Bussresan under natten hade gått bra. Vi hade lyckats sova några timmar och bara vaknat till en stund för ett kort stopp i Campeche. Några minuter efter fem på morgonen ropade chauffören ut “Merida” och tände upp ljuset i bussen.
Vi tog vårt bagage och gick ut till taxibilarna utanför. Taximetro (med taxameter) var mest populära och gick snabbt åt. Det stod endast bilar kvar av annat bolag när det var vår tur. Vi fick ett pris som kändes rimligt och hoppade in.
När vi kom in till centrum var det fortfarande helt öde, mörkt och folktomt. Vi stannade till på två olika hotell, Santa Lucia och San Juan utan framgång vilket vi däremot fick på Toledo. De hade rum men var inte villiga att diskutera utan skulle ha fullt betalt och var inte intresserade att förhandla vid våra försök om att se det som en tidig incheckning. Vi behövde dock all sömn och vila vi kunde få så det var inte mycket att göra åt. På översta våningen tog vi in i det som snarast var ett trippelrum (tre sängar varav en dubbel). Vi stupade strax i säng och somnade skönt in.
Altanen utanför vårt rum på hotellet.
När vi vaknade igen hade klockan hunnit bli halv tio. Då vi inte visste om vi önskade vara kvar på hotellet ytterligare en natt (lite besvikna var vi allt på mottagandet denna tidiga morgon) placerade vi våra väskor i bagagerummet vilket gav oss möjlighet att se oss om i stan och skjuta upp beslutet.
Vi gick en sväng runt hörnet. Svängde ner på Calle 55 och vid Parque Santa Lucia gick vi in på Cafe Clubs lilla innergård och slog oss ned vid ett bord.
Solen var het och det var mycket varmt redan. Servitören erbjöd att justera parasollen så vi fick hel skugga men vi njöt av att både ha tillgång till sol och skugga vid vårt lilla bord. Från menyn på bordet valde vi vad dagens frukost skulle bestå av och beställde in.
Frallorna var nybakade och rykande varma, och tallriken med den färska frukten smakade riktigt gott. Med kaffe och juice till detta blev vi riktigt mätta och belåtna.
Vi satt kvar en liten stund och njöt vid vårt bord i den lilla charmiga innergården. Man hade lätt kunnat sitta kvar en bra stund här.
Stans universitet
Vi lämnade caféet och gick mot stans centrum. Vi passerade bland annat stans universitet på vår väg.
Stan som tidigare på morgonen var öde är nu i fullt liv.
Inne i centrum stannade vi till vid torget Grand Plaza. När vi passerade Gran Hotel som vi läst mycket positivt om blev vi nyfikna och gick in. I receptionen pratade vi med en trevlig dam som kallade på en piccolo som visade oss två mycket fina rum.
Vi bad att få återkomma och lämnade hotellet som kändes betydligt trevligare än det vi spenderat våra få tidiga morgontimmar på.
Vi fortsatte ett kvarter till och kom ut på det stora torget, Grand Plaza. Det var en vacker dag och vi gick längs gatorna som ligger utmed torget. I en av byggnaderna här ligger en turistinformation som vi gick in i för att få lite tips och råd gällande staden och dess omnejd.
Laddade med tips kom vi ut på gatan igen. Här höll man på att förbereda för några kulturdagar och en kille vid namn Manuelo kom fram och pratade om utbudet under kulturdagarna och staden i övrigt. Han var trevlig och försökte inte sälja något, så som man ibland blir utsatt för.
Vi gick ytterligare några kvarter och kom till en Maya affär vi blivit tipsade om, ifalll vi ville ha riktiga Maya-indian eller Mexico- souvernirer. De hade vackra Mexikanska Sombreros, fina plädar, glas, masker och annat smått och gott. Det blev dock inga inköp för oss här.
Under våra timmar i stan hade vi beslutat att ta in i något av de trevliga rummen på Gran Hotel. Rummen vi tidigare kollat in hade gått åt men de hade andra liknande rum som vi fick se. Vi valde ett fint rum utmed gatan och lämnade åter hotellet.
Vi hade för första gången på alla våra resor båda blivit lite krassliga och Anki kände sig tvungen att söka läkare. Vi tog taxi till ett sjukhus norr om centrum och fick träffa en läkare som skrev ut ett antal mediciner. Det ska finnas engelsktalande läkare här fast det kändes skönt att kunna beskriva symptomen på spanska. Med mediciner i en påse lämnade vi sjukhuset och hoppades vi snart känna oss starkare.
På vägen utanför rusade bilar förbi men tyvärr ingen taxi. En stenkast härifrån ligger Hyatt och här stod taxibilar, dock inte av den typen vi egentligen ville ha med taxameter.
Vi snackade med en chaufför och fick ett ok pris, men han hänvisade oss till en kollega som uppgav ett annat pris när vi hoppade in. Vi var dock snabba att påpeka detta vilket ledde till att de två chaufförerna påbörjade en diskussion med varandra. Det reddes dock snart ut och vi kom iväg och fick resan för det först utlovade priset. Lite om sig och kring sig ska man allt vara som turist på resande fot i dessa länder.
Vid Parque Hidalgo ligger fina Gran Hotel som vi valt att checka in på.
Vi åkte till Toledo hotellet för att hämta vårt bagage. En trevlig man i receptionen följde med oss ut på gatan och tipsade om vilka taxibilar som var bäst. Snart kom en bra taxi och en kort stund senare blev vi avsläppta vid Parque Hidalgo. Vi korsade det lilla torget och gick in på Gran Hotel. En av de anställde på hotellet hjälpte oss bära upp väskorna till vårt fina rum, nummer 3 på andra våningen.
Vårt rum bestod av två rum samt badrum. Rummen är mycket fräscha och har fina möbler och fina färger. På ett litet bord stod en vas med färska blommor.
Efter att ha installerat oss i det charmiga rummet begav vi oss vidare ut på stan.
Vid Plaza Grande ligger ett mindre shoppingcenter under tak. Här finns två fik, turistagenter, Internetcaféer och en skivaffär vid namn Rocketerias som vi gick in på. Vi köpte lite latinmusik bland annat Diego Torres, Victor Manuell och Juaves.
Vi tog en sväng tillbaka på hotell för att lämna av skivorna vi köpt. Under tiden som vi laddade över foton från kameran passade vi på att vila fötterna och snacka lite planering inför nästa dag. När vi kollade på utbudet blev vi sugna på en utflykt och gav oss iväg till turistinformationen vi besökt tidigare på dagen och hörde oss för.
Det som lockade mest var en utflykt till Chelestun för att se Flamingos och andra fåglar. Killen tipsade oss om en arrangör och hjälpte oss ringa och kolla om de hade platser kvar för nästa dag och hur länge de hade öppet. Transturismomerida skulle egentligen stänga men lovade att vänta in oss om vi gick dit ganska omgående.
Transturismomerida
Vi gick dit och upptäckte att det nästan ligger rakt över gatan från fiket där vi ätit frukost tidigare samma dag.
Personalen här var mycket trevliga, serviceminded och gav ett proffsigt intryck.
Magen började kurra och vi hade läst ett tips om Restaurante Amaro som lät lovande. Vi fick ett bra bord på innergården och beställde in varsin Sol öl och en Guacemole till appetizer. De serverades med nachos och en god salsa med mycket lime smak.
Restaurante Amaro.
Det var en varm och skön kväll. Lasse beställde in Yucatan Chicken och Anki valde Chicken Enchiladas, båda goda Yucatan rätter.
En platta med den brasilianska artisten D’Javan unplugged spelades i bakgrunden. Efter en stund dök en kvinna upp och underhöll med gitarr och sång tillsammans med en kille som trummade på olika percussion instrument.
Underhållning på Restaurante Amaro.
Även om vi var mätta kunde vi inte motstå chockladcreapes, sött och gott.
Nöjda gick vi den korta sträckan tillbaka till hotellet. När vi höll på fixa oss inför natten hörde vi sång ute på gatan. Vad är det frågan om?
När vi gick ut på balkongen såg vi en parad med vitklädda gitarrister och en folkhop med facklor på väg till Plaza Grande med poliseskort. Stämningsfullt, lite märkligt och ganska oväntat.
Klockan var ganska mycket och även om vi var lite nyfikna på var alla människor tog vägen beslöt vi oss för att ge oss för denna dag.
