvet tog två personer upp ett tygstycke mellan dem och det blev dags för limbo. Alla dansade i ring runt och en efter en försökte ta sig under, vissa fick mer utmaning än andra. Tom och hans fru gav upp för kvällen och vi sa adjö, men vi och våra andra vänner dansade vidare. Personalen hade också släppt loss och var väldigt generösa med drycken. Hällde de inte upp champagne så var de uppe och dansade på dansgolvet.
Det andra paret från New York skulle flyga ut till New York tidig morgon och behövde åka vid 03 – 03.30. Musiken slutade spelas strax efter två på natten. Anki och och Lina satt och pratade. Det skulle bli minimal sömn för dem på flyget. Randolph gick till receptionen och checkade ut.
Vår servitör som säkerligen var glad att arbetskvällen var över började snacka om att fortsätta festen hemma hos honom, men det var nog ingen som nappade – eventuellt skulle det väl vara ryssen vi haft vid vårt bord som verkade vara på.
Det hade varit en händelserik och kul kväll. Vi tog avsked av Lina, hennes son och Randolph och gick sedan upp till vårt rum för lite sömn, den första för 2013.
