Det var en perfekt molnfri morgon med klarblå himmel. En underbar dag att vakna i Söderhavet.
Snart hörde vi trumman, det var frukostdags.
Även denna morgon var alla gäster lite sega men snart hade alla dykt upp och vi satte oss för att äta.
Frukost på Nabua Lodge.
Först serverades det rispuffar i mjölk och sedan blev det pannkakor och bröd. Till detta drack vi apelsinjuice.
Vädret var vackert. Efter att ha ätit frukost gick vi och la oss en stund i hängmattorna och vilade. Efter att ha läst i våra böcker gungandes i hängmattan lockade stranden. Vi tog vara handdukar och gick dit.
Vid denna tid på dagen är stranden bred. Det gav oss mycket utrymme att välja ut en bra plats att lägga ut handdukarna på. Det var varmt och skönt. Då och då hoppade vi i vattnet och svalkade oss.
Viken som Nabua ligger i är mycket vacker och visade upp sig från sin bästa sida.
Det blev dags för lunch och vi lämnade handdukarna och gick upp till huset. Idag blev vi serverade någon variant av pumpa med pasta och ris. Hank blev övertalad att stanna kvar även hans sista dag i Fiji på Nabua Lodge trots att hans planer från början var att använda sitt Bulapass betydligt mer. Bulapass är en biljett som ger en möjlighet att stanna till vid flera olika platser. Men Hank åkte direkt hit och har trivts så bra att han hela tiden stannat ytterligare en dag.
Det är ett riktigt gott gäng som just nu bor på Nabua Lodge. Här är hela gänget samlat tillsammans.
Det hade tyvärr blivit dags för det trevliga irländska paret att lämna ön och vi tog adjö och följde dem ned till stranden där de hoppade på båten och åkte iväg.
Molnen samlade sig och Lasse, Toby och Tim stod kvar på stranden och snackade en stund.
Anki låg och läste i hängmattan och Lasse kom och gjorde sällskap. En hund la sig intill oss. Den kände väl av Ankis stora kärlek till hundar. Molnen blev allt mörkare och snart drog regnet in över ön. Vi tog skydd inomhus i vår Fale och fortsatte lästa våra böcker.
Vid halv fyra är det dags för “Tea-time”, något vi inte i vanliga fall kanske brytt oss om men beroende på vädret kändes trevligt. Vi tog lite kaffe och en kaka i matsalen. Utanför öste regnet ner.
Regnet öser över ön och Nabua Lodge.
Vi småsnackade med Toby och ett Australiensiskt par om resor och upplevelser. Flera av oss satt kvar en bra stund efter fikat och snackade. Det var sen eftermiddag när vi lämnade matsalen för att återvända till vår stuga. Solen var borta och det hade börjat skymma.
Vi fixade till oss, läste och skrev dagbok innan vi hörde trumman slå vid sju. Ikväll var Barbeque-night vilket inte innebar att maten grillades ute. Inne i matsalen hade det dukats upp en vacker buffé med flera lokala maträtter. Det fanns lammkotletter, korv, kyckling och fisk.
Det var en trevlig middag. Alla var som vanligt på gott humör och det var alltid nära till skratt. Denna kväll var ”Big bear” åter ansvarig och körde sin vanliga rutin. Det blev nästintill ett religiöst tal med väl avvägda ord och betoning som lett till en del småfnissande under de första dagarna.
Det blev dags för en Cava-session och Peter från ön, som ofta ser lite butter ut men är trevlig, förberedde cavan. Cava är en typisk traditionell dryck i Söderhavet. Det är roten från ett pepparträd som efter att ha soltorkats mals för att sedan användas i cava ceremonin. Pulvret läggs i ett tygstycke som kramas väl i vatten i en så kallad tanoa som är en träskål. Cavan serveras sedan till alla i ett halvt kokosnötsskal.
Effekten blir att tungan och även munnen domnar av. Dricker man mycket blir man påverkad och en av fördelarna att dricka cava sägs vara att det inte ger någon baksmälla.
Lasse klappar tre gånger med händerna, dricker cava…
…och klappar sedan ytterligare tre gånger efter att ha lämnat ifrån sig cocosnötsskålen.
Big bear körde lite roliga historier, gåtor och party-tricks som ledde till ett och annat skratt. Bland annat var det en ”puss på en sked”-lek som gick runt bordet. “This is my puppy dog and because I love my puppy dog so much Im gonna kiss him on the…” Det var också en variant med en rörelse med en mening till där alla fastnade på rörelsen, medan vitsen var att säga exakt samma fras som startade med en rörelse. “OK, this is how is move”. Då och då var det “Cava-time” och alla fick en slurk ur kokosnötsskalet.
Kili, den unga tjejen som jobbar på Nabua Lodge, körde igång lite musik och Big Bear körde en tävling med kort i form av hästkapplöpning vid ena bordsändan. Fyra personer flyttade sin kortvariant (ex spader) när spader kom upp ur en blandad kortlek. Alla valde sin kortvariant som de satsade på och förlorarna fick dricka.
En del av personalen på Nabua Lodge
Tim körde sin rap, oftast egenskrivna med politiska undertoner. Allt eftersom kvällen fortlöpte blev sällskapet allt mindre och vi flyttade ihop i en mindre grupp.
Vatili sålde öl från sitt lilla kontor och det kom hela tiden nya påbud om “Cava time”. Vid halv ett gav vi upp. Ute sken månen upp lågt på himmeln innan den försvann bakom några moln vid horisonten.
När vi somnade in hörde vi fortfarande lite musik och snack från matsalen.
