Trycket hade ökat lite på hotellet och denna frukost var det en liten kö till frukosten på hotellet. Servitörerna placerade ut hotellgästerna så snart bord blev lediga. Det löpte på ganska snabbt och snart satt vi och åt lite flingor, mackor och drack juice och kaffe.
På bussturen dagen innan hade vi blivit sugna att se oss runt i området vid Belem som såg så trevligt ut. Runt hörnet från hotellet, vid Praca Da Figueira hittade vi hållplatsen för Carris tram nummer 15 som tog oss till Belem på 30-40 minuter.
Vi hoppade av och gick genom en park för att ta oss mot vattnet. Det såg först svårt ut att ta sig över vägen men så upptäckte vi en bit längre bort en gångtunnel under som tog oss till andra sidan vägen.
Det vi ville kika närmare på just här var monumentet över upptäcktsresanden, Padrao Dos Descobrimentos, vilket är ett vackert monument som känns både klassisk och mordern samtidigt och som är en mycket typisk bild från Lissabon. Detta lockade till lite fotograferande under en stund och från olika vinklar.
Monumentets namn översätts till engelska som ”Monument to the discoveries” och avbilda Prins Henry Navigatören som leder en grupp portugisiska upptäcktsresanden ut i det okända.
Vi gick strandpromenaden västerut och när vi gått en bit kom vi till ett fik där vi satte oss och beställde dricka.
Vi njöt av den sköna varma solen som värmde från en klar blå himmel, vi hade kanske tur med vädret för vi hade hört om mycket regn vilket bekräftades av någon som varit där bara någon vecka tidigare.
Bara ett stenkast från fiket ligger Torre de Belem, som en gång i tiden agerat vaktbyggnad för de fartyg som kom in till Lissabon och som fick avlägga någon typ av tull.
Anki la sig på en bänk i solen och njöt medan Lasse gick runt, fotograferade och filmade lite samt kollade på portugiser som strosade runt.
När vi skulle gå tillbaka till Belems lilla centrum passerade vi ett monument för krigshjältar. Vid små vaktkurer på var sida om det stod militärer och de gjorde vaktskifte med jämna mellanrum. Monumentet har mycket modernt utförande med en vattendamm under och ett fackla i mitten.
Efter en stunds promenad tillbaka österut och igenom gångtunneln och en park kom vi fram till Mosteiro Dos Jerónimos.
Detta gamla kloster har en vacker gammal kyrka som är öppen för allmänheten och i denna hittar man bland annat Vasco Da Gamas grav samt Luis De Camoes, båda prydda av skulpturer som avbildade dem.
Efter en runda härinne så fortsatte vi till det lilla centrumet i Belem.
Här hittar man Pastéis de Belém som tillverkar en berömd bakelse med samma namn. Vi fick söka oss fram i trängseln runt disken och lyckades efter en stund beställa varsin. Bakelsen var pudrad med socker och kanel och smakade vanilj. Mumsigt.
Nöjda med vår dag vid Belem gick vi över gatan och tog spårvagn nummer 15 tillbaka till stan.
Vi gick den korta sträckan tillbaka till vårt hotell för att lastade av lite kameraprylar och annat smått och gott.
En kort stund senare gav vi oss av mot Metro stationen i Rossio och på vår korta promenad dit hittade vi ett nytt stråk med massa restauranger, Restauradores, kanske något för middagen denna kväll. Men nu hade vi annat i planerna….
Vi köpte varsin biljett i automater och tog den blå metrolinjen norrut i staden tills vi kom till Colégio Militar/Luz hållplats där vi gick av för att kolla in affärscentrumet Colombo som vi blivit rekommenderat. Nu skulle vi se om Portugal kanske hade något kul shoppning…
Ganska snart hittade vi en Armani klocka som Lasse blev sugen på… men den hade ett litet retligt defekt på så det blev inte något köp denna gång. Anki hittade Sephora, en sminkkedja som vi tidigare besökt i New York och det blev lite inköp av smink. Vi gick runt här i två-tre timmar och det gigantiska shoppingcentret hade mycet att erbjuda och vi handlade lite kläder på bland annat Oysho och Stradivarius. Colombo hade öppet till midnatt men vi var rätt nöjda och tog oss tillbaka med metron.
I området kring Restauradores hittade vi Restaurante Valentino på Rue Jardim Regedor 39. Vi hade blivit rekommenderade att besöka denna trevliga Italienska restaurang och när vi såg hur mysigt det var med lite dämpad belysning, något som annars saknas på Portugals restauranger så väntade vi ut ett ledigt bord.
Vi beställde båda in varsin Canneoloni och bröd vilket vi sköljde ner med en flaska rött italienskt Terra Calde.
Trots att vi var ganska mätta beställde vi en Cupe Straccliatella till efterrätt innan vi gav oss hemåt.
