Vi checkade ut från vårt fina hotellrum på Sheraton Delfina. När vi rullade ut från hotellparkeringen med taket nedrullat körde en biker på en Harley fram och frågade oss om vägen till Main Street, vilket Lasse förklarade för honom. Själva fortsatte vi i riktning mot Venice.
Café Collage
När vi parkerat bilen gick vi till mysiga Café Collage i hörnet av Pacific och Windward Avenue. Exteriören är målad i klara färger.
När vi beställt varsin bagel med juice och kaffe slog vi oss ner vid ett bord på trottoaren utanför under den Italien inspirerade valvgången.
Namnet Venice Beach kommer från att grundaren, en tobaksmiljonär, som med inspiration av Venedig lät bygga ett kanalsystem. Detta var vid början av 1900-talet, och på några fåtal ställen kan man fortfarande se dessa kanaler.
Vi gick den korta vägen från Windward upp till Ocean Front Walk, promenaden längs stranden.
Söderut passerade vi rader med små marknadsstånd med allt mellan himmel och jord. Musklerna var stora på männen som tränade på Muscle Beach, det välkända utomhus gymmet i Venice.
På baksidan av byggnaden sitter ett fotomontage som bland annat visar bilder på Arnold Schwarzenegger som frekvent tränade på detta gym när han kom till Los Angeles.
Det blev korta besökt i några av butikerna, men området är turistigt och så känns också utbudet i butikerna. Av det vi såg var många av klädesplaggen i sämre kvalitet och ingenting lockade oss till inköp. Men det är trevligt att kolla runt.
På basketplanen intill spelade en brokig samling män, bland annat en äldre man med långt grått skägg. De var alla rejält svettiga av ansträngningarna i värmen.
Vi vände om och gick nu istället norrut. Här ligger bland annat ett antal serveringar men vi nöjde oss med att köpa läsk i en butik. Gatan kantas av sandskulptörer, konstnärer, musiker och spådamer.
Vid den lilla mysiga passagen Gingerbread Court finns små, och ibland aningen flummiga butiker. Men det är en trevlig liten gränd, värd att gå in i. Vi fortsatte över till Sidewalk Market Bike rentals och hyrde varsin cykel. När vi fått hjälp av ställa in sits och styre påbörjade vi en skön cykeltur utmed Venice beach.
Det var en härlig dag och skönt att lugnt glida fram på cykel insvepta i den varma vinden. Vi rullade norrut längs stranden från hjärtat av Venice Beach. Snart passerade vi en tunnel under den välkända Santa Monica pir. Att cykla här är ett fantastiskt sätt att se denna del av staden.
Ute på den enorma stranden satt en strandvakt på den lilla verandan till hans arbetsplats och blickade ut över stranden och havet i bästa Baywatch stil.
Några surfare testade vågorna. Det verkade som vågorna här lockade fler och bättre surfare än runt Venice.
Delar av tv-serien Baywatch har spelats in här, men ingen skymt Hasselhoff.
Efter en trekvart stannade vi till vid Will Rodgers State Beach norr om Santa Monica. Härifrån vände vi sedan om och cyklade tillbaka.
Vid några av de små husen längs stranden var stämningen på topp, flera verkade ha fest och flera grillade. Uppe på Santa Monica piren var nöjesfältet igång och pariserhjulet rullade sakta runt.
När vi åter kom till Venice lämnade vi tillbaka cyklarna och betalade den lilla hyran.
Alldeles intill Sidewalk Market Bike ligger en byggnad med den välkända väggmålningen med en modern Venus och den turbanförsedda gitarristen på rullskridskor som man så ofta ser här i Venice Beach.
Vi gick ut på stranden och följde den lilla cykel- och rollerblades banan upp till de nedklottrade betongmurarna. Det kom en jämn ström av personer på rollerblades som passerade oss, en del i lugnt och trivsamt tempo medans andra verkligen såg det som träning. Några lite yngre killar åkte skateboard och testade kant slides på trottoarkanter.
Vi lämnade Venice Beach för denna dag och gick tillbaka till bilen. Efter att ha kört en sväng om Marina Del Ray körde vi tillbaka mot Santa Monica där trafiken var tät och långsam.
Vi svängde norrut på motorväg 405 och snart kunde vi se den speciella byggnad där vi skulle bo denna kväll. Hotellet är format som ett torn och sticker upp längs motorvägen.
Utanför entrén till Hotel Angeleno lämnade vi ifrån oss bilen till personalen som parkerade den åt oss. Även detta var ett riktigt fint hotell med klass och vi fick ett trevlig bemötande från mannen som hälsade oss välkomna och skötte incheckningen.
Rummet var mysigt och snyggt inrett. Dagen hade gått fort och vi klädde om för kvällen och gav oss åter ut. När hotellets personal hämtat vår bil körde vi norrut på 405 och svängde österut in på Ventura Boulevard. Det var skymning och när ljuset försvann längs horisonten körde vi upp på Laurel Canyon och vidare på Mullholland Drive.
Enklast att ta del av den fantastiska utsikten över Los Angeles här uppifrån är ifrån utsiktsplatsen i östra delen av Mulholland Drive. Denna utsiktsplats öppnar vid gryning och stängs vid skymning, men trots att mörkret höll på att lägga sig var grindarna fortfarande öppna.
Vi tog oss ytterligare lite högre upp och kunde samtidigt höra jubel från Hollywood Bowl där en konsert pågick, och vi även se läktarna som såg fullsatta ut. Los Angeles Philharmonic inledde sin sommarsäsong av Jazz at the Bowl med Latin Jazz Night.
Staden är förhållandevis lågt byggd vilket gör att downtown LA verkligen sticker ut med sina skyskrapor. Och alla dessa ljuspunkter så långt ögat når åt alla håll. Tänk om man bara fick sälja en glödlampa till alla dessa, det skulle nog ge en god förtjänst.
En syn som är svår att se sig mätt på.
Men kvällen gick och vi började bli hungriga. Vi återvände till bilen och körde tillbaka ner i North Hollywood. La Ve Lee är en trevlig Latin-Jazz klubb som Lasse besökt tidigare, och vi stannade till för att kolla vad de erbjöd denna kväll, men bandet som skulle spela kändes inte så intressant.
Färden fortsatte istället österut längs Ventura Boulevard till Sherman Oaks där vi parkerade bilen vid Borders.
Amazon Bar & Grill har en exteriör som sticker ut vilket gjorde oss nyfikna. När vi kom in så uppfylldes förväntan. Känslan av Amazonas var påtaglig och mitt i lokalen fanns ett litet vattenfall. Hela stället var inrett som en regnskog. Speciellt, charmigt och mysigt i den dova belysningen. Det var inte jättemånga besökare denna sena kväll. Vi kunde själva välja bord och satte oss längst in i hörnet.
Vi beställde in varsitt glas rödvin och valde en tropisk kycklingrätt och en curry kyckling ur menyn som bestod av en hel del spännande rätter. För första gången under alla år av resande, där vi besökt restaurangen världen över, blev vi ombedda att inte filma därinne. Vi blev mycket förvånade men misstänkte att någon kändis befann sig i lokalen, även om inte vi kunde känna igen någon. Ägarens agerande var lite konstigt och en charmkurs på honom hade inte suttit fel, men på det hela taget hade vi en trevlig middag.
När vi kom ut från restaurangen körde vi tillbaka via Ventura och San Diego Freeway. Hotellet utmärkte sig verkligen med sin form och den fräcka belysning av gröna lampor när man kom körande på vägen utanför på sen kväll.
Det var skönt att komma tillbaka till hotellrummet för att vila kropp och fötter inför nästa dag.
