Halv åtta gick vi upp ur sängen och möttes av en strålande vacker morgon. Inte ett moln och himmeln var klarblå.
Nere vid stranden höll en stor häger på att äta upp en fisk. En liten bit därifrån stod måsarna och väntade på att det skulle bli något över till dem. Ute till havs fiskade pelikanerna på egen hand, svävade långsamt över vattnet för att sedan störtdyka ner mot fiskarna i vattnet.
Vi strosade runt vid strandbrynet tills det drog ihop sig för frukost. Halv nio satte vi oss vid ett bord i den lilla frukosthyddan. Det blev en ovanligt lång väntan på frukosten och vi fick menyn först 45 minuter senare. Tydligen hade några varor tagit slut och någon hade åkt in till byn för att handla. En barnfamilj som satte sig strax innan oss gjorde en special beställning med många olika val som tog lång tid för personalen denna morgon. Vårt val föll på Quesadillas och bröd tillsammans med kaffe och färskpressad juice.
Det var lågt vatten så här tidigt på dagen och stranden var mycket bred. En bit längre bort låg några fiskebåtar längs stranden. I varsin solstol spenderade vi bekvämt några timmar på stranden i Isla Holbox.
Då och då gick vi längs stranden eller plockade lite snäckor. När klockan blev tolv blev det dags för oss att avrunda den sköna förmiddagen på stranden och bege oss till vårt rum för att plocka ihop våra saker. Efter några härliga dagar på ön hade det blivit dags att åka tillbaka till Cancun.
Det gick ganska snabbt att plocka ihop våra sista grejor i bagaget och göra den obligatoriska kollen att man inte glömt något.
Vi lämnade rummet, gick och knackade på till receptionen för att betala för vår vistelse och tacka för dessa dagar. Innehavarna som är från Italien berättade att de var lite sugna på att resa runt i Brasilien och vi tipsade om några platser i Brasilien som den ena av dem varit sugen att resa till och som vi redan hade besökt. Det blev dags för oss att ge oss av och en taxi beställdes.
Taxin dök upp, som alltid på ön i form av en golf bil. Chauffören hjälpte oss på med väskorna och vi rullade iväg från Hotel Mawimbi. Sakta åkte vi igenom den lilla byn på de guppiga vägarna av sand.
Nere vid hamnen blev vi avsläppta en bit ute på piren vid färjan. En del folk hade samlats och det lyftes på väskor och annat som skulle transporteras till fastlanden.
Lasse köpte biljetter av en man som skötte detta, och en annan man rev av biljetterna när vi gick på. Kanadickerna vi träffat på vägen hit dök upp och skulle också med färjan.
Snart la vi ut och såg Isla Holbox hamn sakta försvinna bakom oss. Överfarten tog cirka 30 minuter. När vi kom fram stod bussen till Cancun och väntade på oss. Det blev snabbt kö för att komma på och vi la snabbt ned våra ryggsäckar i våra skyddsväskor som tar lite av smuts och slitage när man reser så här.
När vi köpt biljetter till bussen, fått på väskorna så gick Anki på och tog platser samtidigt som Lasse köpte lite kex och dricka som fick bli substitut för lunch under denna dag.
Kvart i två rullade vi ut ur Chiquila. Från att haft strålande klar himmel började molnen samla sig allt mer under tiden som vi åkte inåt landet och snart kom en regnskur. I en liten by som heter Kantunilulik stannade vi till för en kort paus där vissa passade på att köpa lite mexikansk typ av snabbmat.
En stund efter fem på eftermiddagen var vi framme i Cancun. Vi valde ett hotell rakt över gatan från buss stationen, Hotel Plaza Caribe. Det kändes smidigt både nu på kvällen men framför allt också inför morgondagens transport till flygplatsen.
Vid sextiden när vi gav oss ut hade det redan blivit mörkt. Först försökte vi hitta en bank för att betala den gränsavgiften som vi inte lyckats betala i Merida, men de banker som inte hade stängt kunde av någon anledning inte hjälpa oss i detta ärende.
Sedan vi senast var i Mexiko vid millennieskiftet hade vi tänkt på att köpa riktiga mexikanska Margarita glas. Dessutom hade vi också upptäckt vad bra det var med de små korgarna restaurangerna här har för tortillas. För att köpa detta gav vi oss iväg till en marknad som vi blivit rekommenderade.
Det var gångavstånd och vi gick längs Avenidad Yaxchilán och upp på Avenidad Sunyaxhén till Mercado 28. Här finns massor av små stånd och butiker som säljer allt möjligt, även om det tyvärr var en del turistanpassat. Till vår förvåning var det svårt att hitta den rätta typ av handgjorda glas med blå kant och fot som vi var ute efter. Efter att ha kollat runt och bara hittat ett ställe som hade några enstaka glas som dessutom inte var så snygga, hittade vi till vår glädje äntligen ett ställe som hade ett större antal. Vi plockade ut de bästa glasen och förhandlade till oss ett bra pris. Kvinnan vi köpte dem av var dessutom vänlig nog att packa glasen väldigt noggrant så de skulle klara vår flygresa.
Nästa utmaning blev att hitta de små korgarna för tortillas vilket inte visade sig vara en efterfrågad produkt på denna marknad. De som fanns här var oftast både fula och turistiga i våra ögon. När vi var på väg ifrån marknaden och i princip hade gett upp råkade vi av en händelse hitta en som vi gillade. Det blev ett köp!
På vägen tillbaka gick vi inom en tequila butik men de ville bara sälja riktigt dyr tequila som säkerligen var mycket fin men vi dricker det mest i Margaritas och var inte intresserade att betala över 500 kr för en flaska.
Tillbaka vid hotellet gick vi inom rummet en kort sväng för att lämna det vi köpt innan vi gav oss ut igen.
Vid ett gathörn hoppade vi på en buss in till hotellzonen, det område som av turister kanske är det mest kända i Cancun. Bussresan tog en kvart och vi gick av vid ett ställde som kändes ganska centralt i området. Det var dock mycket lugnare än vi förväntat oss. Gatorna som vi hört alltid var fulla av liv och partystämning var förvånansvärt lugnt.
Restaurangerna var nästintill tomma och pubbar och klubbar antingen stängda eller med mycket få gäster. Nu fick vi se de tydliga bevisen på orkanens brutala framfart. Många byggnader var mer eller mindre förstörda. Charlies n Carlos kända restaurang var helt stäng, liksom Hard rock med tillhörande shoppingcenter. Här saknades också en stor bit ur övre hörnet på byggnaden.
Även om vi hört mycket om orkanens effekter blev vi lite tagna av hur påtagligt det var och vilka allvarliga skador den orsakat.
Att stora hotellkomplex, restauranger och shoppingcenter fortfarande var stängda så här över tre månader efter katastrofen kom lite som en överraskning. Det måste vara en ekonomisk tragik för all verksamhet här.
Restaurang Mexxxtreme
Efter att ha strosat omkring hittade vi en mysig restaurang nära plasten vi hoppat av bussen, Mexxxtreme. Vi slog oss ned utomhus vid ett charmigt litet runt bord. Restaurangen är stor men det var endast vi och två par till som var gäster denna kväll.
Sista kvällen i Mexiko fanns det inga alternativ; varsin stor Margarita var ett måste!
Kyparen tog upp vår order på en burrito och en enchildada.
Anki på restaurang Mexxxtreme
Vi fick ganska snabbt in vår mat och njöt av både god mat och vår älsklingsdrink.
Kvällen var ljummen och skön när vinden blåste in över oss. Det fanns en vj som körde videos med musik för att underhålla oss få gäster. När vi ätit och druckit oss mätta betalade vi och lämnade restaurangen.
Vi gick igenom det lilla centrumet. De hade fått upp en viss stämning på Coco Bongos uteservering, om än en lugn sådan. Det var fortfarande mycket lugnt på stan.
Det var lite otydligt var vi kunde ta bussen tillbaka till vårt hotell men så småningom hittade vi rätt. Det blev flera stopp längs vägen vid olika hotell och så småningom stannade bussen till vid hörnet av samma gata som vi bodde på. En kort promenad tog oss sista biten till hotellet. Trötta stupade vi i sängarna på det lilla hotellrummet för att sova en sista natts sömn i Mexiko för den här resan.
