Strax efter åtta kröp vi ur sängen och gjorde oss klara för att ge oss av på utflykt.
Vi gick bortom Oxxo, i närheten av Grand Plaza, som är en affär i stil med SevenEleven och köpte lite bröd och ost. Sedan satte vi oss vid det lilla torget utanför hotellet och väntade.
Guiden dök upp tjugo över nio. Bussen var redan fullsatt och vi fick sätta oss i varsin ände av den lilla bussen. Den medhavda frukosten fick vi därmed vänta med.
Chauffören Raul körde bussen nordväst ur staden. På vägen passerade vi genom staden Uman vars invånare är direkta ättlingar till den yucatanska Maya befolkning som en gång regerat här.
I de små byarna vi passerade är många hus byggda i lera med stråtak på gammaldags vis, medan en del övergått till tak av plåt.
Innan vi kom till Celestún svängde bussen av vid en liten bro och parkerade. Det blev tio minuters fri tid innan vi åter skulle samlas. Vid en modell av lagunen gav vår chaufför oss sedan en kort genomgång av området, var vi skulle åka och vilka fåglar som finns här.
En av båtarna på väg ut i lagunen.
När genomgången var klar gick vi ut till bryggan utanför. Här fanns många små båtar och gruppen vi reste i delades upp på två. Pelikanerna flög över båten när vi gled iväg mot vårt mål.
En man passerar oss med sin båt.
Det var gott om fåglar i vattnet längs vägen, vit häger är bland annat vanliga. Efter att vi åkt en halvtimma kom vi fram till utflyktens huvudnummer.
Ett område längs ena sidan av sjön var full av rosa flamingos.
Flamingos är speciella djur med sina långa halsar som de kan vrida och vända på hur de vill, och sina stora krokiga näbbar. Vår guide berättade att yngre flamingos inte har den rosa färgen som man förknippar Flamingos med, vilket vi tydligt kunde se. Färgen kommer med ålder och maten. Att det finns en koppling mellan mat och färg kan man förstå när man hör att deras favoritmat är små räkor.
De rör sig framåt med stora graciösa steg och doppar sina huvuden djupt ner i vattnet för att fiska upp föda.
När de tar fart och skall flyga ser de inte ut som någon fågel vi tidigare sett. Deras extremt långa kroppar i horisontellt läge och tunga vindslag är fantastiska.
Guiderna är noga med att inte gå alltför nära eller skrämma fåglarna. Vi gled omkring i vattnet utan motor för att titta på dessa vackra djur. När det blev dags för oss att bege oss vidare gick båtmotorn på låga varv och båten rörde sig långsamt från platsen.
Vita pelikaner
Vi ökade takten och åkte utmed västra stranden. Precis på strandkanten satt ett stort antal hel vita pelikaner, något relativt ovanligt här om vi förstått det rätt.
En vit häger.
Båten svängde in mot stranden och in bland träden i ett mangroove träsk. En smal passage tog oss genom en sträcka med trädgrenar över oss och vid sidorna trädrötter som stack upp ur vattnet.
När vi kom ut stannade vi till vid en brygga. Vi gick inåt land och genom buskage. Här kom vi fram till ett vattenhål och guiderna erbjöd den som ville att det gick bra att bada. Men ingen nappade på erbjudandet. Det var skön temperatur men vädret var inte helt klart och temperaturen hade gärna fått vara något högre om man skulle lockas till bad.
Tigerfågel
Även här håller en del djur till. Vid ena strandkanten stod en Tigerfågel och spanade efter föda, sannolikt var han sugen på någon fisk. Han stod så pass stilla att man nästan undrade om det var en utplacerad uppstoppad fågel, men så började den försiktigt sakta röra sig.
Fjädrarnas färg är i gult och svart och man förstår varför den kallas just Tigerfågel.
I en annan del av vattenhållet var det massor av småfisk i vattnet. Dels en gul variant som höll till nära en trädgren som låg under ytan.
När man kollade lite längre ut i denna del såg vi massor av blå fisk som bara stod stilla i vattnet.
Vi gick tillbaka till båten och nu var det dags att åka tillbaka. Båtens hastighet ökade något men vi kunde ändå se några olika fåglar längs vägen både i vattnet och som flög över oss.
Vi tackade guiden och gick av vid bryggan. Nu hoppade vi på bussen och åkte vidare under fem minuter tills vi nådde staden Chelestún.
I vår utflykt ingick lunch och denna skulle intas på La Playita. Restaurangen har en uteservering med utsikt över stranden men vinden blåste kall och det var molnigt så vi slog oss ned inne. Kyparen kom fram och berättade vad som skulle serveras vilket passade Lasse fint, räkcocktail och grillade fisk med en Sol öl till. Anki som inte äter fisk kunde istället få grillad kyckling.
Restaurangen är enkel i sin stil, utan så mycket utsmyckningar eller dekorationer på väggar eller bord. Maten kom snart in och när vi ätit upp kom ett stort tyskt sällskap så då passade det oss bra att lämna restaurangen.
Vädret var inget vidare. Det var molnigt och blåsigt vilket gjorde att vi tog en promenad igenom den lilla staden istället för att bada och sola på den annars så fina stranden.
Två män på en cykel som passerade oss ropade “Pictura! Pictura!” när de såg att vi hade kameror. Lasse fotograferade dem när de gled förbi och de vinkade glatt.
Celestún är en liten och enkel stad med ett fåtal butiker och serveringar längsmed strandvägen samt vid busshållplatsen som ligger i mitten av staden.
En perfekt dag i skinande sol hade upplevelsen av staden varit lite charmigare.
Ganska snart hade vi gått igenom det vi upplevde som centrum och kom tillbaka till bussen utanför restaurangen. Alla i vårt sällskap tog plats och vi lämnade stan vid halv tre.
Det stora torget i Celestún.
Hemresan gick något snabbare än den gjort åt andra hållet ända tills vi nådde Merida där eftermiddagstrafiken sänkte farten rejält.
Vi passerade en hel del typiska hus för denna trakt.
Bussen bromsade in och släppte av oss vid det lilla torget Plaza Hildalgo utanför vårt hotell. Vi gick upp på rummet och vilade en liten stund. Utanför vårt fönster satt män på en planka och målade om hotellet.
Glada målare som målar hotellet utanför vår balkong.
När vi kom ut igen var det mörkt. Vi promenerade omkring vid torget och gick inom i en av passagerna med en inbyggd innergård. Här var det mycket folk och tre män som stod och spelade och sjöng.
På torget var det fullt liv. Massor av människor hade samlats och vi förstod det skulle bli uppträdande av någon lokalt känd person.
Det var hög festfaktor och gatorna kring torget var avstängda för biltrafik sedan tidigare på dagen.
Portieren hade dagen innan tipsat oss om några olika restauranger och en av dem, Portico del Peregrino, hade vi dessutom läst positivt om. Denna restaurang ligger bara några kvarter från vårt hotell. När vi kom fram såg menyn aptitlig ut och stället ganska mysig så vi bestämde oss för denna restaurang för kvällen.
Vi gick igenom en gång mitt i byggnaden och kom ut till en mycket liten innergård. Med öppen himmel ovan oss, gröna växter som klättrade upp längs de vit betsade väggarna var det än mysigare än vi kunnat ana utifrån.
Kvällen dryck blev ett gott rödvin. Ett L.A Cetto, XA vinos premium, från Valle de Calafia, Baja California.
Menyn hade flera intressanta rätter och Lasse valde Yucatans speciallite, Pollo Phibil, medan Ankis val föll på en läcker Spagetti Bologunese.
Restaurangen var förhållandevis tom och det fanns endast gäster vid ytterligare något bord. Detta innebar att servitörerna gav oss mycket god service och uppmärksamhet. I bakgrunden spelades lite lågt någon lugn latinsk musik.
Plötsligt kom några droppar regn och servitören kom snabbt till undsättning och hjälpte oss byta till ett bord under tak.
Vi var mätta efter stora portioner mat men kunde inte låta bli att ta in en efterrätt som lät så otroligt god, Cocosglas i Kahlua. Och den var precis lika god som den lät på beskrivningen.
Vi betalade, tackade och lämnade den trevliga restaurangen.
