Det kändes som mitt i natten när vi kröp ur sängarna, och det var det ju, klockan var halvfem på morgonen. Vi hade packat det mesta innan men det fanns ändå necessärer och liknande som skulle ner i väskorna.
Något försenade lämnade vi rummet med vår packning. Det fanns ingen i receptionen så vi kunde inte checka ut eller lämna väskorna. Lasse skrev en lapp om att vi skulle komma tillbaka under dagen och betala, och lämnade lappen ihop med nyckeln till rummet.
Det var riktigt mörkt när vi påbörjade bilresan ut ifrån stan. Lasse och Clifford satt på flaket till bilen medan Anki och Jenni satt inne i bilen.
Clifford väntade redan på oss och på parkeringen var även hans fru som skulle följa med oss. Anki hoppade in i bilen med henne, medan Lasse slängde upp bagaget på flaket för att sedan själv hoppa upp där tillsammans med Clifford.
Innan vi drog ut ur staden stannade vi till hemma hos paret och dumpade av våra väskor i deras mycket enkla hus.
Nu bar det iväg igenom San Ignacio och genom Santa Elena som i stort sett växt ihop med den tidigare. Det var fortfarande mycket mörkt ute men under resan kunde vi se gryningsljuset sakta växa fram vid horisonten. Speciellt bra kunde Lasse se detta bak på flaket till bilen. Ett bildäck med någon sittdyna på agerade säte, och säkerhetsbälte…ja något sådant var det ju inte tal om här.
Bilen passerade spanish lookout, ett amish samhälle strax öster om staden och vidare genom landsvägar. Vi stannade till och gick av för att bilen skulle kunna passera en flod med hjälp av en slags pråm för bilar. Denna drevs av en man som drog runt något slags vajersystem för att driva pråmen den korta sträckan.
Alla utom chauffören var tvungna att gå ur och av fordonen. Överfarten tog några få minuter och sedan fortsatte bilfärden.
Vägarna blev mindre, ojämnare och ödsligare under tiden växligheten blev tätare och högre. När bilen rullade av vägen och in på en gräsplan hade det blivit ljust ute även om det än så länge var tidigt.
Vi gick längs en övervuxen väg och i träden som kantade satt Papegojor och Toucan fåglar. Det var mycket fågelliv så här den första ljusa morgontimman. Clifford ledde oss över en bäck. Bäcken fick vi gå över balanserande på en trädstam som låg fälld över bäcken. Som stöd för balansen använde vi en lång avbladad gren från någon slags palm. Vi kom in i mer tätbevuxen djungel och vrålaporna kunde inte vara så långt borta nu. Marken var mjuk och lite lerig.
Färska spår, en jaguar finns i närheten.
Clifford letade spår och fann stora spår efter en jaguar. Det behövs ingen expert för att inse att detta inte var någon liten katt. Ett djur vi gärna skulle vilja se, men kanske inte möta…
Clifford hade med sig ett gevär, som en säkerhet om det skulle uppstå någon farlig situation. Spåren var mycket tydliga och sannolikt mycket ganska färskt.
Vi fortsatte in i djungeln och där det var alltför snårigt rensade Clifford vår väg med en machete. Innan utfärden hade vi blivit tipsade om att ta på myggmedel och vi hade också med oss. För att närma oss vrålaporna gick vi till en liten sjö inne i djungeln och myggen blev allt besvärligare. Vi ställer oss undrande till om vårt myggmedel verkligen hade någon som helst effekt på dessa moskiter. Det kändes snarare som de tyckte om det.
Vi satt på palmblad Clifford huggit ner, njöt av en god macka, och tittade ut över denna vackra sjö. Då och då hördes ljud från någon krokodil som gled ner i vattnet. Vi lyckades dock inte se någon.
Clifford högg ner tre gigantiska palmblad som utgjorde perfekt sittunderlag för oss då vi skulle ta en paus. Jenny hade fixat mackor till oss och under tiden vi andra åt stack Clifford iväg för att kolla efter djur.
Under tiden skulle vi spana efter krokodiler i sjön. Vi hörde det rörde sig i vattnet men såg aldrig något av den.
Clifford gräver och stöter en pinne i stocken för att locka fram ormen han sett.
Clifford kom tillbaka och berättade att han sett en gigantisk orm. Vi följde med honom till platsen han sett den och han pekade ut den inne i en trädstam på marken. Det var knappt man kunde ana den, men visst. “Do you want me to make it come out” sa han. “Sure” svarade vi och såg honom plocka fram en gren för att reta ut den. Den var inte så villig så han fortsatte och då började en jätteorm ringla ut. Clifford greppar snabbt den vid huvudet!
Clifford med en Yellow tail i säkert grepp.
Rena crocodile hunter tilltaget. Lätt chockerade såg vi på när han lyfte upp hela ormen som var flera meter lång. Men han verkade lugn och det gjorde även oss lugna. Han berättade att det var en Yellow tail.
På Cliffords förslag gick vi fram och kände på huden som var mjuk och smidig. Han höll upp den och poserade stolt med den. När det var dags att släppa ormen tog han sats och slängde iväg den så långt ifrån sig han kunde. Ormen fann sig snabbt och slingrade in bland växter och träd några meter från oss.
När vi fortsatte såg vi fler spår efter ännu en jaguar, nu något mindre.
Under timmarna vi gått runt i djungeln hade vi varken sett eller hört någon annan, även om det var uppenbart på sina ställen att maskiner varit framme och avverkat träd. Clifford sa att Coca-cola Company ägde marken vi gick runt på.
I en liten dunge mitt i den för övrigt öde djungeln stötte vi på två män som plockade någon typ av frukt. De utbytte några ord med Clifford under tiden vi passerade.
Vi kom ut i lite öppnare miljöer där solljuset trängde igenom bättre och bladens gröna färger var klarare. Det var varmt när inte djungelns träd och blad skuggade oss. Clifford ledde och via en liten grusväg från vilken han högg ut en väg in i nästa djungel.
Här finns Maya tempel som inte grävts ut men formationerna gick inte att ta fel på under växter och stora träd med stora rötter ovan jord.
Clifford gick iväg för att spana runt efter mer djur när en parkvakt med hund dök upp. Vakten var lite frågande om vilka vi var och vad vi gjorde där men när Clifford kom tillbaka var det inga problem. De kände varandra och stod och talade en stund. När vi lämnade platsen berättade Clifford att vaktens uppgift är att försöka undvika plundring från Maya lämningarna som snart skulle grävas ut av arkeologer.
Nu vände vi och gick tillbaka längs den lilla ån.
Vi gick genom snår och buskage tills vi kom fram till trästammen över igen. Om möjligt upplevdes den ännu halare nu på tillbakavägen men vi kom över alla fyra utan problem.
Strax innan vi kommit tillbaka till platsen vi parkerat stannade vi till vid några kokosnötspalmer. Clifford slängde av sig sina skor och klättrade upp i en av de höga palmerna. Han valde ut kokosnötter som var lagom omogna och kastade ner dem på marken. När han tagit sig ner igen högg han upp ett hål i varsin till oss alla fyra så vi kunde dricka. Koknötsvattnet var transparent och smakar mest vatten.
Clifford har plockat ner kokosnötter som vi ska dricka.
När vi kom tillbaka till bilen satt männen vi träffat i djungeln och väntade på oss. Clifford hade lovat dem skjuts på vägen tillbaka och de hoppade upp på flaket. På vägen tillbaka talade en av männen om att de sett Jaguaren vi sett spåren av. Sannolikt var det därför vi inte sett den då den fått vittring av dem.
När vi närmade oss en större väg släppte vi av dem.
Clifford och Lasse satt kvar på flaket och snackade. Clifford har tidigare spelat fotboll och är fortfarande mycket intresserad. Han hade koll på både Henke och Slatan och hur Sverige var som fotbollsnation.
Snart var vi inne i San Ignacio stad igen. Först åkte vi till Clifford och Jennis hus för att hämta våra väskor. Vi var inne i det enkla huset och fick låna telefonen för att ringa Jungle Lodge i Tikal då vi beräknades bli senare än väntat, men lyckades inte komma fram.
Eftersom det var juldagen var hela familjen hemma i trädgården rakt över. Det visade sig vara Cliffords familj och mamman kom och gav oss tallrikar med mat hon lagat som vi kunde ta med oss.
Receptionen på Cahal Pech Village.
Vi åkte upp till vårat hotell, Cahal Pech Village, för att betala för vår vistelse där. Tjejen som hjälpt oss med bokningen i Tikal dagen innan stod i receptionen och hade fått vårat meddelande från morgonen. Hon påminde oss också att vi skulle komma att bli sena till Tikal och hjälpte oss ringa igen för att meddela att vi skulle komma fram senare.
Vi betalade och tackade för oss. Clifford och Jenny skjutsade oss nu ut ur San Ignacio och direkt till gränsövergången mellan Belize och Guatemala. På Belize sidan parkerade de bilen och följde med och hjälpte till och bära lite väskor. Vid gränskontrollen fick vi betalade en utreseskatt på totalt 37 US dollar tillsammans från Belize men i övrigt gick det smidigt.
Clifford och Jenny följde till och med över Guatemlas gränskontroll som inte var så ordnad och organiserad. Vid en liten lucka fick vi formulär att fylla i och när det var fixat fick vi betala en avgift på 3 US dollar var för ett visum in där. Mannen i kassan stämplade i båda passen och sedan var allt klart. Clifford hade hjälpt oss att hitta en taxichaufför som skulle köra till Tikal. Han var mån om vår säkerhet och hade tagit uppgifter på chauffören för att se till att det var en seriös chaufför.
Anki i taxi på väg från gränsen mot Tikal.
Vi tackade för hjälpen, betalade för dagens utflykt, slängde in väskorna i taxin och åkte iväg. Ganska snart blev vi stoppade vid en vägkontroll med militärer som kollade chaufförens papper och tittade in på oss i baksätet.
Byggnader och miljöer utmed vägen gav oss upplevelse av ett enklare och fattigare land än vad vi upplevt i Mexiko och Belize. Vi var trötta efter utflykten och lutade oss bakåt och lät landskapet gled förbi.
Efter 1,5 timmar nådde vi infarten till Tikal. Avgiften för att komma in i parken var 50 Q var vilket vi fick betala från taxin eftersom vi skulle bo inne i området. Taxi fick köra en bra bit innan vi kom fram och vi kunde hoppa av vid receptionen.
Sovrum på Jungle Lodge.
Det var sen eftermiddag när vi lyfte in våra väskor på rum 10 A på Jungle Lodge. Detta boende var lite dyrare än de boenden som man kan få i Florens och Santa Elena, men detta ligger otroligt bra till med gångavstånd till Mayatempeln. Vi hann inte gå in denna dag, men skulle kunna ta oss dit på bekvämt sätt nästa dag utan att behöva ta en buss eller taxi.
Apa i trädet utanför vårt boende.
Det var skönt att komma ur trekkingskorna och vila fötterna en stund. När vi bara varit på rummet en kort stund hörde vi apor utanför och gick ut. I träden alldeles utanför hoppade en apa från gren till gren och fantastiska hopp mellan träden. Vi kan inte säkert säga vilken typ men misstänker att det var en spindelapa på det sätt den rörde sig.
Det skymde snabbt och var snart helt mörkt ute. Vi slappade någon timma på rummet innan vi klädde om för middag.
Inne på restaurangen på Jungle Lodge.
Uppe i huvudbyggnaden där receptionen ligger finner man också en restaurang. Här serverades en buffé. Det fanns flera olika valmöjligheter av både kyckling, kött, fisk och pasta och en kock serverade maten på våra tallrikar. Det var gott och vi kunde avrunda middagen med en liten efterrätt som ingick.
På rummet fungerar strömmen bara till elva på kvällen och sedan är den borta till tidig morgon. Vi hann dock somna innan elektrisiteten stängts av.
Vår lodge kvällstid.
