Vid frukosten fortsatte vi diskutera med Tommy och Peter gällande idén att hyra bil. Vi beslutade att ta tag i det för att kunna ta oss en tur på Savai’i under dagen. Efter frukosten gav vi vår adress till David Kirkland som var klar med sitt uppdrag och skulle ge sig av. Han tipsade om sin webbplats där han tänkte lägga ut fotona inom några veckor.
Peter och Tommy var nu också klara att ge sig av och vi hoppade alla fyra på en av de lokala bussarna och åkte till Savai’i hotel där vi hyrde bilen för dagens utflykt. Vi körde vidare söderut mot Salelologa och utmed vägen var det grönt och lummig natur, då och då kantades den av traditionella hus i samoansk stil.
När vi kom fram till färjestaden Salelologa körde vi in till en bankomat då Pete behövde lite kontanter. Den följande utflykten skulle inte gå igenom några större byar så vi passade på att äta innan vi drog iväg. På Suzuki BBQ Stall Take away tog vi en kyckling, korv och ris för bara 5 tala.
Utanför banken träffade vi en trevlig Samoan som erbjöd oss att komma och besöka hans familj, men eftersom vi skulle lämna ön dagen efter fanns tyvärr ingen chans. Vi undrade lite över denna ovanliga vänlighet och Peter bekräftade att Samoanerna ofta bjöd in främmande människor. Man blir lite överumplad, men det är en riktigt trevlig företeelse!
Vi körde mot Maota, där vi svängde in på en mindre väg mot Taufua Rainforest Reserve. Vägen var inte i något bra skick och blev sämre ju längre vi körde och tack vare 4-hjuls drift tog vi oss ned till havet. Det skulle varit en speciell regnskog men det märktes inte så mycket från vägen och kanske hade den tagit stryk vid någon av de orkaner som drar fram i söderhavet med jämna mellanrum.
Vi körde tillbaka upp på huvudvägen och fortsatte en kort sträcka innan vi svängde av mot Ole Moe falls som skulle vara vackra vattenfall, men fick vända efter en kort sträcka då hela vägen låg under vatten och gjorde det omöjligt att ta sig fram.
Nästa stop var Alofagaa blowholes, även kallat Taga blowholes. Efter att betalt 2 tala per person körde vi en kort sträck till kustkanten och gick ur bilen. Vi gick fram och kikade närmare på detta naturfenomen.
Enkelt beskrivet har havet gjort håligheter i klipporna och när vattnet slungar sig in mot klipporna och dessa hål skapas ett slags undertryck som pressar upp vattnet likt en gejser högt upp i luften, kanske 6-8 meter. En mäktig kraft och en fascinerande upplevelse.
Vi fortsatte vår runda runt ön längs den västra kusten och passerade en lite lyxigare resort, Satuiatua, där det stod folk och spelade kricket.
Det kom en skur och vi passerade Fogasavaii i ösregn. Vidare passerade Lovers Leap där enligt sägen en dotter till en hövding och hennes älskade hoppade då hennes far inte tillåtit dem att gifta sig.
Vi körde in mot öns och Samoas mest västra punkt vid Falealupo.
Vi passerade en kyrka som inte klarade av den stora orkanen 1990. Därefter blev det en skola som förstördes 91 av cyklonen. Idag är det ett “womans place” där byns kvinnor håller till.
I slutet av byvägen ligger en vacker strand och vi stannade till här och svalkade oss genom att gå i vattenbrynet. Här har naturen skapat en unik naturligt pool där barnen i byn ofta badade.
Nu kom vi till Tufutafoe som betyder “där spöken/andar bor” och enligt sägen besöker dessa andra Falealupo om natten men måste tillbaka till Tufutafoe före gryningen.
Peter hade besökt platsen tidigare och här fanns ett antal Fales utmed stranden, dock såg de rätt slitna ut av vinden.
Vi stannade bilen och gick in en bit i skogen till vi kom upp till en mystiskt plats kallad star mountain. Det fanns ingen förklaring till dess betydelse eller när den upprättats eller av vem. Det började skymma och vi körde nu österut längs den norra kusten.
När vi kom tillbaka var det mycket folk och det visade sig att de hade en Fiafia. Några ur lokalbefolningen dansade, jonglerade med eld och visade upp den lokala traditionen. På benen har många tatuerat sig i brokiga mönster
Vi var hungriga och det satt gott med middag. De serverade ris, breadfruit, grönsaker, grön blandning med kokos och panerad kyckling.
Efter middagen satt vi kvar en lång stund och pratade med Peter, Tommy och en norrman som hade kommit dit samma dag. Vi drack några Vailima, ett samoansk öl och hade riktigt trevligt. Till sist satte tröttheten in och vi fick ge oss för denna dag.
