Det var tidig morgon, klockan var strax efter sex. Solen hade inte hunnit upp och det verkade ingen på vårt hotell heller ha gjort. Vi packade ihop våra prylar och gjorde oss klara.
Kvart i sju på morgonen dök busschauffören upp, “Palenque? Si?” och så hoppade han upp på busstaket för att ta emot våra stora ryggsäckar. Mini-bussen tog en sväng runt i stan och hämtade upp några resenärer till och sedan bar det iväg norrut.
Vi stannar till för att inta frukost på Restaurante Los Tulipanes.
Strax efter nio var det dags för frukost stopp på Los Tulipanes. Alla från bussen tog plats och beställde in frukost. Vi tog in en tipico men valde bort ägg och tog istället extra rostat bröd. Restaurangen ligger i lummigt buskage längs vägen.
Restaurangen ligger som i en stor trädgård med många fina växter och blommor.
När vi lämnade så visade busschauffören på en buske med vildkaffe och en buske “julros”, sistnämnda lite större än de vi har i Sverige vid jul.
Kaffeplantor finns också i trädgården.
Bussfärden gick vidare ytterligare någon timma.
Vy ifrån bussens fönster.
Strax efter 11 stannade vi till vid Agua Azul. Detta är en plats med mäktiga vattenfall som forsar nerför och utmed berg och tar sig ut i lugnare vattendrag. Många besökare badar i det blågröna vattnet. Speciellt många var det denna dag strax nedanför det stora fallet, i en del med lugnare vatten, men det fanns även de som tog sig ut i mer strömt vatten.
Vi strosar förbi de badande människorna och kommer fram till utsiktsplats för ett inte fullt så högt men ganska brett vattenfall.
Det stora vattenfallet delar upp sig i flera grenar och olika sektioner ju längre ner man kommer. Vi gick först ned längs forsen på en liten stig.
Vi gick tillbaka en bit och satte oss på en bänk och fick en vacker vy utöver vattnet.
Lite trötta från skumpandet på bilen och kanske att vi varit lite ur form senaste dagarna satte vi oss på en bänk, tittade på en vacker vy av forsen och slappade.
Vi hade inte uppfattat hur lång tid vi hade på oss här och gick tillbaka. Vi såg ingen av de andra, men inte heller bussen som körts undan för parkering.
Vi fortsatte istället och följde nu en stig uppför utmed vattenfallet tills vi kom upp på en höjd med utsikt över hela vattenfallet nedåt. Himmeln var blå och vattnet piskade fram nedför klippan.
Efter att ha gått uppåt en bit ifrån marknivå kommer vi upp till en liten utsiktsplats där vi får en större bild av området och vackra vyer över vattenfallen.
Snart vände vi och återvände nedåt. Hela stigen var kantad med marknadsstånd som sålde allt från mat och dryck till olika souvernirer. Men inget lockade oss nämnvärt.
Nere vid parkeringen dök vi på flera andra från bussen, bland annat ett italienskt par vi tipsat om Tulum samt det trevliga stället vi där hade bott på.
Tillbaka i våra säten i bussen fortsatte färden. Men inte så länge då vi snart stannade igen och hoppade ut.
Nästa plats vi skulle besöka heter Misol-ha.
Framme vid Misol-Ha behövde vi bara gå en liten liten bit för att se det vackra vattenfallet.
Här finns ett enda högt vattenfall vilket man via en stig kan gå under och bakom. Det är en vacker syn och ett mycket tillgängligt vattenfall. Även om man inte står direkt under vattenfallet får man vattenstänk på sig. Luften fylls av vattenpartiklar. Vid detta vattenfall är det inte samma förutsättningar för bad vilket delvis gjorde att vårt stopp här blev kortare än det tidigare.
Det finns fina stigar i området men man ska vara observant att det fläckvis kan vara mycket halt och lite lerigt, det är ju trots allt ett vattenfall man är vid.
När vi kom tillbaka till bussen fick vi sitta och vänta en liten stund på de sista passagerarna. För att markera att den avtalade tiden passerat retades chauffören genom att låtsas börja köra iväg när de kom springande. I backspegeln kunde vi se hans retligt glada ögon.
Nu var det inte långt kvar till Palenques ruiner. Busschauffören släppte av oss vid entrén och vi följde hans kollega in på området.
Liksom vid Tulum ruinerna blev vi här anvisade att betala extra för att ha med videokameran. Även om vi tycker det är lite märkligt i turistsammanhang (det känns som de är rädda att förlora intäkter för de som själva filmar istället för att köpa någon sunkigt producerad film i giftshoppen) så betalade vi för att slippa något krångel.
Framme vid Palenque och templet Templo de la Calavera.
Det var mycket turister på området när vi kom in. Första stoppet var vid Templo de la Calavera, Temple of the Skull. Denna var först i en rad av tempel intill varandra.
Tumba de la Reina Roja, Tomb of the Red Queen
Nästa blev Tumba de la Reina Roja, Tomb of the Red Queen, där vi kunde gå in och se en gravkammare där man hittat ett kvinnoskelett. Man vet inte vem hon var, men en del spekulerar i att hon var en maya drottning gift med Pakal, en känd Maya härskare.
Skeletten de hittat var färgat rött, därav namnet, och i själva kistan kan man fortfarande se att innanmätet fortfarande har en djup röd färg.
Templo de las Inscripciones har stängts på grund av allt slitage som turismen medfört. Här var den tidigare nämnda härskaren, Pakal, begravd. Vi tror också detta är ruinen där det ska finnas en inskription som är skrämmande lik en astronaut. När vi frågar om den tycks dock guider och folk här vilja tona ner det och menar på att det var en “i hög grad påverkad” tysk som hade yrat till det.
Vi gick utmed El Palacio men passerade för att gå upp på en höjd. Här ligger Grupo de la Cruz och vi gick först upp på Temple del Sol som har mycket utsmyckningar redan när man kommit uppför trapporna. Bland annat så finns det inne under stentaket en inskription på en märklig varelse.
Solen sken varm och häruppe fick man en fin vy av denna ruingrupp och hur den låg inbakad i grönska.
Utsikt över Templo de la Cruz
När vi kom ner så gick Lasse upp i Templo de la Cruz, den högsta av ruinerna här. Det är ganska brant och tar på krafterna i den varma solen. Uppifrån får man en fin överblick över stora delar av Palenques frilagda område.
Utsikt över Palenque från Templo de la Cruz.
Det sägs finnas massor av tempel i djungeln som inte grävts ut ännu.
Många satte sig uppe på Templo de la Cruz och vilade fötterna medan de beundrade utsikten. Inne i templet finns även här intressanta inskriptioner, en av de lite mer kul är en man som röker. Kanske är detta en av de “äldsta” bevarande bilderna på en rökare?
Utsikt på Templo de la Cruz Foliada ifrån Templo de la Cruz.
Vi gick runt detta övre område och kom ner till El Palacio, palatset. Här kan man också komma in i de mörka gångarna och se insidan av templet.
El palacio.
Vi gick in och såg oss om i de trånga passagerna och vad som kanske var någon typ av sängar.
El palacio.
Uppe på palatsets innerplan fanns många Maya-utsmyckningar och stenristningar.
Vi gick nedanför ena sidan och korsade den stora gräsplätt som varit en stor bollplan på Mayatiden och vi kollade på de lite mindre tempelruinerna nedanför innan det var dags att ge upp.
Anki utforskar El palacio.
Snart skulle området stängas och vi gick en stig genom djungelväxtlighet och några minuter senare kom vi ut.
Vid kvart i fem samlades vi vid bussen för att åka in till Palenque stad. Inne i staden släpptes några av på olika hotell runt om stan och sedan hoppade vi av vid stadens buss-station.
Under dagen hade vi funderat kring tanken att resa vidare norrut redan samma kväll och natt. Palenque stad lär inte ha något speciellt att erbjuda och vi var måna om att röra oss vidare. Men framme på buss-stationen såg detta tyvärr mörkt ut. Det går bara två bussar om dagen norrut, en på morgon och en på kvällen. Inte nog med det – det var fullbokade både denna kväll och nästa morgon vilket innebar att vi skulle bli kvar här mer än ett dygn ytterligare.
Det var mycket folk på buss stationen och vi hörde flera som önskade komma med samma buss norrut som vi önskade åka.
Lätt bedrövade antog vi den enda utmaning vi kunde, att sitta och hoppas att någon skulle boka av sina platser. Klockan var halv sex när vi började vår väntan och vi var framme flera gånger för att höra hur det gick. Så småningom fick vi bra kontakt med en tjej i ena kassan. Med ögonkontakt kunde vi då och då få ett “… nej fortfarande inte…” meddelande.
När vi nästan börjat ge upp hoppet och klockan var åtta satte hon upp två fingrar och nickade. Yes! Hon hade fått loss två biljetter. Hon var snäll nog att plocka dem till oss, trots att fler väntade om än inte lika länge som vi. Vi gick fram och köpte biljetterna och tackade henne.
Glada att vi lyckats stack Lasse iväg för att handla något ätbart till bussresan. Det blev lite bullar på ett konditori i närheten samt lite chips och dricka som fick bli kvällens gourmet-mål.
Vi tackade åter vår vän i kassan och gick till bussen. Bagaget lämnade vi in mot kvitto vid bagageutrymmet på sidan av bussen och sedan steg vi på för en låååång färd igenom natten. Målet för färden Merida!
Det var mörkt och vi var trötta. Vi åt lite av vårt snacks men somnade snart in och vaknade bara till en kort stund då bussen stannade till i Campeche för att släppa på och av passagerare.
