Vi vaknade mitt i natten då traktens alla hundar tävlade om att yla och skälla högst. När de tog paus satte tupparna igång. Jättetrötta kunde vi bara hoppas att allt skulle lugna sig. Strax efter sex på morgonen var det dock dags att gå upp.
Med packningen på ryggen gick vi ner till receptionen och gjorde en snabb utcheckning. Killen som skötte stället var mycket duktig och serviceminded.
Det gick snabbt att gå igenom Corozal centrum och snart kom vi fram till den lilla buss stationen. I ena änden av lokalen ligger biljettkassan där vi köpte varsin biljett med destination Orange Walk.
Vi väntar på att det ska bli dags att stiga ombord på bussen som ska ta oss till Orange Walk
Några minuter innan sju rullade den tomma bussen fram. Bussen var en enkel lokalbuss vilket förde tankarna närmast till en amerikansk skolbuss ur någon film som föreställer 60-talet.
Bussen gjorde många stopp på vägen. Bland annat stannade chauffören till för att lämna mat till sin familj, frun mötte upp och dottern sprang fram och kramade om pappan.
På buss mellan Corozal och Orange Walk
Strax efter åtta rullade bussen in i Orange Walk. En man från företaget vi bokat utflykt med väntade på oss. Denna man visade sig senare också vara vår guide. Vi lyfte ur vårt bagage från bussen som vi en kort stund senare lyfte in i den bil som kom och hämtade oss.
Ett av många julpyntade hus i Orange Walk.
Vid Jungle River Tours i ena hörnet av torget i centrum släpptes vi av och lämnade våra väskor på deras kontor. På frågan om vi ätit frukost, vilket vi inte hunnit, blev vi tipsade om Panificadora La Popular som ligger några kvarter därifrån.
Det finns många söta gatunamn i Orange Walk.
I staden vimlade det av bleka män och kvinnor i kläder som framstod lite speciella. Dessa var mennoniter, en grupp som i många avseenden liknar amish. Männen har alla en typ av stråhatt, modell cowboy, skjorta och hängslen, medan kvinnorna har stora gammaldags klänningar och hättor.
På Panificadora La Popular i Orange Walk köpte vi frukost.
Vi köpte Croissanter, brödbullar och apelsinjuice och slog oss ned på en parkbänk vid torget och åt. Det hade samlats fler utanför det lilla kontoret och vi gick dit.
Jungle River Tours kontor i Orange Walk.
Turen började med en promenad ner till båtplatsen vid Lamanai Riverside Retreat. Det var en vacker och varm morgon.
Nere vid båten stötte vi ihop med Melissa och Aron från Australien som vi träffat dagen innan då vi åkte samma buss.
Båten blev förhållandevis full med ett 20 tal passagerare. När vi drog iväg såg vi en del fåglar längs floden i närheten av staden.
På väg med båt i hög fart.
Första sträckan längs New River var ganska lugn. Bland annat gjorde vi stopp för att se på en typ av fladdermus som sätter sig vid trädstammar och vackra blommor som var lite speciella.
Längre fram stannade vi till och såg på dels en fågel som gick runt på näckrosblad och pickade och sedan rovfåglar i ett par som sysslade med att bygga bo.
Men sedan gasade vår guide på, sannolikt för att hålla någon typ av tidsschema.
Det var en längre båttransport än vi förutsett men så småningom steg vi av på en brygga vid Lamanai utmed New River Lagoon. När vi gick iland hörde vi skriken från vrålapor någonstans inne i djungeln.
Namnet Lamanai betyder submerged crocoodile och kommer från Mayaindinernas benämning av platsen.
Efter vi ställt av lite mat och dryck där vi senare skulle inta lunch gick vi iväg.
Första stoppet blev vid ett mycket gammalt träd som var täckt av växter som livnär sig på trädet, strangler fig.
Nu följde vi en stig igenom djungelbuskage. Vår guide sa till oss att stå still om vi mötte en Jaguar, men sa samtidigt att ingen hade sett någon på det sättet här utan bara upptäckt dem på foton efter de kommit hem.
Mask Temple i Lamanai
Första stoppet blev Mask Temple. Vår guide berättade om hur Maya byggde nya tempel ovanpå tdigare tempel och att det därför ofta fanns flera lager på byggnationerna. Vid detta tempel finns bevis på flera sådana lager. Under ett av dessa har man funnit en fantastisk skulptur av ett ansikte. Ansiktet har diverse utsmyckningar på sig och är troligen en avbild av någon Maya härskare.
Mask Temple i Lamanai
Skulpturen är cirka tre meter hög och kändes något mer speciellt än det vi sett vid Tulums Maya tempel, även om Tulums ruiner är mycket vackert beläget precis vid havet.
På den vänstra sidan om den stora trappan hade man inte avtäckt lager av byggnaden på samma sätt. Sannolikt finns ännu ett skulpterat huvud där.
Intill templet ligger en sten som tidigare stått framför det och med en inristning föreställande en härskare. Det mest speciella med denna är att den är av vulkansten och var gjord i ett stycke. Närmaste vulkan finns i Guatemala, alltså en lång bit bort för att frakta en sådan tung sten och detta för kanske 1000 år sedan eller mer.
Nästa stopp blev High Temple, den högsta vid Lamenai och detta innebar också att det var dags för oss att klättra lite. Det ser inte så jobbigt ut, men trappstegen är smala och höga samt inte alltid jämna.
Anki klättrar upp för High Temple i Lamanai
Vi kämpade oss upp och fick en vacker utsikt över hela området med djungel och vatten runt om. De 34 metrarna kändes verkligen högt och när man gick ner fick man ta det lugnt för att inte ramla.
Vacker utsikt ifrån High Temple i Lamanai
Stella 9 och N10-43 ligger nära High Temple. Dessa är inte lika stora men ristningen i stenen vid Stella 9 är tydlig och vacker.
Stela 9
Vi fortsatte vidare till Royal Complex där Jaguar Temple ligger. Området runt Jaguar templet är fullt av lämningar efter byggnader. Vår guide visade vilka lämningar som tex hade fungerat som sängar.
Royal Complex
Efter att ha passerat en del sådana här lämningar kom vi fram till Jaguar Temple. Man kan klättra upp även på detta tempel men alla verkade nöjda med den tidigare klättringen.
Jaguar Temple
Guiden ledde oss tillbaka till platsen vi utgått från och in på ett litet museum. Museet visade upp information om de olika maya kulturerna som levt runt platsen, och diverse föremål som t.ex. krukor, lerkärl och avbilder på stenar.
Vår guide brinner verkligen för ämnet och Lamanai. Han berättade allt med stor inlevelse och informerade oss flera gånger på museet att det stora flertalet föremål dock inte finns här just nu, då byggnaden är byggd på ett sätt som gör det svårt att säkerställa att föremålen inte blir stulna eller förstörda av miljön.
Han fortsatte med att berätta att man här hittat så mycket föremål att resten av Maya ställena runt om i Centralamerika skulle bli gröna av avund, men det kommer alltså inte att visas förrän man byggt om museet.
Här avslutades vår guidade tur med att vår guide önskade oss all lycka och framgång i livet samt tackade oss för vårt besök.
Det var dags för lunch och vi tog plats på bänkar utmed bord intill det lilla besökscentrumet. Guidens syster hade lagat maten som bestod av kyckling, ris med bönor, bananer och sallad. Efter vi ätit upp snackade vi en stund med ett kanadensiskt par från Edmonton som var på rundresa i Belize men främst skulle besöka strandbyar i landet. “I’m a bit of a beachbum, you know” sa killen.
Anki & Lasse i båten på väg från Lamanai
Vi gick ombord båten och nu var det full gas tillbaka till Orange Walk. Vädret hade blivit mulet och det var lite kyligare i vinden. På utflykten hade vi träffat ett norskt par från Trondheim som vi talade en stund med i båten och bytte lite restips. På resan tillbaka blev det inga stopp och vi såg inte heller så mycket djurliv den vägen.
När vi lämnade båten slog det norska paret och Australiensarna följe med oss in till stan. De hade bokat en natt till i stan medan vi hade planer på att dra vidare. Inne i stan tog vi avsked och sa att vi kanske ses igen någonstans längs vägarna.
När vi kom till busshållplatsen var den stängd och vi fick besked om att det inte skulle gå fler bussar till Belize idag. Taxichaufförerna passade på att erbjuda förhållandevis dyra körningar. Vid busshållplatsen ett kort bit därifrån satt ett par från Venedig, Italien och vi började prata med dem om buss situationen. De hade kommit hit nyligen från Chetumal. Exakt vad buss problemet bestod av var oklart men vi uppfattade att det handlade om en strejk eller något liknande.
Italienarna hade fått olika besked om när bussen till Belize city skulle komma, eller om det kom någon alls. Vi slog oss ner bredvid dem och väntade.
Glassbil i Orange Walk
Den lokala “glassbilen” dök upp, det vill säga en bil med flak med parasoll på. Under det uppfällda parasollet fanns kärl med glass i. Taxichaufförerna kom och handlade och sa att detta var godaste glassen i stan.
När vi väntat i en och en halv timma och det började skymma gav vi upp. Eftersom bussen inte verkade dyka upp fick det bli att stanna en natt i stan. Italienarna frågade vart vi skulle ta vägen och bestämde sig för att göra oss sällskap.
Med ryggsäckarna på ryggen gick vi ner till båtplatsen vi åkt från tidigare idag. På vägen stötte vi på en kvinnlig polis som sa att det visst kom en buss men nästan två timmar senare, vilket lät så osäkert att vi inte satsade på det utan fortsatte.
Vi kom ner till Lamanai Riverside Retreat och passande nog hade två rum nyligen blivit lediga och höll just nu på att städas. Aron och Melissa från Australien var redan här och blev glatt överraskade när vi dök upp.
Under tiden vi väntade på rummen som skulle bli klara satt vi och snackade alla tre paren och drack en öl.
Rummen blev klara och vi ställde in väskorna och bytte om. På utsidan såg rummen ut som någon slags stuga men på insidan som vanliga enkla rum.
Lamanai Riverside Retreat bar & restaurang
Vi återvände till restaurangen och slog oss ner tillsammans med Aron och Melissa. Melissa bad innehavaren Raul att se om han inte kunde få tag i en krokodil som han hade lyckats med kvällen innan. En stund senare dök han upp med en liten krokodil som han trodde var cirka två år.
En två år gammal krokodil på Ankis arm
Den var mjuk och man höll den under magen och i dess svans. När vi klappade den uppe på huvudet mellan ögonen blundade den ungefär som en hund som njuter av att bli klappad.
Det blev dags att beställa in mat och mer öl. Lasse tog en Mayan fiskrätt och Anki en kycklingrätt. En stund senare dök även det norska paret upp och gjorde oss sällskap.
Italienare, norrmänn, australiensare och svenskar skålar i öl på Lamanai Riverside Retreat
Det blev en trevlig kväll där vi bytte restips och gav varandra idéer. Det var trevligt och blev bra mycket senare än vi tänkt oss då vi var trötta från resandet och utflykten.
Lamanai Riverside Retreat
Klockan sprang snabbt iväg och vi var rejält trötta när vi lämnade restaurangen och gick in för att lägga oss.
Boende på Lamanai Riverside Retreat
