Denna morgon gick vi upp tidigt för att hinna med lite tid i solen innan det var dags för oss att lämna Tulum.
Tierra del Sol sett ifrån strandkanten.
Frukosten börjar serveras klockan åtta. Innan dess passade vi på att strosa omkring på stranden och kring vårt boende.
Vår altan på Tierra del Sol.
Strax efter åtta satte vi oss vid bordet ute i solen och fick in frukost. Det satt gott och precis när vi ätit upp dök Carlos upp. Vi slog oss ned vid ett bord där inne och Carlos berättade om en resa han gjort, som liknade mycket den vi planerat. Han kom med en del tips om Belize, Mexiko och Guatemala.
Anki och Carlos
Han skulle strax in till stan och erbjöd oss skjuts, men vi ville inte åka riktigt ännu. Vi ville njuta lite till av miljön och stranden. Carlos lovade att beställa en taxi inne ifrån stan till oss lite senare.
Med varsitt badlakan i handen gick vi ned på stranden och la oss på två av stolarna som Carlos satt ut där. Det blev en timma i solen. Vi passade även på att bada i karibiska havet som var ljummet och skönt. Vågorna rullade in med lagom kraft för att vi skulle kunna bada.
Gången ut från Tierra del Sol mot vägen
Tiden gick snabbt och vi gick upp till vår stuga och packade ihop de sista prylarna för att kunna ge oss av.
Carlos hade lämnat en lapp på vår säng med en avskedshälsning och vi betalade hans fru för rum och mat. Hon var glad och tackade även oss för vårat besök och sa att hon hoppas vi får möjlighet att komma tillbaka någon dag.
Lasse och en äldre man som jobbar för Carlos bar våra väskor till den väntande taxin. Vi lämnade Tierra del Sol och åkte längst med vägen vi gått dagen innan.
Vädret var skiftande med både sol och moln. Det kändes som vår timing att lämna Tulum var rätt. Ungefär 25 minuter senare rullade taxin in vid buss stationen i Tulum stad.
Buss stationen i Tulum stad.
På busstationen köpte vi biljetter för bussresa till Chetumal. Vi hade inte tagit ett beslut på om detta var vår slutdestination eller inte, men det spelade inte så stor roll i nuläget eftersom vi ändå måste byta buss i Chetumal om/när vi ska ta oss vidare.
Strax efter utsatt tid dök en buss märkt Chetumal upp och vi började gå på men blev stoppade av busschauffören. Vi höll på att gå på en andra klass buss istället för första klass vilket hade varit en miss.
Bussen vi skulle ta rullade in en halvtimma för sent in på buss stationen. Vi slängde in våra väskor som vi även fick kvitton på vilket alltid känns tryggt.
Vi lämnade Pueblo Tulum halv ett och kom via några små kvarter ut på den stora vägen. Bussen var som sagt en första klass buss, vilket bland annat innebär att sätena är bekväma och det visas filmer i bussen.
Under den första timman var landskapet i stort sätt detsamma då vi åkte utmed Sian Ka’an naturreservat, och vägen var ofta mycket rak.
Bussen stannade till för en kort paus i Felipe Camilo Puerto vilket ligger ungefär halvvägs till Chetumal. Solen var mycket het. Runt buss stationen var stadens gator förhållandevis lugna. Utan för bussen stod kvinnor och sålde tilltugg av olika slag.
Bussresan fortsatte och vi slö kollade på en film i våra förhållandevis bekväma säten. Vid fyratiden gick vi av bussen i Chetumal. Denna buss station känns stor jämfört med den i Tulum eller Playa del Carmen. Härifrån kan man ta sig till ett flertal ställen. Det är också en knutpunkt i busstrafiken mellan Belize, Guatemala och Mexico.
När vi gick av bussen hade fortfarande inte helt bestäm oss om vi skulle fortsätta eller stanna, men efter en kort fundering beslutade vi oss för att fortsätta.
Vi ställde oss i biljettkön och efter en lång väntan som dessutom innehöll ett byte till en annan kö och en annan biljettlucka (tydligen kunde vi inte köpa våra biljetter i den första kön vilket vi aldrig kom att förstå anledningen till) hade vi två bussbiljetter för fortsatt resa till Corozal i Belize i vår hand.
Kön hade tagit en del tid i anspråk vilket dock gjorde att väntetiden till bussen skulle dyka upp inte blev så lång. Vi skulle nu åka en 2:a klass buss med något sämre standard. Bussen kom och vi klev på. Det var skönt att få sittplatser för bussen blev mycket snart överfull med många stående i gången.
Det började skymma när bussen nådde mexikanska gränsen. Alla passagerare fick gå av bussen för att hantera passagen ur landet. Vid gränskontrollen fick vi frågan om vi ville betala 100 pesos för att behålla våra inresepapper. Det hela verkade lite märkligt och syftet otydligt så vi struntade i det, fick utresestämpel och gick på bussen på andra sidan kontrollen.
En kort stund senare var det dags att gå av igen för passkontrollen in till Belize. Denna var något mer omständig än kontrollen ur Mexiko. Vi fick ta med allt bagage och eftersom alla behöver fylla i papper tog detta extra lång tid. Men busschauffören hade koll på alla passagerare och hjälpte oss med bagaget till bussen.
Torget i Corozal
Vid sju rullade vi in i ett mörkt Corozal. Enligt vår guidebok skulle resan från Chetumal till Corozal ta 1 timma inklusive gränspassage, men det hade tagit dubbelt så lång tid.
En taxichaufför på buss stationen frågade om vi behövde taxi och eftersom det blivit mörkt ute och vi inte kunde orientera oss i staden ännu bad vi honom köra oss till Hok ol Kin Guesthouse. Här fanns det rum och vi slängde in vårat bagage i rum nummer sex. Killen i receptionen var duktig och mycket serviceminded. Han berättade om olika utflyktsalternativ och rekommenderade Lamanai vilket lät intressant. Vi lovade att återkomma till honom efter att vi ätit kvällsmat.
Torget i Corozal
Vi gick in några kvarter till den centrala platsen i staden, torget. Det strömmade lite reagge ur högtalarna i butiker vi passerade och ifrån bilarna som rullade förbi. För övrigt var staden ganska lugn med få personer i rörelse.
Torget och flera byggnader runt om var dekorerade med lampor för julfirandet. Vi hittade en bankomat i ena hörnet och lyckades få ut lite kontanter.
Flera restauranger som verkade bra verkade tyvärr vara stängda. När vi gått runt en stund hittade vi Marcelos Pizza. Det var egentligen inget speciellt ställe, men det hade öppet och vi var ganska trötta och hungriga. Denna kväll fick det bli att dela på en pizza som i och för sig visade sig vara mycket god.
När vi ätit upp och betalat gick vi tillbaka mot torget och mot vårat hotell. Nu var staden mycket öde och vi trampade på utan att stanna för några rop som “hey amigo”, “hey big man”.
Staden är liten och vi var snart tillbaka till vårt hotell.
Hok ol Kin Guesthouse
På hotellet tog vi beslut om att åka till Lamanai nästkommande dag. Vi arrangerade samtidigt att vi kunde ta med oss våra väskor för att åka vidare därifrån istället för att åka tillbaka hit till Corozal.
Killen i receptionen ringde och bokade in oss. Resdagen kändes i kroppen och efter vi kollat utsikten från vår balkong var vi klara för dagen.
Ett enklare men ok boende denna natt. Här vyn över gatan utanför vårt hotell.
Vy uppifrån vår balkong.
