Det blev en lugn morgon. Under tiden vi gnuggade sömn ur ögonen och gjorde oss klara för dagen skrev vi lite dagbok och tog lite fotografier av rummet.
Vi såg även över resplanen för resterande dagar och bollade lite olika alternativ.
På vägen ut från hotellet tog vi några ord med den trevliga kvinnan i receptionen. Bland annat frågade vi henne om några av de alternativa resmål vi diskuterat. Hon intygade att Isla Holbox som vi var nyfikna på var mycket fint. Problemet tycktes vara att på enkelt vis ta sig dit med allmänna kommunikationsmedel. Hon rekommenderade oss att kolla med bussbolaget ADOs kontor i Pasaje Picheta vid Grand Plaza.
Vi passerar kyrkan på vägen till stan.
Sagt och gjort, vi gick mot Pasaje Picheta där bussbolagets kontor ligger. Där fick vi veta att det bästa transportsättet var att först åka till Cancun och sen därifrån ta bussen vidare till Isla Holbox.
Pasaje Picheta.
Dessutom går massor av bussar från Merida till Cancun vilket känns smidigt och bra. Vi tackade för informationen och fortsatte ut på torget. Det var hög tid för frukost!
Klockan var runt 12 när vi gick upp på Calle 62 och in på Restaurante El Trapiche. Restaurangen är som så många andra här enkel. Vid några bord satt lokalbefolkning och åt eller drack en kopp kaffe.
Rostat bröd, frukttallrik, kaffe och juice satt gott under tiden vi kollade ut på folk och trafik längs gatan.
På väg tillbaka till hotellet.
Vi återvände till vårat hotell och packade ihop våra väskor och checkade ut. Då vi inte riktigt var klara att lämna staden ställde vi vårt bagage i ett utrymme bakom receptionsdisken. Det var inte helt säkert var vi skulle ta vägen men på något sätt skulle ta oss vidare för att hinna med ytterligare stopp på vår resa.
Torget vid Gran Hotel.
Innan vi lämnade stan tänkte vi passa på att betala den avgift som vi fick information om när vi reste över gränsen söderifrån Guatemala. Över gatan vid ena hörnet av Grand Plaza hittade vi banken Banamex. En av personalen informerade oss dock att de inte kunde ta emot denna betalning under helgen. Vi fick nöja oss med att ta ut lite mer kontanter istället.
När vi kom ut från banken vinkade vi in en grön taxi vid torget och åkte åter till läkaren på mottagningen norrut i stan. Anki var fortfarande inte bra och fick denna dag ta en spruta som vi tidigare fått recept på samt några nya mediciner.
Polis i arbete.
Strax intill ligger en ADO buss-station och vi gick in och förhörde oss om busstider till Cancun. Här visade det sig finnas fler och bättre alternativ än från den större CAME stationen vi kollat upp tidigare. Vi köpte biljetter till 15.30 bussen och åkte tillbaka till hotellet för att hämta våra saker.
En typisk gatuskylt i Meridá stad.
Taxin släppte av oss vid Plaza Hildalgo och vi gick in på Gran Hotel för att hämta våra väskor. Vi hade gott om tid men det fanns ingen anledning att stanna så vi greppade våra väskor och slängde upp ryggsäckarna på ryggen. Utanför hittade vi snart en ny taxi som körde oss tillbaka till ADO-stationen vi skulle åka från.
Inne på buss stationen
Anki satte sig med alla väskorna inne i vänthallen. Lasse stack över till ett Oxxo strax intill för att köpa lite färdkost till vår resa. Tillbaka kom han även med glass vilket satt väldigt gott.
Strax efter klockan tre rullade bussen fram utanför byggnaden. Våra stora väskor placerades i bagageutrymmet och vi fick kvitton på dessa av busschauffören. Efter detta kunde vi ta plats i bussen.
Bussen rullade ur stan och filmen ”Den gröna milen” kördes igång på videosystemet i bussen. Sätena var bekväma och åkturen gick smidigt.
Det hade börjat mörkna när vi kom fram till den stora buss stationen precis vid den stora rondellen i Ciudad Cancún och klockan hade hunnit bli halv åtta.
Vi var trots den smidiga bussresan ganska trötta och tog en taxi utanför stationen. Taxiresan blev löjligt kort, men i mörkret och utan kännedom om stan kändes det ändå som ett bra val.
Vi hade inte bokat något rum i förväg men det fanns lediga rum på vårt första stopp, Hotel Cotty, på Avenidad Uxmal. Hotellet var enkelt men funkade för natten.
När vi lyft av väskorna på rummet gav vi oss ut. Vi gick söderut på Avenidad Tulum. Längs vägen finns två smågator med många restauranger till lika inkastare. På den senare av dessa gator svängde vi av, värjde oss från inkastarna som ville ha in oss på just deras restaurang, och kom fram till Parque Las Palapas.
Parque Las Palapas
Här pågick någon typ av fiesta och marknad med nästintill uteslutande lokal befolkning. På en stor scen hölls framträdande av lokala amatörer och på stenläktaren satt familjer och vänner och skrattade, sjöng med och applåderade.
Vid ett stånd såldes bland annat Churros som vi brukar äta i Spanien. Det är en form av pannkakssmet som i form av kringlor friteras innan de är klara att avnjutas.
Vi gick igenom marknaden och ett kvarter senare kom vi fram till Avenidad Yaxchilán, en lång gata med massor av restauranger, pubbar och disco.
Det var dags för middag och vi letade efter traditionell mexikansk mat, men många ställen hade en mer internationell meny. Efter att kollat runt på några olika restauranger föll valet näst intill slumpmässigt på en restaurang vi passerade som visade sig ha typiska mexikanska rätter på menyn.
Inne på El Nuevo Cielito Lindo
Vi fick ett bord på den lilla verandaliknande avdelningen utmed gatan. Här på El Nuevo Cielito Lindo har lamporna som hänger i taket formen av sombrero-hattar. Personalen var trevlig och stället var halvfullt.
Vi tog in en öl och cola, till vilket vi blev serverade nachos med salsa.
En stund senare kom maten vi beställt in. Till Anki serverades det enchiladas och Lasse fick in friterad kyckling taco. Vi blev mätta och satt kvar en stund och kollade på nattlivet som började ta fart.
När vi lämnade restaurangen var det bara en kort sträcka tillbaka till hotellet.
Vi skulle upp tidigt nästa dag och organiserade vår packning något innan vi la oss för att sova ut inför nästa dags bussresa.
