Innan vi checkade ut från Wildlife Lodge ringde Lasse det företag som förmedlar bilar som behöver transporteras upp till Auckland, Scotty’s rentals. Vi hade inga större förväntningar då vi hört att det var svårt att tajma deras leveranser med personliga resplaner. Men vi hade tur och blev lovade en diesel kombi som behövde vara i Auckland den 16:e.
Vi fick den första dagen gratis och de andra två med väldigt låg hyra. Bilen skulle hämtas på Strait Shipping Ltd i hamnen och flera personer påstod det var gångavstånd dit. Visst var det gångavstånd, även om det var längre än vi tänkt oss. Dessutom öste regnet ner och det var stormvindar. Det absolut sämsta vädret vi upplevt på hela resan och vi kan knappt komma ihåg senast vi upplevde sådant väder i Sverige.
Hur som helst, vi drog på oss regnstall och började gå. Efter det som vi trodde skulle bli en tio minuters promenad blivit närmare en timma såg vi äntligen det lilla kontoret på hamnområdet bakom staketet.
Nu var frågan hur vi skulle ta oss in förbi staketet och efter att ha gått fram och tillbaka i regnet som var precis lika ihärdigt som innan hittade vi äntligen den övervakade infarten. Vi meddelade vårt ärende och fick gå in. Efter ytterligare några minuter kunde vi dyblöta trampa in på Strait Shipping Ltd.
Här blev vi ombedda att ringa tillbaka till hyrfirman som ville att vi skulle byta bil. Som tur var visade det sig att det blev en uppgradering. Vi tog vår först tilltänkta hyrbil och körde bort till Pegasus i stan där vi bytte kombin mot en stor röd och fin van.
Trötta och hungriga efter den hårda början på dagen körde vi direkt efter att ha tankat bort till McDonalds. När vi blivit mätta och bytt till torra kläder bestämde vi oss för att lämna stan där det bara fortsatte ösa ner.
Vi körde ut på highway 1 med sikte på Tongariro national park. Via Levin och Bulls tog vi oss norrut och stannade vid Ohingaiti for en kort bensträckare.
När vi kom till Waiouru var det hög tid for oss att äta lite, och vi gick in på en liten restaurang på huvudgatan mitt emot Shell. Här beställde vi fish & chips och tomattoast med chips.
Härifrån fortsatte vi västerut på highway 49 för att så småningom fortsatta norrut på 4:an.
Med sikte på vulkanen körde vi sa långt vägarna räckte tills vi kom till Iwikau village, 1630 meter över havet.
Det blåste stormvindar och det tycktes inte finnas något folk att fråga om utflykter. Vi körde ner till Whakapapa village och gick in på det tjusiga hotellet.
Har förhörde vi oss om de visste något om utflykter under det väderförhållande som var. Hotellpersonalen svarade att det var omöjligt att säga dagen innan då vädret kunde skifta mycket på kort tid. Men skulle vädret och blåsten hålla i sig skulle det sannolikt inte gå några turer upp till vulkanen.
När vi lämnade hotellet fick vi uppleva en kort men spektakulär solnedgång. Med viss tvekan bestämde vi oss för att invänta morgondagen och se hur vädret skulle utveckla sig. Eftersom vi hade en stor van tänkte vi försöka sova i den och körde in på infarten till en vandringsled där vi fällde sätena, drog på oss flera lager kläder och la oss ner för att sova.
Mätarställningen denna kväll stod på 24239. Under vår första dag på nordön har vi alltså kört drygt 24 mil.
