Denna morgon vaknade vi alltså i Doha i landet Qatar. Det är aldrig ett resmål vi planerat att åka till, men passade bra som ett stopover från Maldiverna.
Utsikt ifrån vårt hotellrum på Rydges i Qatar.
När vi drog undan persiennen såg vi att baksidan av hotellet hade en stor tom plats innan intilliggande bebyggelse.
Vi åkte ner till andra våningen och letade upp rummet där frukosten serverades. Hotellet är fint med 11 våningsplan. Alla rum ligger utmed hotellets ytterkant och i mitten är det öppet från golvnivå till tak.
Eftersom det var Ramadan får man inte äta eller dricka öppet under dagtid. På hotell är det dock ok för oss turister att äta, men det gjorde också att vi var väldigt få som åt frukost, kanske var 5-7 stycken sammanlagt.
Förutom det vanliga utbudet fanns bland annat goda oliver, hummus, dry-yogurt och Fetaost. Dessutom fanns en ovanlig fruktsort som vi aldrig tidigare testat som såg ut som små röda kärnor, och som var goda.
Personalen var mycket trevlig och hjälpsam och berättade gärna vad som serverades.
När vi ätit frukost gick vi ner och pratade med en i personalen för att bolla lite idéer vad vi skulle göra under vårt korta besök här. Han hänvisade främst till taxi och hade egentligen inte hade några förslag på direkta utflyktsmål.
Lite osäkra på hur vi skulle lägga upp dagen gick vi upp till rummet och packade ihop vårt bagage för att kunna ställa in det i bagagerum och ge oss ut för att se oss om i Qatar.
Vi lämnade rummet, checkade ut och placerade bagage i ett bagagerum. När vi pratade med en annan av portiererna kom han med lite förslag på vart han tyckte vi skulle åka och vad vi skulle göra under dagen. Han fixade ett exemplar av Marhaba till oss, en katalog som innehåller en hel del bra tips och information om Doha och Qatar.
I sofforna kring fontänen nere vid receptionen satt en man i den traditionella utstyrseln med vit dräkt, rödvit huvudduk som hålls på plats av ett slags rep. Som vi uppfattar det är det så man klär för att visa status och strikthet, som en formell kostym med slips i ”västvärlden”.
Corniche, en lång strandpromenad i Doha
Innan vi gav oss iväg med taxi i Qatar ville vi dock gå ner till Corniche, som är en lång strandpromenad. Doha ligger utmed Persiska viken och ifrån denna strandpromenad får man en fin utsikt över hela bukten och stadens innerkärna.
Utsikt över stadskärnan i Doha ifrån Corniche strandpromenad.
Det var strålande sol, mycket varmt och hett. Rakt över Rydges hotell ligger inrikes ministeriet och i närheten även Emirens palats. När vi skulle passera gatorna fanns inga övergångställen så vi fick springa när det blev korta luckor i den annars så hetsiga trafiken.
Denna del av bukten där vi stod ligger nära hamnen och de arabiska delarna av Doha. I bortre delen av bukten som vi tittat på ifrån strandpromenaden ligger lyxhotellen, bland annat det speciellt byggda Sheraton och Four seasons och höghusen i den mer internationella delen av staden.
Hotell Rydges i Doha.
Vi återvände till vårt hotell där vi skulle mötas upp av en taxi som skulle köra oss. Efter en kort väntan i sofforna dök vår chaufför upp.
Vi hoppade in i bilen och blev först skjutsade till en affär i ett område med massor av elektronikbutiker i den arabiska delen av staden där vi kunde köpa DV-band till vår videokamera. Det var två kvinnor som jobbade i butiken. Man är inte van vid denna kultur och kan inte låta bli att fascineras lite av att det var just två kvinnor som jobbade i denna elektronikbutik, en med slöja och en utan. Den senare var vassare på engelska och hjälpte oss. En man stod på stege för att byta lampa i butiken och pratade glatt med de båda kvinnorna.
Alla verkar så vänliga och tillmötesgående!
Väl trafikerad gata i Doha.
På denna gata stannade vår taxichaufför till för att vi skulle kunna köpa nytt dv-band.
Taxichauffören väntade utanför och vi fortsatte ut från staden. Eftersom det var ramadan var vi lite osäkra på hur känsligt det var med dryck på dagtid, de själva får varken dricka eller äta under dygnets ljusa timmar, så vi frågade och taxichauffören som sa att det var helt OK. Inte bara det, när vi rullade igenom staden Al Wakra så frågade han om vi ville stanna och köpa vatten. Det blev ett kort stopp i en liten butik där vi gick in och köpte vatten, läsk och en chokladbit. Eftersom det ändå är lite känsligt drack vi lite diskret i baksätet.
Taxiresa utifrån Doha mot Qatars ökenlandskap. I fjärran ser vi ett av landets många oljeraffinaderier
Vår taxiresa gick söderut genom rena öknen, ett helt platt och öde landskap utan byggnader och växter. Efter 40 minuter dök oljeraffinaderier upp utmed kusten och en stund senare kom vi fram till Sealine Beach Resort.
Från en vaktkur kom en man ut och vi fick betala 30 Ryijas var för inträde som gav oss tillgång till bland annat poolen på anläggningen.
Sealine Beach Resort
När vi lämnade taxin kom vi överens med vår taxichaufför att han skulle hämta upp oss vid halv fyra tiden samma eftermiddag.
Vi gick in genom den fina entréen, passerade receptionen och lobbyn och kom vi ut i en fin parkmiljö med gräsmatta med palmer och blommor.
Precis vid baksidan av Sealine Beach Resort finns möblemang med möjlighet att sitta och ha affärsmöten eller enbart koppla av.
Följde man vägen från hotellet genom parkmiljön kommer man rakt ner till stranden.
Det var få personer på stranden, endast några turister roade sig med vattenskidåkning. Men det var lång fin strandremsa.
Vi återvände inomhus för att sätta från oss ryggsäcken i ett bagagerum och gick sen åter ut på stranden igen. Vi insåg att det här var ok att lätta lite på kläderna vilket var otroligt skönt att kunna göra i den heta värmen.
Vi gick en promenad söderut på stranden, tog av oss sandalerna och doppade tårna i persiska viken. Temperaturen i vattnet var minst sagt ljummen, bland det varmare vi upplevt i havsvatten.
Även i luften var temperaturen mycket varm.
Efter cirka en halvtimmas promenad närmade vi oss sanddynerna söder om anläggningen. Utmed stranden fanns permanenta parasoll och det var skönt att stanna till härunder och svalka sig lite.
Stranden här tycktes mer allmän och öppen för allmänheten. Tyvärr var den smutsigare och skräpigare, jeepar och liknande fordon med mer terrängliknande egenskaper körde på stranden vilket också gjorde den full med hjulspår.
Vi såg varningsskyltar för Jellyfish vilket gjorde oss mindre sugna på att hoppa i.
Här vände vi och så här en bit ifrån anläggningen kunde man se raffinaderierna bortom hotellet och stranden. För oss kändes det lite märkligt att lägga en semesteranläggning och en sådan industri så nära inpå varandra.
För de som önskar rida kameler finns även denna möjlighet på Sealine Beach Resort.
Tillbaka vid hotellet passerade vi en kamel som fanns tillgänglig för de som önskade prova på att rida kamel. Vi ville dock ha lite mer ös och gick inom hotellet för att dricka lite vatten och plocka fram våra körkort för att få hyra varsin fyrhjulig motorcykel för att köra ut på sanddynerna.
För de som önskar rida kameler finns även denna möjlighet på Sealine Beach Resort.
Det kostade 150 Riyals för en timme per fordon. En person instruerade oss, gav oss varsin hjälm och motorcykel varpå vi gav oss av.
Efter lite initialt strul med att komma underfull med hur fotväxlarna fungerade och vilka som skulle användas i olika situationer så drog vi iväg över sanddynerna och ökenlandskap.
På fyrhjulig motorcykel utforskar vi sanddynerna utanför Sealine Beach Resort.
Vi körde till en lite mer orörd brant sanddyna och stannade till. Lasse tog några duktiga kliv för att ta sig upp på till toppen av denna till fots. Något som tog duktigt på flåset men gav en fin utsikt över en klassisk sanddyne formation. Hela utsikten var ett riktigt ökenlandskap av sand och höga sanddynor.
Eftersom klockan blivit tre föll skuggorna vackert över landskapet där det inte var platt.
Vi gasade iväg igen och körde mot havet, hoppade över ojämnheter och studsade uppkörda spår från andra fordon.
Klockan gick snabbt och snart hade vår tid gått ut och vi gasade tillbaka till Sealine Beach Resort.
Vår chaufför, Radha, väntade på oss när vi körde in igenom grindarna. Vi parkerade våra motorcyklar, hämtade upp vår ryggsäck och gick till bilen som var parkerad utanför grinden.
Resan tillbaka gick samma väg som tidigare, om än kanske något snabbare.
När vi kom tillbaka till Doha diskuterade vi ett besök på den arabiska marknaden med Radha som körde oss till Souq waqif, den gamla täckta marknaden i den arabiska delen av staden. Det var knappt man förstod vad den gamla slitna yttre delen av byggnaden innehöll eller var vi skulle ta oss in.
Via en smal gång in hittade man en labyrint av små smala gångar med små butiker av diverse slag. De försökte, till vår förvåning, sälja på oss huvudduk och liknande traditionell klädsel för Qatar men även vanliga kläder och skor.
Det fanns även saker som kastruller och köksgeråd och mycket annat blandat. Gränderna var smala, dovt upplysta och ibland såg det ut som man höll på att bygga eller riva något.
Det som fick oss att gå in i en butik var färggranna kryddor i stora högar. Mannen i butiken berättade vilken krydda som var vad.
Valet föll på ett halvt kilo curry och ett halv kilo chili-krydda till ett mycket bra pris. Ett kilo fina kryddor för endast 25 kronor. Det kan jämföras med snittpris på 20 kronor för mindre än 50 gram i små burkar här hemma i Sverige.
När vi kom ut från marknaden sjönk solen ned bakom intill liggande moské med tillhörande minaret och det började sakta skymma i stan.
Innan vi återvände till hotellet körde vår chaufför oss till ett område med affärer i denna arabiska del av staden. De var stängda för några timmar och skulle öppna igen vid sju så vi stannade bara till för att se miljön.
Affärskvarteren i Doha
På hotellet klädde vi om för kväll och middagen. Det var fortfarande mycket varmt ute och på väg till norra delen av staden så bad vi vår chaufför att stanna till utmed Al Corniche Street.
Kvällsvy över centrala Doha
Sheratons annorlunda byggnad blir fint upplyst när mörkret lagt sig, och fullmånen speglas vackert i havet.
Vi gick ut i närheten av Dhow Jetty på en liten bredare del av strandpromenaden och såg på utsikten över höghusen i norra delen av staden samt fotograferade lite. När vi stod där dök en stor varmt röd måne upp vid horisonten och gled sakta uppåt på himmeln.
Fullmåne över Persiska viken och Doha.
När vi återvände till bilen körde han oss till City-center Doha, ett varuhus som var vackert utsmyckat. Fast lamporna kring palmerna förde lite tankar till en exotisk jul.
Inne på det stora varuhuset City-center Doha.
Det var mycket som inte var öppet ännu och vi gick bort till Starbucks, slog oss ned i sköna fåtöljer och tog oss lite att dricka. På andra våningen var klädesaffären Promod öppen och Anki gick igång på lite shopping så här sista stund på resan. I automaten på samma våning passade vi på att ta ut lite kontanter för att betala vår taxichaufför senare.
På våningen under låg ett stort Carrefour och Anki sprang in och köpte extra hudlotion. Huden var torr och solbrännan kunde lätt torka ut huden så vi skulle passa på att smörja in oss extra på kvällen innan flygresan.
Ingången till varuhuset City-center Doha.
När vi kom ut väntade redan Radha på oss. Nu hade vi tänkt åka till en restaurang som hette Balhambar som vi läst ett positivt tips om. Chauffören kände inte till det men tog reda på adressen och körde oss dit.
Tyvärr visade det sig att det var stängt beroende på ombyggnad. Radha frågade oss lite vad vi ville ha för mat och när vi pratade om Qatar mat och arabiskt så nickade han och körde iväg.
Al-Majless restaurang.
Al-Majless som specialiserar sig på arabisk mat ligger i ett område med många restauranger. Vi blev visade ett vanligt bord men fick även valet att ta ett mer arabiskt rum, vilket vi fastnade för. Med kuddar och madrasser på golvet och ett lågt bord i ett mycket mysigt och lite avskilt rum slog vi oss ned. Skorna parkerade vi utanför och när vi beställt så drog servitören för ett draperi.
Al-Majless restaurang.
Beställningen blev en blandad tallrik förrätt som bland annat bestod av Hummus, Olivsallad, och lite andra goda rätter. Till huvudrätt föreslog vår servitör en tallrik blandade barbecues vilket bland annat bestod av kebab, kycklingspett, lammkotlett med mera.
Förutom detta fick vi in en korg med gott och lite speciellt bröd. Vi hade redan blivit serverade bordsvatten men beställde dessutom varsin juice; Anki en apelsinjuice och Lasse en limejuice.
Det finns ingen alkohol på menyn, helt enligt islams religion.
Al-Majless restaurang.
Maten var mycket god och riklig. Det var riktigt mysigt att sitta i denna miljö och äta.
När vi ätit upp och satt och smälte maten och tog det lugnt så satte bönesången igång. Om det var något inne ifrån restaurangen eller från någon minaret utanför vet vi inte, men det kändes väldigt genuint.
Ute på gatan passerade människor i traditionell klädsel och bilarna kröp fram i den intensiva trafiken. Vår chaufför stannade till på gatan och det bildades lite kö tills vi hunnit över och in i bilen, vilket dock inte verkade störa någon.
Gatan utanför Al-Majless restaurang.
Nu åkte vi till hotellet och hämtade våra väskor för att sedan åka iväg till flygplatsen. När vi åkt fem minuter bad vi Radha att stanna bilen då vi inte hittade våra pass. Vi rotade runt i alla väskor och under tiden bad Lasse Radha ringa receptionen och höra så de säkert inte hade kvar passen där.
Det visade sig att de mycket riktigt hade kvar passen, när vi hade checkat ut på förmiddagen sa mannen i receptionen att vi sannolikt redan fått dem och vi hade varit så trötta kvällen innan att vi själva trodde på det. Nu satte sig någon från hotellet sig i en bil och körde bort till oss där vi stod utmed vägen.
När vi fått passen fortsatte vi till flygplatsen där vi tackade Radha för en lång dag och gick in.
Utsikt ifrån vår gate på Dohas flygplats.
Efter att ha checkat in och handlat lite i tax-free butiken gick vi vidare till gaten. En stund senare gick vi på planet.
Klockan var efter midnatt och vi var ganska trötta. Vi somnade ganska snart.
Tidigt nästa morgon klev vi av planet på Frankfurts flygplats där vi fick tillbringa någon timma innan vi satte oss på ännu ett plan för att ta oss hem till en vacker höstdag i Sverige.
