Vi vaknade upp till vår första dag i Seattle. Och det var inte vilken dag som helst. Idag var det 4th of July; nationaldagen som en av de största helgdagarna för alla amerikanare. Vi skulle möta upp Lasses vän Dion och hans sambo för att tillbringa dagen med dem.
Vi skulle möta upp dem utanför vårt hotell. Det var ett kärt återseende för Lasse och Dion som känt varandra sedan 1990 och varit nära vänner och hållt kontakten trots avståndet. Det var nu 13 år sedan de sågs senast. Äntligen fick Anki också träffa denna vän som vi pratat mycket om genom åren.
De hade parkerat runt hörnan och vi gick till bilen. Ingen av oss hade käkat något och vi bestämde oss för att starta med att äta sen frukost, brunch eller lunch beroende på vad som föll oss in från menyn. Dion körde oss till West Seattle. Från bilen fick vi en vacker vy över staden vi för första gången såg i dagsljus. Det var en vacker skyline. Områdena var trevliga och gemytliga. Typiskt amerikanska där nästintill alla hus har en liten veranda. Vid den här tiden på året hade många även amerikanska flaggor utanför huset och i trädgårdarna.
Vi parkerade på en av tvärgatorna och gick ner till strandpromenaden på Alki beach. Det är en vacker lång strand och framför allt strandpromenaden lockar många besökare.
Det finns en led för de som promenerar och en för cyklister eller de som åker rullskridskor eller longboards vilket är ganska många.Vi strosade längst med denna promenad och fick en fantastick vy över staden Seattle och stans välkända landmärke the Spade Needle.
Många spenderade den lediga dagen här och hade satt upp tält med långbord där de grillande och njöt av den fina dagen. Vädret kunde inte bli mer perfekt för en sådan här högtidsdag. Alla fyra kom direkt bra överens och vi pratade och skrattade och det kändes som vi alla känt varandra en längre tid.
På andra sidan gatan låg restauranger och serveringar längst hela vägen. Vi gick över och gick in på El Chupacabra som är en mexikansk servering. Borden ute var alla upptagna men vi satte oss inne vid ett av båsen och även därifrån kunde vi se både gatan och stranden. Alla beställde dricka och vi fick in nachos och salsa. Menyn hade mycket att erbjuda och mycket lät väldigt gott.
Lasse beställde in enchilada med chicken tinga och Anki tog en vegetarisk taco. Christie föredrar också vegetarisk mat och vi pratade om hur många vegetariska alternativ det finns på restaurangerna här. Något man inte ser ofta hemma som man ser här är även alternativ för veganer. Maten var fantastiskt god och vi blev alla ordentligt mätta.
Vi lämnade den trevliga serveringen och gick åter ut på strand promenaden och gick i andra riktningen. Stämningen var på topp bland besökarna längs stranden och alla verkade njuta av denna amerikanska nationaldag.
Åter till gatan där vi parkerat bilen, satte vi oss och körde iväg. Dion guidade oss i de olika områdena. Vi passerade Starbucks huvudkontor som var en enorm byggnad. Likaså Bill Gates foundation som är en gigantisk byggnad som Bill Gates och hans fru har. Här arbetar man enbart med välgörande ändamål. Det är ett fantastiskt initiativ och svårbegripligt att någon kan ha tjänat så mycket pengar att man kan ha ett sådant här stort kontor som arbetar enbart med sådana här behjärtansvärda saker.
Det var trevliga områden vi passerade, eller junctions som man kallar de för här. Vi körde bland annat igenom West Junction innan vi fortsatte över broarna som gav oss en fin vy över stans skyline och tog oss över till staden som vi körde igenom. På vägen passerade vi det stora pariserhjulet, the Great Wheel och den läckra och något märkliga byggnaden EMP.
Vi åkte vidare upp till Queen Annes Park där vi parkerade bilen och gick ut till utsiktsplatsen vid Kerry Park. Härifrån får man den bästa vyn över staden.
Högst upp på Space Needle flaggade dagen till ära den amerikanska flaggan.
Längre bort kunde vi se West Seattle på andra sidan Puget sund och Alki Beach som vi promenerade på och käkat lunch vid tidigare idag.
Mitt i parken finns en modern skulptur i stål som heter Changing Form av konstnären Doris Totten Chase.
Utsikten var verkligen fantastisk och man kunde stå här längre och bara stirra över Seattle downtown och omgivningarna.
Vi återvände till Dions bil och åkte ner för Queen Anne Hill och österut i staden till området Capitol Hill. Det har länge varit ett område som lockat många konstnärer, musiker och andra kreativa människor. I just det avseendet kanske det finns paralleller med Haight-Ashbury i San Francisco. Efter vi parkerat gick vi upp till mitten av Cal Anderson Park där 2013 Capitol Hill Independence Day Community Picnic pågick.
I ena änden av parken hade man satt upp en scen och ett band lirade. Runt om i gräset satt människor och njöt av musiken, mat och dryck samt det sköna vädret. Vi lyssnade en stund och gick sedan upp till Broadway, som är något av en huvudgata genom Capitol Hill. Allt eftersom vi gick norrut dök fler små butiker, restauranger och kaféer. Här och där såg vi de trevliga flaggor i regnbågsfärger.
När vi kom till hörnet av Republican gick vi in på Starbucks och lite att dricka. Vad skall man gå in på Starbucks om inte i staden där det grundades? Det blev is-te och kaffe som vi tog med oss när vi gick tillbaka längs Broadway.
Tillbaka i bilen körde vi norrut längs Lake Union på Interstate 5 och sedan längs norra Lake Union på NorthEast Pacific Street. Målet var Gas Works Park där de officiella 4:e Juli fyrverkerierna skulle avfyras ifrån. Utifrån skyltar med ”no parking” text längst med trottoarerna kunde man ana att området var beredd på många besökare. Dion kände till området väl och vi körde några mindre gator och hittade en perfekt parkering inte alls speciellt långt ifrån själva parken. Sedan strosade vi tillbaka neråt vattnet.
Vid ingången till parken kollade vakter noga allas väskor, vilket kändes tryggt. Området var stort och det vimlade av människor. Det fanns lite marknadsstånd och personer som gick runt och sålde ballonger, flaggor och andra roliga saker för dagens firande som lockade både små och stora, även om de kanske främst var riktade till de något yngre.
Parken består av stora gröna gräsytor och flera kullar. Uppe på en av kullarna fick vi en läcker vy över området och Lake Union. En kille hade målat amerikanska flaggan på ryggen. Flera gick i kläder i mönster som amerikanska flaggan eller i alla fall dess färger. Och stämningen var på topp.
Vid en del av parken fanns en scen och på en tjej vid Payton Rector sjöng och spelade gitarr. Det lät riktigt bra och vi lyssnade en kort liten stund!
Parken är unik och har fortfarande en gammal gasanläggning som står kvar bestående av rostiga rör och cisterner. Från tidigt 1900-tal till slutet av 50-talet producerade Seattle Gas Light Company gas på platsen och det har varit en park sedan 1975.
Vi gick närmare den gamla gasanläggningen och gick en runda kring den delen av parken. Det fanns någon slags avgränsning och tydligen var det till en del man kunde betala inträde för att få tillgång till för extra bra vyer av fyrverkeriet. Frågan var egentligen hur stor skillnad det verkligen kunde göra. Vi gick tillbaka till den andra delen och stod i princip till höger om den avgränsade delen. Mitt framför oss i vattnet låg den långa pråmen varifrån fyrverkerierna skulle avfyras.
Gräsmatten var täckt av människor men här och var fanns små öppna plättar och vi såg en som såg perfekt ut för oss fyra där vi slog oss ner. Solen var fortfarande skön. Framför oss hade vi vattnet. Till vänster om oss låg East Lake som kantades av husbåtar, det var där som Tom Hanks rollfigur bodde med sin son i filmen Sleepless in Seattle. Det var alltså till någon av dem som vi var bjudna av paret vi träffat på hotellet kvällen innan. Men det var kul att stå här bland alla andra nationaldagsfirare med bästa tänkbara sällskap.
Till höger på andra sidan Lake Union klättrade östra sidan av Queen Anne Hill och vid sjöns södra spets nett framför oss till höger såg vi mäktiga Space Needle.
Det var en perfekt plats och skulle komma att bli fantastisk klockan tio när fyrverkerierna skulle köra igång. Man kunde se på en del omkring oss att de varit där ett tag, att det varit en fin dag och att de inte haft tillräckligt med solskyddsfaktor på sig. Det vill säga många var ganska röda i hyn.
Ute i vattnet kom en slags pråm med ett stort antal människor på. Vi skymtade instrument ombord och snart kunde vi även höra dessa instrument. Det fanns blåsare, trummor och folk sjöng och sång i megafoner. Folk på gräset började jubla och pråmen kom närmre land. De hoppade av på en liten brygga och spelade och showade till allas stora glädje.
Några poliser som vaktade drog sig dit för att kolla så allt gick lugnt till men verkade inte vilja förstöra stämningen heller. Flera i Chaotic Noise Marching Corps, som de kallar sig, var utklädda eller hade någon spektakulär stil eller klädsel.
Och alla verkade verkligen njuta och ha kul. Efter några låtar uppe på land tågade alla åter ut till vattnet och gick tillbaka på pråmen. Högst uppe på till en hytt på den stod en tjej och dansade och en kille i badbyxor viftade med en flagga. En kille i sällskapet med badring varken spelade eller sjöng men kul hade han och showade och dansade i takt med musiken.
Åter på pråmen tog de sig ut en bit i vattnet men stod stilla och körde ytterligare några låtar för alla inne på gräsmattan, innan de åter tog sig vidare i vattnet.
Solen låg nu mycket lågt och byggnaderna och husen på sidorna om Lake Union färgades vackert orange.
Ute i vattnet låg nu en stor pråm på plats och det var förstås därifrån man skulle skjuta på fyrverkeriet.
Temperaturen sjönk något när solen gick ner vid horisonten bakom kullen vi stod på, men det kändes ändå ok trots att vi var klädda i klänningar och shorts. Vi hade med oss varsin kofta som skulle komma till användning om kvällen blev svalare.
En radiostation, Warm 106.9, som hade ett stort tält på en kulle en liten bit ifrån oss spelade blandad och bra musik hela tiden. Det var roligt att höra låtar man inte hört på många år, och fick oss att prata om gamla artister, band och musikhistoria.
Byggnaderna som ramade in vår vy började sakteliga tändas upp och snart var det betydligt mörkare och vi hade en vacker kvällsvy med mängder av lampor.
Snart kunde man se några mindre fyrverkerier på båda sidor om sjön som värmde upp inför det stora som skulle komma. Frågan är om det finns några platser i Seattle som ger lika fantastisk vy med Space Needle bakom stans stora officiella fyrverkeri.
Klockan närmade sig tio och flera fyrverkeri pjäser fyrades av på andra sidor om sjön. Bakom de gamla gasbyggnaderna snett bakom oss såg vi stor svart rök och det var uppenbart att något brann, men det kändes inte som någon som helst fara för alla i parken och efter en stund avtog röken. Vi skulle nästkommande dag kunna läsa att det var 14 båtar i en småbåtshamn i norra Lake Union som börjat brinna på grund av fyrverkeripjäs som kommit fel.
En stund efter tio tändes några strålkastare nedanför oss vid vattenbrynet och en kvinna sjöng den amerikanska nationalsången. Efter sången var slut fyrades en salut av och direkt i anslutning började fyrverkeriet ute till sjöss som verkligen var spektakulärt.
Musik ackompanjerade fyrverkerierna som var i alla dess färger och mönster. Det var som ett konstverk på himmeln och inramningen med vattnet och staden i bakgrunden var fantastisk.
Det kändes som det aldrig tog slut och att stå så här nära gav det hela nästan en 3D känsla. Fyrverkerierna regnade ner i himmeln över oss. Och allt speglades vackert i vattnet på Lake Union.
När allt var slut efter ett stort crescendo jublade och applåderade alla besökare. Det var en fantastisk avslutning på en fin dag.
Nu skulle alla lämna parken på en och samma gång och vi valde att stanna kvar en stund för att slippa undan den värsta trängseln. Även om folk rörde sig i lugn takt var det cirka 80 000 personer som skulle ta sig ut ifrån denna park och ta sig hemåt. Efter tio minuter började vi gå men fastnade ändå i stora köer vid utgången. Vi hörde sedan att de öppnat upp en stor utgång i östra delen av parken och gick åt det hållet vilket gjorde att vi kom ut ganska snabbt och smidigt. Utanför området stod några sponsorer och delade ut läsk till de som ville kunde ta med sig, kanske ville de slippa släpa med det hem. Vi promenerade upp för gatorna i området mellan Wallingford och Fremont för att komma till vår parkering.
Poliser stod i gatukorsningarna och höll både bilar och promenerande människor hyfsat organiserat så alla skulle kunna ta sig fram så smidigt som möjligt. Snart var vi framme vid bilen och kom snabbt ut från området. Dion och Christie körde oss igenom Seattle och släppte av oss vid vårt hotell Silver Cloud Hotel och vi tackade för ett suveränt 4 juli firande tillsammans. Båda våra vänner skulle vara lediga imorgon och vi kom överens om att vi skulle höras av på förmiddagen nästkommande dag för att utforska stan och dess omgivningar ytterligare.
Vi gick inom restaurangen på bottenvåningen av hotellet där de fortfarande serverade mat en liten stund till. Det hade varit en lång dag och vi kände att det kanske skulle sitta gott med något. Där beställde vi in varsitt glas vin. Anki tog en kyckling wrap och Lasse en Club Sandwish.
Det var inte många i restaurangen när vi kom och vi var de sista när vi betalade och tackade för oss. Efter en lång fantastisk dag stupade vi i säng och somnade direkt.
» Warm 106.9 Radio Station som spelade musik vid Gas Works Park och till fyrverkeriet